Den digitala euron stärker Europas strategiska oberoende

Inledningsanförande av Piero Cipollone, ledamot av ECB:s direktion, i Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor

Bryssel den 8 april 2025

Det är ett privilegium att vara här för att fortsätta vår diskussion om den digitala euron.

Det finns många övertygande argument som talar för en digital euro och enligt min mening sammanfaller de alla med en grundläggande princip: att stärka Europas strategiska oberoende.

I dag vill jag diskutera vad strategiskt oberoende för dagliga betalningar innebär i praktiken och titta både på kontanternas nyckelroll och fördelarna med en digital euro.

Ställda inför en mindre förutsägbar internationell miljö är det nu dags att vidta konkreta åtgärder.

Massbetalningar blir alltmer digitala.^[1] Konsumenterna väljer i allt större utsträckning att använda digitala betalningsmedel i butiker och de handlar också allt mer på nätet. En betydande del av dessa transaktioner är dock beroende av leverantörer utanför EU. I dag använder sig allmänheten i 13 euroländer endast av internationella kortsystem eller mobila lösningar för betalning i butik.^[2] Och även när det finns nationella kortsystem är dessa beroende av internationella kortsystem för att göra gränsöverskridande betalningar inom euroområdet. I en inte alltför avlägsen framtid kan detta utvecklas till beroende av andra privata betalningsmedel, till exempel utländska stablecoins.

Ett alltför stort beroende av utländska leverantörer undergräver vår motståndskraft och äventyrar vår monetära suveränitet.^[3] Det understryker också det överhängande behovet av en digital euro. Om vi inte agerar utsätter vi oss inte bar för betydande risker, utan blir också berövade en stor möjlighet.

Kontanters viktigaste uppgift är att säkerställa finansiell inkludering och motståndskraft

Kontanter är alltjämt en hörnsten i det europeiska finansiella systemet trots den snabba digitaliseringen av massbetalningar, och kontanter är för närvarande vårt enda oberoende betalningsmedel.

Den fortsatt starka efterfrågan på kontanter^[4] understryker vikten av att de förblir ett smidigt, säkert och allmänt accepterat betalningsmedel och en värdebevarare.

Kontanter säkrar finansiell inkludering, men spelar också en avgörande roll för motståndskraften i våra betalningssystem och ekonomier. I kristider, till exempel under cyberattacker eller elavbrott, utgör kontanter ett pålitligt reservalternativ. Detta har vi också sett under de naturkatastrofer som under det senaste året har drabbat delar av euroområdet.

Mot denna bakgrund är Eurosystemet fast beslutet att se till att kontanter förblir ett allmänt tillgängligt och accepterat betalningsmedel för alla i Europa. Vi har infört en omfattande kontantstrategi^[5], och vi håller på att utforma eurosedlarna för att anpassa dem till framtiden.

ECB välkomnar också helhjärtat förslaget till en förordning om eurosedlars och euromynts ställning som lagligt betalningsmedel. Som vi har förklarat i vårt yttrande bör förordningen klart och tydligt förbjuda ensidiga förbehåll om kontantlöshet från detaljhandlares eller tjänsteleverantörers sida. Det bör också säkerställa att medlemsstaterna håller banksektorn ansvarig för att tillhandahålla viktiga kontanttjänster till både privata kunder och företagskunder, vilket säkerställer god tillgång till möjligheter att ta ut och sätta in kontanter i euro i hela euroområdet.^[6]

Behovet av att stärka Europas strategiska oberoende inom digitala betalningar i en föränderlig geopolitisk miljö

Men vi måste också se till att européerna har ett säkert och pålitligt digitalt betalningsmedel som komplement till kontanter och med fördelar som når den digitala sfären. Ökad efterfrågan på digitala betalningar innebär att acceptans av och tillgång till kontanter inte längre räcker till för att täcka en ökande andel av betalningssituationer. Internethandeln står t.ex. för mer än en tredjedel av våra massbetalningar, men kontanter kan inte användas online och det går ofta inte att betala med en europeisk betaltjänst,^[7] vilket innebär att vi måste förlita oss på icke-europeiska betalningssystem. Detta är en strukturell svaghet som vi måste åtgärda.

Europa har inte råd att i alltför hög grad förlita sig på utländska betalningslösningar. Det skulle göra oss beroende av främlingars välvilja i ett läge med ökade geopolitiska spänningar. Det brådskande behovet av att bevara vår självständighet är redan nu fullständigt uppenbart. Men att säkra autonomi för samhällsviktiga tjänster som dagliga betalningar är lika brådskande. Utan det är vi sårbara för geopolitiska hot och riskerar att förlora vår monetära suveränitet. Den senaste internationella utvecklingen understryker dessa risker.

