Året i översikt

Ekonomin i euroområdet drabbades under 2020 av en extraordinär och allvarlig chock från coronaviruspandemin (covid-19). Den ekonomiska aktiviteten minskade kraftigt under det första halvåret till följd av nedstängningsåtgärder och ökad riskaversion. Den kraftfulla och koordinerade penning- och finanspolitiska responsen, i kombination med positiva nyheter om vaccin, bidrog till att stabilisera aktiviteten under det andra halvåret. Totalt sett sjönk BNP i euroområdet med 6,6 procent under 2020. Den årliga totala inflationen sjönk till 0,3 procent från 1,2 procent 2019, främst som resultat av sjunkande energipriser men även på grund av vissa faktorer relaterade till pandemin. Till exempel bidrog de sektorer som drabbades hårdast av pandemin, t.ex. rese- och hotellbranschen, till att inflationen sjönk under det andra halv året.

ECB genomförde betydande lättnader i den penningpolitiska inriktningen för att motverka pandemins negativa inverkan på euroområdets ekonomi. Detta gjordes genom omfattande åtgärder som omkalibrerades under året. Åtgärderna bestod bland annat i att inrätta ett nytt tillfälligt stödprogram föranlett av pandemin, införa lättnader i kriterierna för säkerheter och godtagbarhet samt att erbjuda nya långfristiga refinansieringstransaktioner. Den penningpolitiska responsen var en avgörande stabiliserande kraft för marknaderna och bidrog till att motverka de allvarliga risker som pandemin innebar för den penningpolitiska transmissionsmekanismen, utsikterna för euroområdets ekonomi och i förlängningen för ECB:s prisstabilitetsmål. Makrotillsynsåtgärderna inriktades framför allt på att upprätthålla kreditflödet till ekonomin, medan mikrotillsynsåtgärderna från ECB:s banktillsyn inriktades på att mildra krisens effekter och främja den europeiska banksektorns motståndskraft.

I januari inledde ECB-rådet en översyn av ECB:s penningpolitiska strategi för att säkerställa att den är fortsatt ändamålsenlig. Målet med översynen är att ingående analysera konsekvenser från de stora förändringar som har skett sedan den förra översynen 2003. Dessa inbegriper ihållande nedgång i inflation och jämviktsräntor samt effekter från globalisering, digitalisering och klimatförändring. I översynen kommer man att överväga om och hur ECB bör justera sin penningpolitiska strategi mot bakgrund av dessa faktorer. Översynen förväntas kunna slutföras under andra halvåret 2021.

Inom ramen för vårt mandat undersöker vi alla tänkbara möjligheter för hur ECB skulle kunna bidra till att begränsa de potentiella stora ekonomiska och sociala konsekvenserna av klimatförändringen. Detta inbegriper att noga analysera relevanta politikområden, investera ECB:s pensionsfond och egna medel på ett hållbart och ansvarsfullt vis samt fokusera på ECB:s koldioxidavtryck. ECB har nyligen upprättat ett klimatförändringscenter i syfte att forma och styra sin klimatagenda.

Eurosystemet har utvecklat en övergripande strategi för massbetalningar för att ta tillvara digitaliseringens innovativa potential, där fokus ligger på att möjliggöra omedelbara betalningar, utveckla en alleuropeisk lösning för betalningar samt undersöka om det är möjligt att införa en digital euro. Ett offentligt samråd om en digital euro inleddes i oktober 2020 i syfte att säkerställa att eventuella nya former av pengar och betalningar som Eurosystemet kan komma att tillhandahålla har ett fortsatt starkt förtroende hos allmänheten.

ECB förbättrade under 2020 sin kommunikation och utåtriktade verksamhet för att möta de utmaningar som pandemin medför och för att bättre förstå de europeiska medborgarnas ekonomiska oro och ramar. Dessutom lanserades ECB:s blogg och under 2020 publicerades 19 inlägg. Många av dem handlade om ECB:s hantering av krisen. ECB:s första lyssna-in-event gick av stapeln i oktober 2020 och i portalen ”ECB lyssnar på dig” mottogs nästan 4 000 kommentarer om den penningpolitiska strategin.

2020 var ett år av intensiva och brådskande åtgärder som vidtogs i nära samarbete med de europeiska institutionerna och andra centralbanker i världen för att stå emot den enorma och exogena chock som den globala ekonomin utsattes för. I samband med detta gjorde ECB sin del.

Frankfurt am Main, april 2021

Christine Lagarde

Ordförande

Året i siffror

1 Ekonomin drabbades av den extraordinära och allvarliga pandemichocken

Under 2020 drabbades den globala ekonomin av en djup lågkonjunktur med aldrig tidigare skådade utmaningar. Covid-19-chocken berodde dock mer på externa faktorer än de tidigare kriserna 2008 och 2011–2012. Tidigare kriser gällde i första hand specifika problem inom finanssektorn, medan grundorsaken till lågkonjunkturen 2020 inte var ekonomisk. Spridningen av covid-19 drabbade den ekonomiska aktiviteten hårt, först i Kina och senare på global nivå. Den internationella handeln minskade kraftigt, de globala värdekedjornas funktion försämrades allvarligt och osäkerheten på de globala finansmarknaderna ökade snabbt.

Pandemin slog också hårt mot euroområdets ekonomi. Pandemin påverkade till exempel konsumtionen, som minskade kraftigt under första halvåret till följd av omfattande nedstängningsåtgärder och ökad riskaversion. Aktiviteten, särskilt inom tjänstesektorn, sjönk också markant på grund av bristande efterfrågan och restriktioner för aktiviteter. Till följd av detta minskade real BNP exceptionellt snabbt under årets andra kvartal. Samtidigt agerade de penning- och finanspolitiska beslutsfattarna snabbt och beslutsamt för att bemöta nedgången i efterfrågan och den stora osäkerheten, bland annat genom att säkerställa gynnsamma och stabila finansieringsförhållanden och fortsatt tillgång till likviditet. Redan från början av covid-19-krisen bedömdes lågkonjunkturens djup och varaktighet i hög grad utifrån möjligheterna att hitta medicinska lösningar, särskilt i form av ett vaccin. Tillsammans med kraftfulla och samordnade politiska åtgärder ledde senhöstens positiva nyheter om vaccinutvecklingen till att förtroendet gradvis återupprättades. Tillväxtutvecklingen var fortsatt volatil under andra halvåret, då en förnyad smittspridningsvåg slog till, men samtidigt förstärktes och stabiliserades tillväxtförväntningarna. Prisutvecklingen påverkades också starkt av pandemin. Till följd av sviktande efterfrågan, lägre oljepriser och minskad aktivitet sjönk HIKP-inflationen under året och var mer eller mindre negativ från augusti och framåt. Andra faktorer, som den tillfälliga tyska momssänkningen under andra halvåret, pressade också ner inflationen. Samtidigt har förväntningarna på en stabil återhämtning under 2021 och ett omslag i temporära faktorer, som till exempel den tyska momssänkningen, förstärkt utsikterna till en ökad inflation. Kraftfulla politiska åtgärder ledde till att kredit- och finansieringsförhållandena kunde upprätthållas. Detta uppvägde till stor del bankernas åtstramade utlåningsvillkor till följd av den försämrade riskmiljön. Även om de marknadsstörningar som pandemichocken orsakade ledde till en kraftig åtstramning av de finansiella förhållandena i mars, bidrog snabba politiska åtgärder till att avkastningen på statsobligationer i euroområdet överlag minskade under 2020, och till att aktiepriserna i euroområdet gradvis återhämtade sig från sina lägsta pandeminivåer under andra halvåret. Perioden med hög osäkerhet ledde också till en snabbare penning- och kredittillväxt, vilket återspeglar företagens och hushållens starka vilja att skaffa och öka sin likviditet.

1.1 Pandemin orsakade en djup ekonomisk nedgång

Covid-19-pandemins utveckling, de åtföljande åtgärderna för att begränsa viruset och det politiska stödet för att dämpa de ekonomiska effekterna av pandemin var sammantaget de viktigaste faktorerna för tillväxtutvecklingen på global nivå. Den globala ekonomin drabbades av en kraftig extern chock och överlag reagerade regeringarna med starkt politiskt stöd för att dämpa pandemins ekonomiska effekter. Efter att ha nått botten under andra kvartalet 2020 till följd av åtgärderna för att begränsa viruset, började den globala ekonomin att återhämta sig under det tredje kvartalet i takt med att pandemin och nedstängningsåtgärderna lättade och det kom nyheter om effektiva vacciner. Den andra pandemivågen och de nya stränga begränsningsåtgärderna i vissa avancerade ekonomier ledde dock till en kraftig inbromsning i tillväxten under årets sista kvartal (se diagram 1). I de stora tillväxtekonomierna var kvartalstillväxten negativ under första halvåret 2020, men den återhämtade sig starkt under andra halvåret.

Den kraftiga globala ekonomiska nedgången berodde främst på en betydande nedgång i tjänstesektorns produktion, som påverkades kraftigt av begränsningsåtgärderna och på nedgången inom handel och investeringar. Produktionstillväxten inom tillverkningssektorn återhämtade sig snabbare än inom tjänstesektorn, med stöd av statliga stimulansplaner, ökad efterfrågan på elektronik, datorer och medicinska produkter. En annan orsak var att begränsningsåtgärderna upphävdes fortare här än i tjänstesektorn som är mer beroende av personliga möten.

Störningar och osäkerhet till följd av covid-19 ökade kraftigt och låg kvar på en hög nivå, vilket försvagade den globala ekonomin. Pandemin störde också den internationella handeln och de globala försörjningskedjorna. Dessa störningar lindrades endast något under andra halvåret 2020 när begränsningsåtgärderna delvis upphävdes. Trots ”fas ett”-avtalet mellan USA och Kina var handelsspänningarna mellan de två länderna fortfarande stora, vilket avspeglas i en rad olika indikatorer. Parallellt med de ökade handelsspänningarna förstärktes den kraftiga nedgången ytterligare av pandemins effekter på efterfrågan och tidigare införda tullar, samtidigt som ökad osäkerhet och ett försämrat ekonomiskt stämningsläge höll tillbaka investeringstillväxten (se diagram 2).