Samtidigt försvagas vår ekonomiska potential och vår konkurrensförmåga av vårt beroende av utländska betalningsleverantörer. På grund av den splittrade betalningsmarknaden är europeiska betaltjänstleverantörer ofta inte tillräckligt stora för att kunna erbjuda sina tjänster i hela EU. Detta gynnar i leverantörer utanför Europa, som kan erbjuda sina tjänster i hela EU och även globalt.

Vår splittrade marknadsstruktur kommer också med en hög prislapp. Men det behöver inte vara så – vi kan själva bestämma hur enad vår betalningsmarknad ska vara.

Data visar att inhemska kortsystem förlorar marknadsandelar i hela Europa^[8], medan internationella system tar ut höga avgifter av europeiska banker och handlare.^[9]

Den ökande popularitet för digitala plånböcker, såsom PayPal eller Apple Pay, utsätter därtill europeiska banker för ytterligare utflöden av avgifter och data.

Under den senast tiden har de åtgärder som vidtagits av den nya amerikanska administrationen för att främja kryptotillgångar och stablecoins med US-dollar som säkerhet skapat oro om Europas finansiella stabilitet och strategiska oberoende. Detta skulle kunna leda till ytterligare förluster av avgifter och data, men också till att euroinlåning flyttas till USA och till att dollarns roll vid gränsöverskridande betalningar ytterligare förstärks. Samtidigt är privata företag allt mer benägna att acceptera stablecoins för kundbetalningar, vilket kan få långtgående konsekvenser för den monetära suveräniteten.^[10]

Ställda inför dessa utmaningar behöver vi ett offentlig-privat partnerskap för att behålla vår suveränitet. Den digitala euron – som suveränt europeiskt betalningsmedel baserat på EU-lagstiftning – skulle vara hörnstenen i detta partnerskap.

Den skulle säkerställa att euroområdet behåller kontrollen över sin finansiella framtid. Genom att erbjuda ett säkert och allmänt accepterat digitalt betalningsalternativ som passar alla betalningssituationer – och i hög grad under europeisk styrning – skulle vårt beroende av utländska leverantörer minskas. Och det skulle begränsa möjligheterna för stablecoins i utländsk valuta att bli ett vanligt betalningsmedel inom euroområdet.^[11]

Den digitala euron skulle ge europeiska konsumenter ett enkelt och säkert digitalt betalningsalternativ, kostnadsfritt för basanvändning, som täcker alla deras betalningsbehov överallt i euroområdet och samtidigt säkerställer deras integritet.^[12] Det skulle också skydda europeiska handlare från de alltför höga avgifter som tas ut av internationella kortsystem och ge bättre förutsättningar att förhandla om avgifter med dessa system.^[13]

Dessutom skulle den digitala euron kunna användas offline och göra våra dagliga betalningar mer motståndskraftiga eftersom både konsumenter och handlare fortsatt kan använda den digitala euron utan nätverksuppkoppling.

Viktigt är också att den digitala euron skulle göra det möjligt för europeiska betaltjänstleverantörer att åter agera autonomt.^[14] Den digitala euron skulle inte konkurrera med privata initiativ. I stället skulle den utnyttja synergier och göra det möjligt för privata initiativ att lättare expandera i hela EU. Detta skulle bidra till att övervinna de hinder som har lett till den nuvarande splittring.

Ett exempel på dessa synergier erbjuder en integrerad lösning som möjliggör privata initiativ att tillhandahålla tjänster i hela euroområdet och effektivt täcker alla betalningssituationer tack vare gemensamma standarder för en digital euro.

Det skulle innebära att man inte behöver leta efter alternativa utländska betalningslösningar. Europeiska banker skulle kunna behålla sina kunder och få adekvat ersättning för sina tjänster.

Betalningsvärlden förändras snabbt och det är därför viktigt att fortskrida med lagstiftning om den digitala euron nu.

Konsekvenserna av att inte agera blir allt tydligare. Passivitet skulle kunna leda till minskad kontroll över vår finansiella infrastruktur, ökat beroende av utländska system samt till potentiella störningar i våra bank- och kreditsystem. En fördröjning av den digitala euron skulle bromsa vår samlade offentlig-privata respons på dessa risker. Europeiska medborgare förlitar sig på oss för att säkra Europas möjlighet att driva förändring snarare än att titta på från åskådarbänken.

Projektet för en digital euro är på rätt spår

Låt mig nu fokusera på de tekniska framstegen i vårt projekt.