Den globala inflationen sjönk under 2020 på grund av den svaga globala efterfrågan i samband med pandemin (se diagram 3) och den kraftiga nedgången i priserna på många råvaror. I OECD-området sjönk den totala årliga konsumentprisinflationen på årsbasis från cirka 2 procent under andra halvåret 2019 till 1,2 procent i december 2020 till följd av sjunkande energipriser och en långsammare inflation i livsmedelspriserna. Den underliggande inflationen (exklusive energi och livsmedel) sjönk mindre än den totala inflationen till omkring 1,6 procent i slutet av 2020.

Oljepriserna sjönk kraftigt under första halvåret till följd av den kraftiga nedgången i global efterfrågan, särskilt eftersom restriktionerna i fråga om resor och hemarbete ledde till lägre oljekonsumtion. Priset på Brentolja, som utgör ett internationellt riktmärke, varierade kraftigt mellan 20 US-dollar (den lägsta nivån på 20 år) och 70 US-dollar per fat under 2020. Priset på det amerikanska riktmärket West Texas Intermediate-olja sjönk under noll under en kort period i april.

Euron apprecierades med ungefär 7 procent i nominella effektiva tal under 2020. I bilaterala termer drevs detta av en appreciering av euron, framför allt gentemot US-dollar. Växelkursen mellan euro och brittiska pund steg, men uppvisade betydande volatilitet under hela 2020, främst på grund av förändrade förväntningar på brexit.

I slutet av 2020 pekade utsikterna för den globala tillväxten på en stark återhämtning under 2021, mot bakgrund av den positiva utvecklingen av covid-19-vaccin. Dessa utsikter var dock mycket osäkra och totalt sett låg riskerna för den globala aktiviteten på nedåtsidan, eftersom återhämtningen bromsades av en ökad smittspridning och nya begränsningsåtgärder i de stora ekonomierna.^[1]

1.2 Ekonomin i euroområdet följde till stora delar den globala ekonomin^[2]

Efter en dämpning av den ekonomiska aktiviteten under 2019 minskade euroområdets reala BNP med 6,6 procent under 2020 (se diagram 4). Den dramatiska nedgången i den ekonomiska aktiviteten och dess ojämnhet under 2020 var en följd av pandemichocken (covid-19) och de åtföljande nedstängningsåtgärder som vidtogs för att begränsa virusets spridning. Den första pandemivågen drabbade länderna i euroområdet med en aldrig tidigare skådad hastighet och intensitet under framför allt mars och april och åtföljdes av stränga samhällsomfattande begränsningsåtgärder i de flesta länder. Till följd av dessa åtgärder minskade den ekonomiska aktiviteten i euroområdet med totalt 15,3 procent under första halvåret 2020. Avmattningen av pandemin och upphävandet av begränsningsåtgärderna i de flesta länder i maj 2020 ledde till en kraftig återhämtning i aktiviteten under tredje kvartalet. Fram till hösten hade den ekonomiska aktiviteten dock börjat minska igen och den förnyade ökningen i antalet smittade ledde till ytterligare en omgång av nedstängningar under årets sista kvartal, som dock var mycket mer riktade än de som genomfördes under den första vågen. Samtidigt som pandemin framför allt ledde till en chock som drabbade alla ekonomier har dess ekonomiska konsekvenser till viss del varierat i länderna i euroområdet. Detta beror framför allt på skillnader i graden av exponering mot de sektorer som påverkats mest av åtgärderna för social distansering, men även på skillnader i intensiteten i hälsokrisen i sig och i omfattningen och utformningen av de stimulansåtgärder som har vidtagits. I slutet av 2020 låg den ekonomiska aktiviteten 4,9 procent under nivån före pandemin i euroområdet, med betydande skillnader mellan länderna, med Spanien på 9,1 procent under sin nivå före pandemin och Nederländerna på 3,0 procent under nivån före pandemin.

Jämfört med den senaste tidens långvariga recessionsperioder, såsom den globala finanskrisen 2008–2009 eller statsskuldskrisen i euroområdet 2011–2012, var recessionen i samband med pandemin mer akut i de inledande faserna. Samtidigt framträdde starka signaler om och förväntningar på en återhämtning mycket tidigare än vid andra kriser. Detta återspeglade framför allt de yttre orsaker som låg bakom covid-19-chocken, betydelsen av de snabba och beslutsamma penning- och finanspolitiska åtgärderna, framstegen i utvecklingen av vaccin samt de mycket mer begränsade återkopplingsslingorna till finanssektorn jämfört med tidigare kriser. Finanssektorn fick dessutom hjälp av de riktade centralbanksåtgärderna.

Den privata konsumtionen i euroområdet minskade med 8,0 procent och sjönk särskilt kraftigt under första halvåret 2020, främst på grund av nedstängningsåtgärderna. Eftersom förlusterna i den reala disponibla inkomsten till följd av nedstängningarna dämpades av betydande offentliga transfereringar avspeglades konsumtionsminskningen i ett kraftigt ökat sparande. När nedstängningsåtgärderna lättades betydligt under det tredje kvartalet 2020 uppvisade den privata konsumtionen en kraftig återhämtning, som dock avbröts under årets sista kvartal under den andra pandemivågen. I slutet av 2020 var den privata konsumtionen fortfarande lägre än före pandemin, på grund av effekterna på arbetsmarknaden och den stora osäkerheten.

Företagens investeringar kollapsade också under första halvåret 2020. Till följd av nedstängningsåtgärderna och de åtföljande kraftiga inkomstminskningarna sköt företagen upp sina investeringsbeslut. Dessutom fortsatte den försämrade globala och inhemska efterfrågan att dra ner investeringarna. Under andra halvåret kännetecknades utsikterna för företagens investeringar av ytterligare ökad osäkerhet mitt i en andra pandemivåg och förväntningarna på en långvarigt dämpad utveckling, med tanke på en försvagad omvärld, en måttligare slutlig efterfrågan och den konstaterade försämringen i företagens balansräkningar.

Den externa sektorns nettobidrag till euroområdets produktion var också negativt under 2020. Nedstängningen i Kina, som infördes för att stoppa covid-19, hämmade handeln i euroområdet i början av året och åtgärderna för att begränsa spridningen av viruset i Europa ledde till en nedgång i både import och export under andra kvartalet, där exporten drabbades hårdast av den tillfälliga nedläggningen av affärsverksamheter. Under sommarmånaderna banade de lättade restriktionerna väg för en återhämtning i handelsflödena, samtidigt som förbättringarna släpade efter inom de hårdast drabbade rese-, turist- och hotellsektorerna. Återhämtningen inom handeln i euroområdet bromsades av den förnyade pandemivågen och hade inte fått fullt genomslag vid årets slut.

Covid-19:s inverkan på produktionstillväxten varierade också mellan sektorer, där tjänstesektorn bidrog mest till nedgången i det reala bruttoförädlingsvärdet, vilket avspeglar sektorns särskilda exponering för sociala distanseringsåtgärder och sektorssammansättningen i euroområdets ekonomi (se diagram 5).

Arbetsmarknaderna i euroområdet försvagades, även om den statliga politiken bidrog till att dämpa effekterna på arbetslösheten

Sysselsättningstillväxten påverkades också kraftigt av pandemin, men arbetsmarknadspolitiken var avgörande för resultatet på euroområdets arbetsmarknader under 2020 (se diagram 6). Jämfört med den stora och snabba minskningen med omkring 15 procent i den ekonomiska aktiviteten under första halvåret 2020 var sysselsättningsminskningen inte lika kraftig, men fortfarande mycket betydande. Den totala sysselsättningen minskade med omkring 5 miljoner personer under samma period, vilket ledde till att sysselsättningen återgick till de nivåer som rådde före 2018. Statliga stödåtgärder i alla länder i euroområdet bidrog till att begränsa uppsägningarna (se ruta 1 för en diskussion om permitteringsprogram). Jämfört med tidigare ekonomiska och finansiella kriser ökade regeringarna i euroområdet antalet arbetstagare som omfattades av permitteringsprogram, vilket begränsade uppsägningarna avsevärt och bidrog till att bevara det fasta och arbetstagarspecifika humankapitalet. Arbetskraftsdeltagandet minskade dock betydligt under pandemikrisen och omkring 3 miljoner personer lämnade arbetskraften under första halvåret 2020. Den pågående anpassningen av arbetsmarknaden har påverkat arbetstagarna på olika sätt på grund av den rådande krisens betydelse för tjänstesektorn och för de företag som har drabbats hårdast av åtgärderna för social distansering och begränsningarna av rörligheten. Framför allt minskade arbetskraften med nästan 7 procent för lågutbildade och 5,4 procent för personer med medelhög kompetens, medan den faktiskt ökade med 3,3 procent för personer med hög kompetens.

Sysselsättningen minskade med 1,9 procent 2020, medan arbetslösheten steg till 8,4 procent. Ökningen i arbetslöshet var mindre än under tidigare lågkonjunkturer, till exempel under 2008–2009 och 2011–2012, bland annat tack vare de snabba och omfattande insatserna från regeringarna i euroområdet. Samtidigt var arbetsproduktiviteten per timme i genomsnitt cirka 1 procent år 2020 och dämpades av den betydande minskningen av antalet arbetade timmar på grund av användningen av system för att bevara arbetstillfällen.

1.3 Den finanspolitiska reaktionen på krisen

Under 2020 präglades utvecklingen av de offentliga finanserna starkt av covid-19-pandemin, som innebar unika utmaningar för regeringarna, men som också utlöste ett kraftfullt politiskt svar. De offentliga finanserna påverkades kraftigt på båda sidor av budgetarna, dels av de ökade utgifter som behövdes för att hantera krisen, dels av de minskade skatteinkomsterna, som avspeglar både den djupa lågkonjunkturen och de åtgärder som har inriktats på att stötta företag och hushåll. Till följd av detta ökade underskottet i de offentliga finanserna från 0,6 procent av BNP 2019 till 8,0 procent av BNP 2020 enligt Eurosystemets makroekonomiska framtidsbedömningar i december 2020 (se diagram 7). Den finanspolitiska inriktningen^[6] avspeglade det starka ekonomiska stödet från regeringarna och gick från måttligt expansiv under 2019 till mycket ackommoderande, på 4,8 procent av BNP 2020. Det bör dock påpekas att storleken på de finanspolitiska insatserna och därmed på den finanspolitiska inriktningen varierade avsevärt mellan länderna. På det hela taget visade emellertid det snabba och omfattande stöd som gavs av regeringarna i euroområdet en ökad förmåga att reagera i kristider och att göra det på ett samordnat sätt. Detta underlättades av att den undantagsregel som föreskrevs i stabilitets- och tillväxtpakten aktiverades.

Enligt Europeiska kommissionens uppskattningar^[7] uppgick de finanspolitiska åtgärder som har vidtagits till följd av pandemin till 4,2 procent av BNP 2020 för euroområdet som helhet. Huvuddelen av dessa ytterligare utgifter gällde direkta offentliga kostnader för att hantera folkhälsokrisen eller stödåtgärder riktade till hushåll och företag (se diagram 8). Ett primärt syfte med dessa stödåtgärder var att bevara sysselsättningen och produktionskapaciteten så att ekonomin ska vara väl rustad för en snabb återhämtning när pandemin väl klingar av. I linje med detta mål utgjordes den största delen av stödet till hushållen av permitteringsprogram eller stödsystem för att undvika massarbetslöshet, medan endast en mindre del gavs i form av direkta finansiella överföringar från statsbudgeten till hushållen.^[8] Mot slutet av den första pandemivågen infördes vissa mer begränsade åtgärder för att stödja den ekonomiska återhämtningen, till exempel sänkta indirekta skatter eller ökade offentliga investeringsprojekt. Med tanke på att pandemin var långt ifrån över under 2020, med utbrottet av en andra våg under hösten, är det dock mer sannolikt att dessa åtgärder kommer att spela en framträdande roll framöver.

Utöver det finanspolitiska stödet till sina ekonomier tillhandahöll euroländerna en ansenlig mängd lånegarantier för att stärka företagens likviditet, särskilt till små och medelstora företag som ofta kan ha svårt att få tillgång till extern finansiering. Denna typ av likviditetsstöd var särskilt framträdande i policymixen under krisens tidiga skede innan andra stödprogram infördes. Totalt uppgick dessa garantier till cirka 17 procent av BNP för euroområdet som helhet.^[9] Lånegarantierna är ansvarsförbindelser för staten och det garantibelopp som utnyttjas kommer därför att utgöra ytterligare offentliga utgifter. Många regeringar har också beviljat skatteuppskov och gett lån till och tillskott av eget kapital till företag. Sådana kontanttillskott och annat likviditetsstöd fångas i allmänhet inte upp i budgetsaldot, men återspeglas delvis i statsskulden.

Krisen har också lett till en kraftig ökning av de offentliga skulderna i euroområdet. Detta återspeglades i Eurosystemets makroekonomiska framtidsbedömningar i december 2020, som visade att den sammanlagda offentliga skuldkvoten beräknades ha ökat till 98,4 procent av BNP 2020, vilket är en ökning med 14,5 procentenheter jämfört med 2019. Staterna åtog sig dessutom omfattande ansvarsförbindelser i form av lånegarantier. Det kommer visserligen att ta tid att minska skuldnivåerna i någon betydande grad, men det finns inga tecken på att hållbarheten i de offentliga skuldnivåerna borde ifrågasättas. Denna bedömning bygger på de stärkta förväntningarna på en återhämtning under 2021, särskilt efter den positiva utvecklingen av flera covid-19-vacciner, men bygger också på finansieringsförhållandena, som bör fortsätta att vara gynnsamma under överskådlig framtid. Dessutom bör de samordnade finanspolitiska åtgärder som vidtas på EU-nivå ge en stabiliserande effekt (se ruta 4 för ett aktuellt exempel). Det är fortfarande viktigt att medlemsstaterna vidtar åtgärder så att sunda offentliga finanser upprätthålls när den ekonomiska aktiviteten har återhämtat sig.

1.4 Inflationen minskade kraftigt till följd av fallet i oljepriser och den ekonomiska nedgången^[10]

Den totala inflationen i euroområdet var i genomsnitt 0,3 procent under 2020, en minskning från 1,2 procent 2019. När det gäller komponenterna i det harmoniserade konsumentprisindexet (HIKP) avspeglade denna nedgång i huvudsak ett minskat bidrag från energiinflationen, men även från HIKP-inflation exklusive energi och livsmedel under andra halvåret (se diagram 9). När det gäller de underliggande faktorerna för denna utveckling skedde inflationsnedgången mot bakgrund av en snabb nedgång i den ekonomiska aktiviteten, främst ledd av en kraftig försvagning i konsumenternas efterfrågan. Detta innebar betydande nedåtrisker för de ekonomiska utsikterna. Det sjunkande inflationstrycket förklarades också av vissa faktorer som var specifika för de ekonomiska konsekvenserna av och reaktionerna på covid-19-pandemin. Den fortsatta minskningen i inflationen under andra halvåret berodde till exempel delvis på prisfallet för reserelaterade tjänster (framför allt transporter och hotell), som drabbats hårdast av krisen, och på effekterna av den tillfälliga momssänkningen i Tyskland.

Energiinflationens utveckling bidrog i stor utsträckning till nedgången i den genomsnittliga totala inflationen 2020 jämfört med 2019, vilket avspeglade de fallande oljepriserna i början av pandemin. Den totala livsmedelsinflationens bidrag till den totala HIKP-inflationen ökade något till 0,4 procentenheter 2020, något över 2019 års nivå, vilket till stor del återspeglar att inflationen på framför allt oförädlade livsmedel tillfälligt ökade kraftigt under pandemin (med en ökning på 7,6 procent i april 2020).^[11]

De underliggande inflationsmåtten sjönk under 2020. HIKP-inflationen exklusive energi och livsmedel var i genomsnitt 0,7 procent, jämfört med 1,0 procent 2019, med rekordlåga siffror under de fyra sista månaderna av 2020. En svag utveckling i både industrivaror exklusive energi och tjänster bidrog till en dämpad HIKP-inflation exklusive energi och livsmedel. Inflationen i industrivaror exklusive energi blev negativ i augusti 2020 och nådde en rekordlåg nivå i december 2020, samtidigt som inflationen inom tjänstesektorn nådde sin lägsta nivå någonsin på 0,4 procent i oktober 2020, även om den ökade något efter det. Utvecklingen inom dessa två komponenter påverkades av en gemensam uppsättning faktorer, om än i något olika grad. Eurons appreciering under andra halvåret påverkade inflationen för industrivaror exklusive energi något mer än tjänsteinflationen. Detsamma gäller för förändringar i indirekta skatter eftersom vissa tjänstekomponenter, till exempel hyror, är undantagna från mervärdesskatt. Nedstängningarna och begränsningsåtgärderna i samband med pandemin fick större effekt på tjänsteinflationen, vilket var särskilt tydligt i nedgången i inflationen för resor och tjänster kopplade till fritid och rekreation. Mer generellt dominerades dock inflationen för industrivaror exklusive energi och tjänster av den kraftigt minskade efterfrågan som pandemin utlöste genom ökad osäkerhet och riskaversion, begränsningsåtgärder samt inkomst- och sysselsättningsförluster. Detta uppvägde med god marginal vissa effekter som bidrog till att pressa upp inflationen till följd av leveransavbrott i vissa sektorer. Pandemin försvårade dessutom insamlingen av HIKP-prisuppgifter. Till följd av detta var andelen imputerade priser inom HIKP som störst i april för att sedan minska och imputerade priser användes endast för några få poster från juli till oktober. Andelen imputerade priser ökade åter under november och december, även om den fortfarande var lägre än under våren.^[12] Effekterna på tillgång och efterfrågan innebar sannolikt också att andelarna enskilda varor och tjänster som konsumerades skilde sig från dem som låg till grund för HIKP under 2020.

Under 2020 ökade det inhemska kostnadstrycket, mätt i BNP-deflatorns tillväxt, i genomsnitt i en takt som översteg genomsnittet för 2019 (se diagram 10). Den årliga tillväxten i ersättning per anställd minskade däremot snabbt under 2020 och låg i genomsnitt på –0,6 procent, långt under genomsnittet för 2019. Samtidigt innebar den ännu större nedgången i produktivitetstillväxten en betydande ökning av enhetsarbetskostnaden, vilket bidrog till den konstaterade ökningen i BNP-deflatorn. Ökningen i enhetsarbetskostnaden var 4,6 procent under 2020, en ökning från 1,9 procent 2019. Utvecklingen i enhetsarbetskostnad, produktivitetsökning och ersättning per anställd under 2020 påverkades dock av den utbredda tillämpningen av korttidspermitteringar, vilket till exempel innebar mycket större motståndskraft vad gäller sysselsättningen än inom produktionen eller det faktiska antalet arbetade timmar. Det fanns också problem i samband med den statistiska registreringen av dessa åtgärder, vilket innebar att subventioner i ovanligt stor utsträckning bidrog till utvecklingen i inhemska kostnader och gjorde det svårare att jämföra den senaste tidens utveckling med tidigare utveckling.^[13] På utgiftssidan syntes dessa statistiska svårigheter till exempel i den kraftiga ökningen i tillväxttakten i deflatorn för den offentliga konsumtionen under andra kvartalet.

Inflationsförväntningarna på längre sikt i ECB:s Survey of Professional Forecasters låg kvar på historiskt låga nivåer under 2020 och varierade mellan 1,6 procent och 1,7 procent, efter att ha sjunkit till dessa nivåer under det föregående året. Enligt samma undersökning låg förväntningarna på inflationen fem år framåt på 1,7 procent fjärde kvartalet 2020, vilket är oförändrat jämfört med fjärde kvartalet 2019. De marknadsbaserade måtten på de långsiktiga inflationsförväntningarna, särskilt den femåriga räntan i inflationsindexerade ränteswappar fem år framåt, uppvisade betydande volatilitet under hela året. Den sistnämnda räntan sjönk kraftigt i början av pandemin och nådde sin lägsta nivå någonsin i slutet av första kvartalet 2020 (0,7 procent den 23 mars) innan den återhämtade sig och i slutet av året hade stabiliserat sig nära nivåerna före pandemin (1,3 procent den 31 december). De marknadsbaserade indikatorerna på de långsiktiga inflationsförväntningarna förblev dock mycket dämpade.