Den rättsliga ramen är avgörande för hur den digitala euron ska fungera, inbegripet dess ställning som lagligt betalningsmedel och skydd av integritet. Projektet för en digital euro fortskrider samtidigt enligt tidsplanen och vi närmar oss slutet av förberedelsefasen.^[15]

Tillsammans med marknadsaktörer arbetar vi med regelboken för en digital euro – en gemensam uppsättning regler, standarder och förfaranden för digitala betalningar i euro.^[16] Ni har tidigare frågat om de fördelar som en digital euro skulle ha för den privata sektorn. Denna regelbok kommer att göra det möjligt för europeiska betaltjänstleverantörer att utvidga sina tjänster i hela euroområdet genom att utnyttja den digitala eurons öppna standarder och ställning som lagligt betalningsmedel. Så snart medlagstiftarna har antagit lagstiftningen kan dessa standarder färdigställas och marknadsaktörerna kan använda dem även innan en digital euro eventuellt ges ut.^[17] Detta skulle tidigarelägga fördelarna för både handlare och konsumenter. Senare i veckan kommer vi att publicera en uppdatering om de framsteg som vi har gjort när det gäller att utveckla regelboken.

Det är mycket viktigt att den digitala euron säkerställer stabiliteten i det finansiella systemet – vi har hört era farhågor i denna fråga och det är en av våra viktigaste prioriteringar. Som jag nämnde förra gången vi möttes håller vi på att utveckla den metod som bygger upp en solid analytisk bas för att fastställa begränsningar för innehav av digital euro.^[18] Denna metod bygger på de tre pelare som anges i lagförslaget – användbarhet, penningpolitik och finansiell stabilitet. Vi bygger vidare på den återkoppling vi har fått från alla marknadsaktörer och vi strävar efter att offentliggöra resultaten under sommaren. Preliminära resultat visar redan att användningen av den digitala euron för dagliga betalningar inte kommer att skada den finansiella stabiliteten, banktillsynen eller penningpolitiken.

Denna offentlig-privata insats för att återta vårt oberoende inom massbetalningsområdet kommer sannolikt att bli mer framgångsrik om den också främjar innovation, vilket några av er tidigare påpekat. Därför utlyste vi i oktober förra året en inbjudan till intresseanmälan för innovationspartnerskap för den digitala euron.^[19] Det primära målet är att experimentera med villkorsstyrda betalningar och andra innovativa betalningssituationer. Vi undersöker till exempel möjligheten att låta människor betala endast om en viss tjänst tillhandahålls, och på så sätt undvika långdragna och osäkra ersättningsförfaranden.

Vi har sett ett stort intresse från olika marknadssektorer, och omkring 100 sökande vill experimentera ytterligare med nya betalningssituationer och tekniska lösningar.^[20] Dessa innovationspartnerskap kommer i slutändan att gynna alla leverantörer och användare av den digitala euron. Leverantörerna kommer att kunna utöka sin kund- och intäktsbas, medan användarna kommer att kunna dra nytta av innovativa betalningsalternativ.

Dessutom fortskrider det tekniska arbetet med integritet, offline funktionalitet och operativ motståndskraft väl. Vi befinner oss också mitt i upphandlingsprocessen för att upprätta ramavtal med eventuella framtida leverantörer av digitala eurotjänster.^[21]

Slutligen bedriver vi omfattande forskning för att samla in genomförbara insikter om användarnas preferenser och se till att den digitala euron ger människor tydliga fördelar.^[22] Detta är något ni också tog upp i Europaparlamentets nyligen antagna resolution om ECB:s årsrapport.^[23]

Sammanfattning

Låt mig sammanfatta.

Det är dags att agera nu. Det är därför ännu mer angeläget att göra framsteg, både vad gäller förordningen om en digital euro och förordningen om kontanters ställning som lagligt betalningsmedel för att vi ska kunna öka vår motståndskraft mot eventuella störningar och bryta vårt växande beroende av utländska företag.

Vi har betonat vikten av Europas strategiska oberoende ända sedan projektet med en digital euro inleddes.^[24] Den goda nyheten är att både medlagstiftarna och ECB under de senaste åren har arbetat hårt med denna fråga.

Detta är ett offentligt-privat gemensamt europeiskt projekt, och som medlagstiftare är ni av central betydelse för att det ska bli verklighet. Nu är det dags att se till att Europas strategiska oberoende på det viktiga betalningsområdet blir verklighet.

För att den digitala euron ska bli framgångsrik behöver vi en robust och framåtblickande lagstiftning. ECB är redo att stödja er med tekniska synpunkter efterhand som era överläggningar fortskrider och vi kommer naturligtvis att fortsätta att uppdatera er om de framsteg vi gör.

Låt oss i denna snabbt föränderliga värld visa alla européer att vi bemöter utmaningar direkt, vi skyddar vår valuta och vi garanterar människors frihet att betala som de själva önskar.

Tack för er uppmärksamhet.