1.5 Kraftfulla politiska åtgärder upprätthöll stödjande kredit- och finansieringsförhållanden

Covid-19-pandemin ledde till en snabb försämring av de globala och inhemska ekonomiska utsikterna, tillsammans med en kraftig ökning i spreaden på statsobligationsräntor mot bakgrund av allmänt åtstramade finansiella förhållanden. De penning- och finanspolitiska myndigheterna agerade snabbt och resolut för att motverka pandemichockens effekter på ekonomin och inflationen och för att bemöta de ökade riskerna för den finansiella stabiliteten och den penningpolitiska transmissionens funktion (se avsnitt 2.1). På så sätt motverkade de effektivt åtstramningen av de finansiella förhållandena till följd av chocken och bidrog framför allt till att de långa riskfria räntorna sjönk och till att spreadarna på euroländernas tioåriga statsobligationsräntor i förhållande till den tioåriga OIS-räntan minskade från sina högsta nivåer under pandemin. Till följd av detta minskade euroområdets BNP-vägda genomsnittliga avkastning på tioåriga statsobligationer med 50 punkter mellan den 1 januari 2020 och den 31 december 2020, då den uppgick till –0,23 procent (se diagram 11).

Efter det kraftiga fallet i mitten av mars inledde aktiepriserna en gradvis men konsekvent återhämtning i takt med att aktiviteten återhämtade sig och tillväxtförväntningarna stabiliserades. Återhämtningen understöddes av penning- och finanspolitiken och positiva nyheter om potentiella vacciner, vilket sannolikt ledde till en lägre aktieriskpremie och stödde marknadens förväntningar på en återhämtning i avkastningarna. Som sådan var denna utveckling helt annorlunda än den större och i synnerhet mer utdragna börskorrigering som skedde i kölvattnet av finanskrisen 2008–2009. Samtidigt uppvisade euroområdets aktiepriser tydliga sektorsbaserade skillnader jämfört med respektive nivåer i slutet av 2019. Vid årets utgång låg det breda indexet för icke-finansiella företags aktiepriser i euroområdet marginellt högre än nivåerna i slutet av 2019, medan aktiepriserna för bankerna i euroområdet sjönk kraftigare och förblev ungefär 24 procent lägre (se diagram 12).

De icke-finansiella företagens externa finansieringsflöden ökade under 2020 jämfört med föregående år, men låg kvar under sin senaste topp år 2017 (se diagram 13). Under 2020 låg bankernas utlåningsräntor i stort sett stabilt kring sina historiska lägstanivåer, i linje med marknadsräntornas utveckling. Samtidigt observerades en kraftig ökning i de icke-finansiella företagens upplåning från bankerna och utgivning av räntebärande värdepapper, vilket avspeglar det exceptionellt stora likviditetsbehovet mot bakgrund av den betydande ekonomiska nedgången och den kraftiga nedgången i företagens försäljning och kassaflöden. Nettoemissionen av börsnoterade aktier var negativ, vilket främst kan förklaras av en avnotering från börsen under andra kvartalet 2020. Däremot var nettoemissionen av onoterade aktier och annat eget kapital stabil, även när den korrigeras med hänsyn till effekterna av avnoteringen från börsen, vilket sannolikt också återspeglar kapitaltillskott för att täcka förluster. Slutligen var användningen av andra finansieringskällor, inklusive företagsinterna lån och handelskrediter, i stort sett stabil.

Det breda penningmängdsmåttet ökade kraftigt till följd av covid-19-krisen (se diagram 14), framför allt på grund av det smala aggregatet M1. Detta återspeglade företagens och hushållens ökade likviditetsbuffertar mot bakgrund av den större osäkerheten, men också, för hushållens del, vissa påtvingade besparingar på grund av minskade konsumtionsmöjligheter. Penningmängdsökningen drevs av en stigande inhemsk utlåning, både till den privata sektorn och till stater, vilket i det senare fallet främst avspeglar Eurosystemets förvärv av tillgångar. De snabba och omfattande åtgärder som har vidtagits av penning-, finans- och tillsynsmyndigheterna har säkrat kreditflödet till euroområdets ekonomi till förmånliga villkor.

Förutsättningarna för bankutlåning var generellt sett stödjande under året, men undersökningen av bankernas utlåning i euroområdet visade att bankernas kreditstandarder (det vill säga kriterier för godkännande) för lån till företag stramades åt under andra halvåret 2020. Detta berodde främst på att bankerna såg en ökad risk i samband med pandemins inverkan på utsikterna för låntagarnas kreditvärdighet. Samtidigt rapporterade bankerna att deras likviditetsposition och förutsättningar för marknadsfinansiering hade förbättrats tack vare de tillgångsköp som gjorts inom ramen för programmet för köp av tillgångar och stödköpsprogrammet föranlett av pandemin samt den tredje serien av riktade långsiktiga refinansieringstransaktioner, framför allt efter omkalibreringarna i mars och april. I kombination med staternas åtgärder, såsom lånegarantier och moratorier, förhindrade dessa åtgärder en mer uttalad åtstramning av kreditstandarder.

2 Penningpolitik: fortsatt gynnsamma finansieringsförhållanden

ECB genomförde betydande lättnader i den penningpolitiska inriktningen under 2020 för att motverka covid-19-pandemins negativa inverkan på euroområdets ekonomi. Omfattande åtgärder och efterföljande omkalibreringar dämpade hotet om en likviditets- och kreditåtstramning genom att upprätthålla en riklig likviditet i banksystemet. Dessa åtgärder skyddade också kreditflödet till den reala ekonomin och den ackommoderande penningpolitiska inriktningen genom att avvärja en konjunkturförstärkande åtstramning av finansieringsförhållandena. Den penningpolitiska responsen 2020 var en avgörande stabiliserande kraft för marknaderna och bidrog till att motverka de allvarliga risker som den snabba spridningen av viruset innebar för den penningpolitiska transmissionsmekanismen, utsikterna för euroområdets ekonomi och i förlängningen för ECB:s prisstabilitetsmål. Storleken på Eurosystemets balansräkning nådde en historiskt hög nivå på 7 000 miljarder euro 2020, en ökning med 2 300 miljarder jämfört med slutet av föregående år. Vid utgången av 2020 utgjorde de penningpolitiskt relaterade tillgångarna 79 procent av de totala tillgångarna i Eurosystemets balansräkning. Riskerna relaterade till den stora balansräkningen fortsatte att dämpas genom ECB:s ramverk för riskhantering.

2.1 ECB:s penningpolitiska respons på pandemikrisen utgjorde ett avgörande stöd till den ekonomiska återhämtningen och inflationsutsikterna^[14]

ECB:s inledande reaktion på covid-19-pandemin

I början av året tydde inkommande data på en fortsatt, men måttlig, tillväxt i euroområdets ekonomi. I ett läge med global osäkerhet drog den svaga internationella handeln visserligen fortfarande ner tillväxten, men ekonomin i euroområdet fick samtidigt stöd av ökande sysselsättning i kombination med stigande löner, en måttligt expansiv finanspolitisk inriktning i euroområdet och den pågående – om än något långsammare – tillväxten i den globala aktiviteten. Inflationen var dämpad överlag, men det fanns vissa tecken på en måttlig ökning i den underliggande inflationen, vilket stämde överens med förväntningarna. De penningpolitiska åtgärder som vidtogs under 2019 understödde gynnsamma finansieringsförhållanden, som i sin tur understödde euroområdets ekonomiska expansion, uppbyggnaden av det inhemska pristrycket och inflationskonvergensen i riktning mot ECB-rådets medelfristiga mål.

Vid sitt möte i januari 2020 beslutade ECB-rådet att inleda en översyn av ECB:s penningpolitiska strategi. Sedan den senaste strategiöversynen har euroområdet och världsekonomierna genomgått genomgripande strukturella förändringar. En sjunkande trendmässig tillväxt i kombination med minskad produktivitet och en åldrande befolkning samt efterdyningarna från finanskrisen har tryckt ner räntorna, vilket minskar ECB:s och andra centralbankers utrymme för att genomföra penningpolitiska lättnader med konventionella metoder i syfte att möta en negativ konjunkturutveckling. För att hantera låg inflation krävs dessutom andra lösningar än för att hantera hög inflation, vilket har varit en utmaning historiskt sett. Hotet mot miljömässig hållbarhet, snabb digitalisering, globalisering och föränderliga finansiella strukturer har ytterligare förändrat den miljö som penningpolitiken verkar inom, inklusive inflationsutvecklingen. Därför beslutade ECB-rådet att inleda en översyn av sin penningpolitiska strategi med full respekt för ECB:s uppdrag att upprätthålla prisstabilitet i enlighet med fördraget (se ruta 2).

Den försiktigt optimistiska stämningen i början av året avbröts abrupt i slutet av februari i och med utbrottet och den globala spridningen av covid-19. Även om det var osäkert hur omfattande och långvarig nedskrivningen av tillväxtutsikterna skulle bli, blev det allt tydligare att pandemin skulle få stor inverkan på euroområdets ekonomi. Störningarna i de globala leveranskedjorna skulle kunna pressa upp inflationen i euroområdet något, men detta förväntades kunna uppvägas av att en försvagad efterfrågan höll tillbaka inflationen. Det kraftigt försämrade risksentimentet ledde dessutom till en betydande åtstramning av de finansiella förhållandena och bankernas finansieringsvillkor, vilket – i kombination med den måttliga apprecieringen av eurons växelkurs – riskerade att dämpa inflationstrycket.

Därför beslutade ECB-rådet vid sitt penningpolitiska möte den 12 mars 2020 att det behövdes ett omfattande paket med penningpolitiska åtgärder. Syftet med paketet var dels att minska hotet om en likviditets- och kreditåtstramning genom att upprätthålla god likviditet i banksystemet och skydda kreditflödet till den reala ekonomin, dels att skydda den ackommoderande penningpolitiska inriktningen genom att avvärja en konjunkturförstärkande åtstramning av finansieringsförhållandena i ekonomin.

Framför allt beslutade ECB-rådet om ytterligare långfristiga refinansieringstransaktioner (LTRO) till samma ränta som för inlåningsfaciliteten. ECB-rådet beslutade också att tillämpa betydligt gynnsammare villkor för alla transaktioner inom ramen för den tredje serien av riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (TLTRO III) under perioden juni 2020 till juni 2021. Räntan på TLTRO IIItransaktionerna sänktes med 25 punkter och kunde vara så låg som 25 punkter under den genomsnittliga räntan på inlåningsfaciliteten under perioden juni 2020 till juni 2021 för alla utestående TLTRO III-transaktioner under den perioden. Det högsta sammanlagda belopp som motparterna hade rätt att låna i TLTRO III-transaktionerna höjdes dessutom till 50 procent av deras stock av godtagbara lån. På så sätt skulle de ytterligare långfristiga refinansieringstransaktionerna i praktiken göra det möjligt för bankerna att omedelbart dra nytta av mycket gynnsamma lånevillkor och utgöra ett effektivt överbryggande led fram till dess att de omkalibrerade TLTRO IIItransaktionerna inleddes. Syftet med TLTRO III-transaktionerna var att ge lättnader i bankernas finansieringsvillkor på ett mer hållbart sätt för att på så sätt stödja kreditflödena till de drabbade sektorerna och undvika en åtstramning av kreditutbudet.

ECB-rådet beslutade också att lägga till ett tillfälligt anslag för ytterligare köp av nettotillgångar på 120 miljarder euro till programmet för köp av tillgångar (APP) fram till slutet av året, vilket garanterade ett starkt bidrag från programmen för köp inom den privata sektorn. Det ytterligare anslaget begränsades till det innevarande kalenderåret, då detta ansågs vara lämpligt för en chock som bedömdes vara tillfällig. I kombination med det befintliga programmet för köp av tillgångar syftade detta tillfälliga anslag till att stödja gynnsamma finansieringsförhållanden för den reala ekonomin under en period av ökad osäkerhet.

Veckan efter ECB-rådets möte i mars 2020 försämrades situationen avsevärt på grund av den snabba spridningen av covid-19 och nästan alla länder i euroområdet införde långtgående begränsningsåtgärder. Finansmarknaderna uppvisade extrem volatilitet, med tecken på allvarliga störningar på grund av bristande likviditet, stopp på marknaderna och ökande fragmentering. Detta ledde till en kraftig åtstramning av finansieringsförhållandena, vilket kunde ha hotat den smidiga transmissionen av ECB:s penningpolitik i alla länder i euroområdet och äventyrat prisstabiliteten.

På grund av denna snabba försämring beslutade ECB-rådet den 18 mars 2020 att det var befogat med fler kraftfulla penningpolitiska åtgärder för att stabilisera marknaderna och motverka den kraftiga åtstramningen av de finansiella förhållandena. Syftet med denna åtgärd var att motverka de allvarliga risker som pandemin innebar för utsikterna för euroområdets ekonomi, den penningpolitiska transmissionsmekanismen och i förlängningen för ECB:s prisstabilitetsmål. ECB-rådet tillkännagav följande ytterligare åtgärder.

För det första beslutade rådet att lansera ett nytt program för tillfälligt köp av tillgångar – stödköpsprogrammet föranlett av pandemin (PEPP). Programmet, som hade ett totalt anslag på 750 miljarder euro, skulle omfatta alla tillgångskategorier som är godtagbara enligt programmet för köp av tillgångar. Dessutom utökade ECB-rådet utbudet av godtagbara tillgångar inom programmet för köp av värdepapper från företagssektorn till att omfatta icke-finansiella företagscertifikat, vilket innebar att omsättningsbara skuldinstrument med en ursprunglig löptid på mindre än ett år blev godtagbara om deras återstående löptid var minst 28 dagar vid tidpunkten för köpet. Utvidgningen av de stödberättigande tillgångarna skulle underlätta företagens finansieringssituation och därmed ge avgörande stöd till en del av ekonomin som drabbats hårt av virusets effekter. När det gäller köp inom ramen för PEPP beslutade ECB-rådet också att bevilja undantag från kraven på godtagbarhet för räntebärande värdepapper som emitterats av Grekland. ECB-rådet beslutade vidare att värdepapper från den offentliga sektorn med en återstående löptid på under ett år, men minst 70 dagar, skulle vara godtagbara för köp inom ramen för PEPP, på grund av programmets tillfälliga karaktär.

PEPP utformades för att fylla dubbla syften. För det första skulle det tillsammans med de andra delarna av det penningpolitiska ramverket tillhandahålla den penningpolitiska ackommodering som krävdes för att skydda prisstabiliteten på medellång sikt genom att stödja den ekonomiska återhämtningen från pandemikrisen. För det andra skulle köp inom ramen för programmet göras på ett flexibelt sätt för att tillåta variationer i fördelningen av inköpsflöden över tid, mellan tillgångsklasser och mellan jurisdiktioner. Den flexibilitet som är inbyggd i programmet innebar att PEPP effektivt skulle kunna bidra till att stabilisera marknaderna, särskilt med tanke på den stora osäkerheten kring pandemins effekter inom olika tillgångsmarknader och euroländer.

Dessutom meddelade ECB-rådet vid samma möte att det tillfälligt skulle införa lättnader i standarderna för säkerheter genom att anpassa de viktigaste riskparametrarna i ramverket för säkerheter i syfte att säkerställa att motparterna kunde fortsätta att utnyttja Eurosystemets kredittransaktioner fullt ut. Därefter antog ECB-rådet två paket med tillfälliga lättnader för säkerheter. Den första omgången åtgärder som tillkännagavs den 7 april 2020 syftade till att underlätta tillgången till godtagbara säkerheter för Eurosystemets motparter så att de till fullo kunde utnyttja likviditetsgivande transaktioner, till exempel TLTRO III-transaktionerna. Den 22 april 2020 beslutade ECB-rådet att omsättningsbara tillgångar och emittenter av sådana tillgångar som uppfyllde minimikraven på kreditkvalitet den 7 april 2020 skulle fortsätta att vara godtagbara även om kreditbetygen nedgraderades, så länge kreditbetygen låg över en viss kreditkvalitetsnivå och alla andra krav på godtagbarhet fortfarande var uppfyllda. Syftet var att mildra effekten på tillgången på säkerheter vid eventuella nedgraderingar av kreditbetyg och undvika en potentiell konjunkturförstärkande utveckling.

Vid ECB-rådets penningpolitiska möte i april 2020 försämrades den ekonomiska situationen fortfarande snabbt, i takt med att den ekonomiska aktiviteten krympte och förhållandena på arbetsmarknaden förvärrades märkbart. Åtgärder för att begränsa spridningen av viruset hade lett till att den ekonomiska aktiviteten i euroområdet och i världen i stort sett avstannat. Även om det fortfarande var svårt att förutsäga pandemins fulla omfattning och varaktighet stod det nu klart att euroområdets ekonomi var på väg mot en nedgång i den ekonomiska aktiviteten med en omfattning och en hastighet som saknade motstycke i modern tid.

De försämrade ekonomiska utsikterna i kombination med kraftigt fallande oljepriser och sjunkande inflationsförväntningar medförde betydande nedåtrisker för euroområdets inflationsutsikter. ECB-rådet beslutade därför i april 2020 att ytterligare stärka sitt penningpolitiska stöd till hushåll och företag. Framför allt införde ECB-rådet ytterligare lättnader i villkoren för TLTRO III-transaktionerna genom att sänka räntan på transaktionerna under perioden juni 2020 till juni 2021 till 50 punkter under den genomsnittliga räntan på Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner under samma period. För motparter vars godtagbara nettoutlåning nådde tröskelvärdet för långivning skulle räntan under perioden juni 2020 till juni 2021 dessutom vara 50 punkter lägre än den genomsnittliga räntan på inlåningsfaciliteten under samma period. ECB-rådet beslutade också om en ny serie av icke-riktade långfristiga refinansieringstransaktioner med anledning av pandemin (PELTRO) i syfte att understödja likviditetsförhållandena i euroområdets finansiella system och bidra till att upprätthålla välfungerande penningmarknader genom att tillhandahålla ett effektivt likviditetsskydd. Slutligen inrättade ECB under mars och april 2020 även tillfälliga swap- och repoavtal med centralbanker utanför euroområdet och inrättade i juni 2020 en tillfällig repofacilitet för centralbanker inom Eurosystemet (Eurep) för att förbättra tillhandahållandet av likviditet i euro utanför euroområdet och förhindra spridningseffekter på euroområdets finansmarknader.

Omkalibreringen av den penningpolitiska inriktningen i juni

I juni bekräftades att ekonomin i euroområdet genomgick en aldrig tidigare skådad nedgång till följd av pandemin och åtgärderna för att begränsa den. Stora förluster av arbetstillfällen och inkomster och exceptionellt stor osäkerhet om de ekonomiska utsikterna ledde till en betydande minskning av konsumtionsutgifterna och investeringarna. Enkätdata och realtidsindikatorer för den ekonomiska aktiviteten hade visat vissa tecken på en utplaning, samtidigt som begränsningsåtgärderna gradvis lättades, men förbättringen hade dittills varit dämpad jämfört med hur snabbt indikatorerna hade rasat under de två föregående månaderna. Enligt Eurosystemets makroekonomiska framtidsbedömningar i juni 2020 minskade den ekonomiska aktiviteten rekordsnabbt under årets andra kvartal, även om den omgavs av en ovanligt hög grad av osäkerhet. Pristrycket förväntades förbli dämpat på grund av den kraftiga nedgången i real BNP och det åtföljande kraftigt ökade underutnyttjandet av kapacitet i ekonomin. Framtidsbedömningarna i juni 2020 innebar en betydande nedjustering av både den ekonomiska aktivitetsnivån och inflationsutsikterna under hela prognosperioden. Framför allt justerades inflationen ner från 1,6 procent i slutet av prognosperioden i Eurosystemets makroekonomiska framtidsbedömningar i december 2019 till 1,3 procent i framtidsbedömningarna i juni 2020.

Därför beslutade ECB-rådet om ytterligare penningpolitiska åtgärder för att stödja ekonomin medan den gradvis öppnades på nytt och för att skydda prisstabiliteten på medellång sikt. Framför allt beslutade rådet att öka anslaget för PEPP med 600 miljarder euro till sammanlagt 1 350 miljarder euro, att förlänga nettoköpsperioden inom ramen för PEPP till åtminstone slutet av juni 2021 och att förlänga återinvesteringen av förfall från de värdepapper som har köpts inom ramen för PEPP till åtminstone utgången av 2022.^[15] Syftet med omkalibreringen av PEPP var att införa ytterligare lättnader i den penningpolitiska inriktningen och därigenom stödja gynnsamma finansieringsförhållanden för alla sektorer och jurisdiktioner samt i förlängningen se till att inflationen varaktigt rör sig mot ECB-rådets mål.

Under sommaren hade inkommande data signalerat en kraftig återhämtning i den ekonomiska aktiviteten, främst tack vare att begränsningsåtgärderna hade lättats. Återhämtningen var dock asymmetrisk och hade kommit längre inom tillverkningssektorn än inom tjänstesektorn. Aktiviteten låg fortfarande långt under nivåerna före pandemin. Den totala inflationen fortsatte att dämpas av låga energipriser och svagt pristryck mot bakgrund av dämpad efterfrågan och betydande outnyttjat arbetskraftsutbud.

Omkalibreringen av den penningpolitiska inriktningen i december

Under hösten blev det allt tydligare att den ekonomiska återhämtningen i euroområdet, efter en kraftig – om än delvis och ojämn – återhämtning i den ekonomiska aktiviteten under sommarmånaderna, tappade fart snabbare än väntat. Antalet covid-19-infektioner ökade på nytt och de åtföljande begränsningsåtgärderna skapade nya utmaningar för folkhälsan och tillväxtutsikterna i euroområdet och globalt. Inflationen förblev mycket låg mot bakgrund av den svaga efterfrågan och en betydande outnyttjad kapacitet på arbets- och produktmarknaderna. Sammantaget visade inkommande data att pandemin på kort sikt hade en mer uttalad effekt på ekonomin och ledde till en mer långvarigt svag inflation än vad man tidigare trott. Därför meddelade ECB-rådet i oktober 2020 att det vid sitt nästa möte i december 2020 skulle omkalibrera sina instrument för att hantera den rådande situationen och för att säkerställa fortsatt gynnsamma finansieringsförhållanden i syfte att stödja den ekonomiska återhämtningen och motverka pandemins negativa effekter på den förväntade inflationsbanan.

Vid ECB-rådets möte i december 2020 tydde inkommande data och Eurosystemets makroekonomiska framtidsbedömningar på att pandemin hade en mer uttalat kortvarig effekt på ekonomin och ledde till en mer långvarigt svag inflation än vad man tidigare trott. Den förnyade styrkan i pandemin begränsade kraftigt den ekonomiska aktiviteten i världen och i euroområdet och aktiviteten väntades minska under fjärde kvartalet 2020. Den totala inflationen förväntades förbli negativ längre än vad man tidigare räknat med. Måtten på den underliggande inflationen minskade och inflationstrycket förväntades förbli dämpat på grund av svag efterfrågan, lägre lönetryck och eurons appreciering under våren och sommaren 2020.

Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna av den nya pandemivågen omkalibrerade ECB-rådet sina penningpolitiska instrument.

ECB-rådet beslutade att öka anslaget för PEPP med 500 miljarder euro till totalt 1 850 miljarder euro, att förlänga nettoköpsperioden inom ramen för PEPP till åtminstone mars 2022 och att förlänga återinvesteringen av förfall från värdepapper som köpts inom ramen för PEPP till åtminstone slutet av 2023. Köpen skulle fortsätta att genomföras flexibelt med hänsyn till marknadsvillkor och över tid, mellan tillgångsklasser och jurisdiktioner för att förhindra en åtstramning av finansieringsförhållandena som skulle motverka syftet med att förhindra pandemins nedtryckande effekter på den förväntade inflationsbanan samt för att stödja en smidig penningpolitisk transmission. ECB-rådet meddelade också att om gynnsamma finansieringsförhållanden kunde upprätthållas med flöden av tillgångsköp som inte förbrukade hela beloppet under PEPP:s nettoköpsperiod behövde beloppet inte användas fullt ut. På samma sätt skulle anslaget vid behov kunna höjas för att upprätthålla gynnsamma finansieringsförhållanden i syfte att motverka pandemichockens inverkan på inflationsbanan.

Dessutom beslutade ECB-rådet att ytterligare omkalibrera villkoren för TLTRO III-transaktionerna. ECB-rådet meddelade särskilt att det skulle förlänga perioden med betydligt förmånligare villkor med tolv månader fram till juni 2022, genomföra ytterligare tre transaktioner under 2021 samt höja det totala belopp som motparter har rätt att låna från 50 procent till 55 procent av stocken godtagbara lån.

Slutligen beslutade ECB-rådet att de lättnadsåtgärder avseende säkerheter som införts i april 2020 skulle förlängas till juni 2022. ECB-rådet skulle erbjuda ytterligare fyra icke-riktade långfristiga refinansieringstransaktioner med anledning av pandemin (PELTRO) under 2021, förlänga alla tillfälliga swap- och repoavtal med centralbanker utanför euroområdet till mars 2022 och även förlänga repoavtalet Eurep för centralbanker samt fortsätta att genomföra alla regelbundna utlåningstransaktioner i form av fastränteanbud med full tilldelning till rådande villkor under så lång tid som behövs.

Sammantaget syftade de vidtagna penningpolitiska åtgärderna till att bevara gynnsamma finansieringsförhållanden under pandemiperioden och därigenom stödja kreditflödet till alla ekonomiska sektorer, stödja den ekonomiska verksamheten och säkerställa prisstabiliteten på medellång sikt. Samtidigt var osäkerheten fortsatt hög, både i fråga om hur pandemin skulle utvecklas och om när vaccinationerna kunde komma i gång. Det var också mycket osäkert hur eurons växelkurs skulle utvecklas. Därför meddelade ECB-rådet att det är redo att på lämpligt vis anpassa alla sina instrument för att säkerställa att inflationen varaktigt rör sig mot målet, i linje med ECB-rådets åtagande om symmetri.

Sammanfattningsvis genomfördes en betydande penningpolitisk ackommodering under 2020 för att motverka de negativa effekterna av pandemin. De omfattande åtgärderna och de efterföljande omkalibreringarna var en avgörande stabiliserande kraft för marknaderna och bidrog till att vända den åtstramning av de finansiella förhållanden som konstaterats tidigare under året. Åtgärderna var effektiva när det gäller att begränsa avkastningen på statsobligationer (se diagram 15), som ligger till grund för finansieringskostnaderna för hushåll, företag och banker. De innebar också att bankernas finansieringskostnader låg kvar på en mycket fördelaktig nivå under hela pandemin (se diagram 16). De säkerställde dessutom att hushåll och företag gynnades av de goda finansieringsförhållandena, med utlåningsräntor på historiskt låga nivåer: 1,32 procent respektive 1,46 procent (se diagram 17). Den penningpolitiska responsen under 2020 säkrade därmed gynnsamma finansieringsförhållanden för att stödja den ekonomiska återhämtningen och motverka pandemins negativa effekter på den förväntade inflationsbanan och främjade därigenom att inflationsbanan varaktigt drivs mot ECB-rådets mål.

2.2 Utvecklingen i Eurosystemets balansräkningar under en period med många utmaningar

Sedan den globala finansiella krisen började 2007–2008 har Eurosystemet vidtagit flera traditionella och extraordinära penningpolitiska åtgärder som direkt har påverkat storleken på och sammansättningen av Eurosystemets balansräkning över tid. De extraordinära åtgärderna har omfattat refinansieringstransaktioner för att tillhandahålla finansiering för motparter med en inledande löptid på upp till fyra år samt köp av tillgångar som emitterats av privata och offentliga enheter (inom ramen för APP). Till följd av utbrottet av covid-19 införde ECB utöver de befintliga extraordinära åtgärderna ett omfattande paket med kompletterande penningpolitiska åtgärder som fick stor inverkan på Eurosystemets balansräkning. I mars 2020 lade ECB till ett tillfälligt extra anslag för 2020 till APP och lanserade PEPP. Båda dessa åtgärder resulterade i en ökning av innehavet av tillgångar som förvärvats genom direkta köp. Mellan mars och april 2020 införde ECB dessutom lättnader i sina TLTRO III-villkor (två gånger) och ändrade ramarna för säkerheter och riskkontroll. Dessa kompletterande åtgärder ledde tillsammans till en betydande ökning av Eurosystemets förmedling.^[16] Under 2020 fortsatte Eurosystemets balansräkning att öka på grund av dessa extraordinära penningpolitiska åtgärder som tillförde ytterligare likviditet på 2 200 miljarder euro till banksystemet. I slutet av 2020 hade balansräkningen nått en historiskt hög nivå på 7 000 miljarder euro, en ökning med 49 procent (2 300 miljarder euro) jämfört med slutet av 2019.

I slutet av 2020 motsvarade penningpolitiskt relaterade tillgångar 5 500 miljarder euro, eller 79 procent, av de totala tillgångarna i Eurosystemets balansräkning (en ökning från 70 procent i slutet av 2019). Dessa penningpolitiskt relaterade tillgångar omfattade lån till kreditinstitut i euroområdet, motsvarande 26 procent av de totala tillgångarna (en ökning från 13 procent i slutet av 2019) och tillgångar inköpta för penningpolitiska ändamål, motsvarande ungefär 53 procent av de totala tillgångarna (en minskning från 56 procent i slutet av 2019) (se diagram 18). Andra finansiella tillgångar i balansräkningen utgjordes främst av utländsk valuta och guld som innehas av Eurosystemet samt icke-penningpolitiska portföljer i euro.

På skuldsidan ökade det totala beloppet för motparternas reservinnehav och användning av inlåningsfaciliteten till 3 500 miljarder euro (en ökning från 2 000 miljarder euro i slutet av 2019) och motsvarade 50 procent av skuldsidan i slutet av 2020 (en ökning från 39 procent i slutet av 2019). Sedlar i cirkulation ökade i högre takt än den historiska trenden till följd av en kraftig ökning i mars 2020 och motsvarade 21 procent av skulderna i slutet av 2020 (en ökning från 28 procent i slutet av 2019). Övriga skulder, däribland kapitalbalans och omvärderingskonton, ökade till 2 100 miljarder euro (en ökning från 1 600 miljarder euro i slutet av 2019) och motsvarade 30 procent (en minskning från 34 procent i slutet av 2019) (se diagram 18). Ökningen i övriga skulder berodde främst på en ökning av statlig inlåning från 200 miljarder euro till 500 miljarder euro, vilket motsvarar 35 procent av övriga skulder (en ökning från 11 procent i slutet av 2019).

APP- och PEPP-portföljlöptid och fördelning över tillgångsklasser och jurisdiktioner

APP består av fyra aktiva program för köp av tillgångar: det tredje programmet för köp av säkerställda obligationer (CBPP3), programmet för köp av värdepapper med bakomliggande tillgångar (ABSPP), programmet för köp av offentliga värdepapper (PSPP) och programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP). PEPP infördes 2020 och alla tillgångskategorier som är godtagbara enligt APP är också godtagbara enligt PEPP. Ett undantag från godtagbarhetskravet för köp inom ramen för PEPP beviljades för räntebärande värdepapper som emitterats av Grekland. I mars 2020 utvidgades dessutom godtagbarheten för icke-finansiella företagscertifikat inom ramen för CSPP till att omfatta värdepapper med en återstående löptid på minst 28 dagar.

I slutet av 2020 uppgick APP-innehaven till 2 900 miljarder euro (till upplupet anskaffningsvärde). ABSPP stod för 1 procent (29 miljarder euro), CBPP3 för 10 procent (288 miljarder euro) och CSPP för 9 procent (250 miljarder euro) av de totala APP-innehaven vid årets utgång. Bland programmen för köp i den privata sektorn var det CSPP som bidrog mest till ökningen av APP-innehav under 2020, med 66 miljarder euro i nettoinköp. CSPP-inköpen görs utifrån ett referensvärde som avspeglar börsvärdet på alla godtagbara utestående företagsobligationer.

PSPP utgjorde den största andelen av APP-innehaven och uppgick till 2 300 miljarder euro eller 80 procent av de totala APP-innehaven vid utgången av 2020, vilket är en minskning från 82 procent i slutet av 2019. Inom ramen för PSPP styrdes inköpsfördelningen mellan olika jurisdiktioner av ECB:s fördelningsnyckel på stockbasis. Dessutom köpte vissa nationella centralbanker värdepapper som emitterats av EU:s överstatliga institutioner. Den viktade genomsnittliga löptiden för PSPP-innehaven var 7,3 år vid utgången av 2020, något högre än 7,12 år vid utgången av 2019, med viss variation mellan olika jurisdiktioner^[17].

I slutet av 2020 uppgick PEPP-innehaven till 753,7 miljarder euro (till upplupet anskaffningsvärde). Innehaven av säkerställda obligationer utgjorde mindre än 1 procent (3,1 miljarder euro), företagssektorns innehav motsvarade 6 procent (43,2 miljarder euro) och den offentliga sektorns innehav motsvarade 94 procent (707,4 miljarder euro) av det totala PEPP-innehavet vid årets slut.

För köp av värdepapper från den offentliga sektorn inom ramen för PEPP ska fördelning mellan de olika jurisdiktionerna fortfarande ske på stockbasis med de nationella centralbankernas kapitalnyckel som referens. Samtidigt genomfördes köpen på ett flexibelt sätt, vilket ledde till variationer i fördelningen av inköpsflöden över tid samt mellan tillgångsklasser och jurisdiktioner. Den vägda genomsnittliga löptiden för PEPP:s värdepappersinnehav i den offentliga sektorn uppgick till 7,0 år i slutet av 2020, med vissa skillnader mellan olika jurisdiktioner.

Eurosystemet återinvesterade förfall från värdepapper i APP- och PEPP-portföljerna. Inlösen inom ramen för programmen för köp inom den privata sektorn uppgick till 80,2 miljarder euro 2020, medan inlösen inom ramen för programmen för köp av offentliga värdepapper uppgick till 229,4 miljarder euro. De tillgångar som köpts in inom ramen för PSPP, CSPP och CBPP3 fortsatte att göras tillgängliga för värdepappersutlåning^[18] för att stödja likviditeten på obligations- och repomarknaden.^[19] PEPP-innehav är också tillgängliga för värdepappersutlåning på samma villkor som enligt APP. I november 2020 justerade Eurosystemet prissättningsvillkoren för sina utlåningsfaciliteter för värdepapper, för att göra dem mer gynnsamma för motparterna och säkerställa att de förblir en effektiv säkerhetsmekanism.

Utvecklingen inom Eurosystemets refinansieringstransaktioner

Det utestående beloppet för Eurosystemets refinansieringstransaktioner ökade med 1 200 miljarder euro från slutet av 2019 och uppgick till 1 800 miljarder euro i slutet av 2020. Detta kan till stor del hänföras till de 1 750 miljarder euro som tilldelats i TLTRO III-serien, utöver de 26,6 miljarder euro som tilldelats i PELTRO-serien. De frivilliga återbetalningarna på 192 miljarder euro och de 303 miljarder euro som förföll till betalning i TLTRO II-serien uppvägde endast i mindre utsträckning ökningen av utestående transaktioner. Bankerna gavs möjlighet att överföra tidigare utestående TLTRO-belopp till TLTRO III-transaktionerna för juni, september och december 2020. Den viktade genomsnittliga löptiden för likviditet som tillhandahållits genom utestående refinansieringstransaktioner i Eurosystemet ökade från ungefär 1,2 år vid utgången av 2019 till ungefär 2,4 år vid utgången av 2020.

ECB:s lättnadsåtgärder för säkerheter

ECB:s tillfälliga lättnadsåtgärder för säkerheter som tillkännagavs i april 2020 och som förlängdes i december 2020 var en viktig del av ECB:s penningpolitiska respons på pandemin. En avgörande del i åtgärderna var att tillfälligt utöka de kreditfordringar som godtas som säkerhet, särskilt genom en eventuell utvidgning av ramverken för ytterligare kreditfordringar (ACC). Enligt det reviderade tillfälliga ramverket får de nationella centralbankerna bland annat godta säkerheter i form av lån till små och medelstora företag eller egenföretagare som omfattas av covid-19-relaterade statliga garantisystem.

För att undvika eventuell procyklisk dynamik av sänkta kreditbetyg beslutade ECB-rådet dessutom den 7 april 2020 att det tillfälligt skulle vara fortsatt möjligt att godta omsättningsbara tillgångar och emittenter av sådana tillgångar som uppfyllde minimikraven på kreditkvalitet. Framför allt fortsätter Eurosystemet att godta omsättningsbara tillgångar som var godtagbara för likviditetstransaktioner på referensdagen som säkerhet, förutsatt att kreditbetyget ligger över en viss kreditkvalitetsnivå och att alla andra krav på godtagbarhet fortfarande uppfylls.

Dessutom beslutade ECB om en tillfällig generell sänkning av värderingsavdragen för säkerheter med en fast andel på 20 procent för alla godtagbara tillgångskategorier för säkerheter och tolererar därmed tillfälligt större risker i Eurosystemets balansräkning. ECB-rådet beslutade också att höja koncentrationsgränsen för bankobligationer utan säkerhet från 2,5 procent till 10 procent och sänkte nivån på det icke-enhetliga lägsta tröskelvärdet för inhemska kreditfordringar från 25 000 euro till 0 euro för att göra det lättare att använda lån till små företag som säkerhet. Som en del av sin penningpolitiska respons på den ekonomiska chock som pandemin inneburit beslutade ECB-rådet också att tillfälligt upphäva minimikravet på kreditbetyg för omsättningsbara skuldebrev som emitterats av Grekland.

Beloppet omsättningsbara godtagbara tillgångar ökade med 1 493 miljarder euro och uppgick till 15 657 miljarder euro i slutet av 2020 (se diagram 19). Den största tillgångsklassen utgjordes fortfarande av statspapper (8 385 miljarder euro). Andra tillgångsslag omfattar bankobligationer utan säkerhet (1 667 miljarder euro), säkerställda obligationer (1 640 miljarder euro) och företagsobligationer (1 872 miljarder euro). Obligationer utgivna av regionala myndigheter (552 miljarder euro), värdepapper med bakomliggande tillgångar (584 miljarder euro) och andra omsättningsbara tillgångar (958 miljarder euro) stod vardera för en relativt liten del av de godtagbara tillgångarna.

De mobiliserade säkerheterna ökade avsevärt, från 1 543 miljarder euro till 2 595 miljarder euro (se diagram 20). Ökningen kan till stor del hänföras till kreditfordringar (inklusive ytterligare kreditfordringar), för vilka de mobiliserade beloppen mer än fördubblades, från 378 miljarder euro till 825 miljarder euro. Säkerställda bankobligationer var den näst största tillgångsklassen (629 miljarder euro) som användes som säkerhet. Statsobligationer (383 miljarder euro) och värdepapper med bakomliggande tillgångar (387 miljarder euro) utgjorde andra viktiga mobiliserade säkerheter. Bankobligationer utan säkerhet, obligationer utgivna av regionala myndigheter samt företagsobligationer användes i mindre utsträckning, motsvarande 145 miljarder euro, 90 miljarder euro respektive 78 miljarder euro.

2.3 Finansiella risker i samband med PEPP och APP minskas genom lämpliga ramverk

Syftet med nettoinköpen av tillgångar inom ramen för APP är framför allt att bidra till att driva inflationsbanan mot ECB-rådets mål på medellång sikt. APP kompletterades med PEPP, som syftar till att motverka de allvarliga riskerna för den penningpolitiska transmissionsmekanismen och utsikterna för euroområdets ekonomi till följd av covid-19-pandemin.

Alla penningpolitiska instrument, däribland rena tillgångsköp, medför finansiella risker som förvaltas och kontrolleras av Eurosystemet. När det finns flera genomförandealternativ för att uppnå de politiska målen bör det valda alternativet vara ändamålsenligt, såväl operativt som riskmässigt. Eurosystemets riskhanteringsfunktion eftersträvar därför att skapa riskeffektivitet: att uppnå de politiska målen med minsta risk för Eurosystemet.^[20]

De direkta tillgångsköpen förutsätter särskilda ramverk för finansiell riskkontroll som beror på policymålen samt på egenskaperna och riskprofilerna hos de berörda tillgångsslagen. Vart och ett av dessa ramverk omfattar kriterier för att tillgångarna ska vara godtagbara för köp, kreditriskbedömningar samt förfaranden för tillbörlig aktsamhet, prissättningsramar, riktmärken och limiter. Ramverken för riskkontroll av APP och PEPP gäller köp av ytterligare tillgångar, återinvestering av kapitalbelopp från förfall samt innehav, så länge de finns kvar i Eurosystemets balansräkning.

Ramverken för riskkontroll bidrar inte bara till att begränsa de finansiella riskerna utan även till att de politiska målen uppnås framgångsrikt, genom att tillgångsköpen i så hög grad som möjligt med hänsyn till målet styrs mot en väl diversifierad och marknadsneutral tillgångsfördelning. Ramverken för riskkontroll utformas också med tanke på icke-finansiella risker, såsom rättsliga, operativa och anseenderelaterade risker.

I det följande beskrivs de nuvarande ramverk för finansiell riskkontroll som styr genomförandet av APP och PEPP.^[21] Tabell 1 innehåller en sammanfattning av de tillämpliga ramverkens viktigaste delar.

Krav för att tillgångar ska vara godtagbara för direkta tillgångsköp

I princip är endast omsättningsbara tillgångar som godkänns som säkerhet för Eurosystemets kredittransaktioner potentiellt godtagbara för direkta tillgångsköp. Godtagbarhetskriterierna för säkerheter i Eurosystemets kredittransaktioner anges i det allmänna ramverket för penningpolitiska instrument. Bland annat måste godtagbara tillgångar uppfylla högt ställda kvalitetsnormer genom att ha minst ett kreditbetyg^[22] från ett externt ratinginstitut som är godkänt i Eurosystemets ramverk för kreditvärdering och som uppfyller kriterierna för kvalitetssteg 3 (CQS 3) i Eurosystemets harmoniserade kreditvärderingsskala eller högre (CQS 1 och CQS 2). När det gäller omsättningsbara skuldebrev som emitterats av Grekland görs ett tillfälligt undantag för köp inom ramen för PEPP och de nödåtgärder som har vidtagits för att införa lättnader för säkerheter för att hantera covid-19-pandemin. Tillgångarna måste dessutom vara denominerade i euro samt emitterade och avvecklade i euroområdet.

Utöver dessa kriterier för godtagbarhet gäller särskilda kriterier för godtagbarhet beroende på inköpsprogram. För PSPP, CSPP och PEPP finns det till exempel begränsningar vad gäller kortaste och längsta löptider. Vad gäller CSPP är tillgångar som emitterats av kreditinstitut eller av emittenter för vilka moderbolaget är ett kreditinstitut inte godtagbara för köp. I fråga om CSPP, CBPP3 och ABSPP är tillgångar som emitterats eller utfärdats av avvecklingsenheter och kapitalförvaltningskanaler dessutom uteslutna från köp. Inom CBPP3 måste tillgångarna uppfylla de nödvändiga villkoren för att godkännas som säkerhet för egen användning för Eurosystemets kredittransaktioner, det vill säga de kan användas som säkerhet av det utfärdande kreditinstitutet.^[23] När det gäller värdepapper med bakomliggande tillgångar måste gäldenärerna för de respektive fordringarna till övervägande del befinna sig i euroområdet.

Kreditriskbedömning och förfaranden för tillbörlig aktsamhet

Vad gäller programmen för köp inom den privata sektorn genomför Eurosystemet fortlöpande lämpliga förfaranden för kreditriskbedömning och tillbörlig aktsamhet för de tillgångar som finns tillgängliga för köp. Det finns regelverk för övervakning med hjälp av vissa riskindikatorer. Dessa bedömningar och förfaranden följer proportionalitetsprincipen, det vill säga mer riskfyllda tillgångar är föremål för en mer fördjupad analys. Om det är motiverat kan ytterligare riskhanteringsåtgärder vidtas, inom ramen för proportionalitetsprincipen. Bland annat kan inköpen begränsas eller avbrytas tillfälligt. I undantagsfall kan tillgångar även säljas. Detta bedöms från fall till fall av ECB-rådet.

Prissättningsramar

Prissättningsramarna för APP och PEPP säkerställer att inköpen sker till marknadspris för att minimera snedvridning på marknaderna och göra det lättare att skapa riskeffektivitet. Med dessa ramar beaktas tillgängliga marknadspriser, kvaliteten på dessa priser och rimliga värden. Priserna kontrolleras också i efterhand, för att bedöma om transaktionspriserna avspeglade marknadspriserna vid tidpunkten för transaktionerna.

Inköp av godtagbara skuldinstrument med negativ avkastning fram till förfallodagen får göras i alla program för köp av tillgångar, även sådana vars avkastning är lägre än räntan för inlåningsfaciliteten, när så är nödvändigt.

Riktmärken

Riktmärken används för att säkerställa att en diversifierad portfölj byggs upp och för att bidra till att minska riskerna. Riktmärkena för programmen för köp inom den privata sektorn vägleds av börsvärdena för det universum som finns tillgängligt för köp, det vill säga de nominella utestående beloppen för de godtagbara tillgångar som uppfyller risköverväganden. När det gäller köp av värdepapper från den offentliga sektorn inom ramen för PSPP och PEPP vägleds inköpen av ECB:s fördelningsnyckel, där inköpen fördelas per jurisdiktion på stockbasis. Inköpen inom ramen för PEPP genomförs dock flexibelt och tillåter variationer i fördelningen av inköpsflöden över tid, mellan tillgångsklasser och mellan jurisdiktioner.

Limiter

Det finns limitramar för APP. Gränserna för emissionsandelar respektive emittenter^[24] fastställs med hänsyn till politiska, operativa, rättsliga och riskhanteringsrelaterade överväganden. Dessa gränser finjusteras efter tillgångsklass och det görs åtskillnad mellan tillgångar i den offentliga sektorn och tillgångar i den privata sektorn. Efter tillkännagivandet av PEPP klargjorde ECB-rådet att det – i den mån som vissa begränsningar har införts som kan verka hämmande för åtgärder som Eurosystemet måste vidta för att fullgöra sitt mandat – skulle överväga att revidera dem i den utsträckning som krävs för att de ska stå i proportion till riskerna.

PSPP-programmets övre gränser för andelen av en emission respektive emittentlimiterna tillämpas för att skydda marknadens funktion och prisbildning, säkerställa proportionaliteten, begränsa riskkoncentrationen och säkerställa att Eurosystemet inte blir en dominerande kreditgivare för staterna i euroområdet. Den övre gräns för en emissionsandel av överstatliga obligationer som är godtagbar för PSPP är 50 procent av den utestående volymen av den emitterade tillgången. För alla övriga obligationer som är godtagbara för köp inom ramen för PSPP har den övre gränsen för andelen av en emission fastställts till 33 procent av emissionens utestående belopp, baserat på en kontroll från fall till fall av att detta inte skulle leda till att Eurosystemet får en blockerande majoritet vid tillämpning av klausuler om kollektivt agerande (CAC). I annat fall är den övre gränsen för andelen av en emission 25 procent Emittentlimiten för överstatliga emittenter har fastställts till 50 procent av den utestående volymen för godtagbara tillgångar som har emitterats av respektive institution. För övriga godtagbara emittenter är limiten 33 procent.

För ABSPP, CBPP3 och CSPP får Eurosystemets innehav per emission inte överstiga 70 procent. I CSPP tillämpas lägre gränser för emissionsandelen i specifika fall, till exempel för tillgångar som emitterats av offentliga företag, som hanteras på motsvarande sätt som inom ramen för PSPP. Utöver dessa övre gränser för emissionsandelen tillämpas emittentlimiter för CBPP3 och CSPP. För CSPP fastställs dessa emittentlimiter baserat på en riktmärkesfördelning som är relaterad till en emittentgrupps börsvärde, för att säkerställa att inköpen får en diversifierad fördelning. Lägre limiter kan också tillämpas om det är motiverat av resultatet av kreditriskbedömningen och förfarandena för tillbörlig aktsamhet, som beskrivs ovan.

3 Den europeiska finanssektorn: står inför ökade risker på grund av pandemin

Den finansiella stabiliteten påverkades avsevärt av spridningen av covid-19-pandemin under 2020. Pandemin var inte bara en folkhälsokris, utan ledde också till en kraftigt ökad sårbarhet för den finansiella stabiliteten på marknader och inom sektorer. Centralbanker, regeringar och andra myndigheter vidtog omfattande politiska stödåtgärder, vilket bidrog till att begränsa de omedelbara riskerna för den finansiella stabiliteten. Sårbarheten på medellång sikt var dock fortfarande stor. De största farhågorna gällde en växande sårbarhet för korrigeringar i tillgångspriser, ökande utmaningar för företag, hushåll och stater att kunna betala sina skulder, fortsatt försvagning av bankernas lönsamhet samt kredit- och likviditetsrisker för icke-banker. I detta sammanhang vidtog ECB åtgärder för att mildra de ekonomiska chocker som pandemin orsakade. Makrotillsynsåtgärderna inriktades framför allt på att upprätthålla kreditflödet till ekonomin, medan mikrotillsynsåtgärderna från ECB:s banktillsyn inriktades på att mildra krisens effekter och främja den europeiska banksektorns motståndskraft. Under 2020 fortsatte ECB att bidra på det strukturella planet, bland annat i fråga om fullbordandet av kapitalmarknadsunionen och hanteringen av de ökande utmaningar som klimatrisker kan innebära för euroområdets finansiella system.

3.1 Den finansiella stabiliteten 2020

Coronapandemin förstärkte befintliga sårbarheter i den finansiella stabiliteten, som ECB har identifierat under tidigare år. Pandemin, osäkerheten kring dess framtida utveckling och hur den skulle inverka på de ekonomiska utsikterna samt staternas, företagens och hushållens skuldsättning var de faktorer som i första hand påverkade riskerna för den finansiella stabiliteten under 2020. Krisens ekonomiska effekter i euroområdet har varit mycket betydande, med heterogena effekter på tillväxten i förädlingsvärde i olika länder och sektorer, samtidigt som företagens och staternas skulder har ökat kraftigt, särskilt i länder med redan höga skuldnivåer. En ojämn återhämtning mellan sektorer och länder ökade risken för fragmentering. Bankerna stod också inför större risker, vilket återspeglar utsikterna till försämrad tillgångskvalitet i samband med nedgången i den ekonomiska aktiviteten. Utanför banksektorn noterade investeringsfonder, inklusive penningmarknadsfonder, i mars utflöden av en omfattning som senast sågs under den globala finanskrisen, vilket förstärkte oron på marknaden. Fonderna hade blivit alltmer sårbara för stora utflöden, eftersom lågräntemiljön hade lett till att de inriktat sig på mer riskfyllda och illikvida tillgångar under de senaste åren. Även försäkringsbolagen försökte öka sin avkastning i ett särskilt utmanande klimat som kännetecknades av låga räntor och högre skaderegleringar på grund av pandemin.

På kort sikt begränsades riskerna för den finansiella stabiliteten till följd av pandemin genom massivt och snabbt politiskt stöd. De penningpolitiska åtgärderna är betydelsefulla för att begränsa pandemins effekter för den ekonomiska och finansiella stabiliteten och därför är det lika viktigt att hantera hur stödet avvecklas. Under 2020 identifierade ECB fyra viktiga sårbarheter för den finansiella stabiliteten i euroområdet över en tvåårsperiod. Dessa diskuterades i ECB:s Financial Stability Review som ges ut två gånger om året (se figur 1):

• För det första gjorde styrkan i tillgångspriserna och det förnyade risktagandet vissa marknader alltmer sårbara för korrigeringar. Efter turbulensen i mars skedde en anmärkningsvärd men ojämn återhämtning på finansmarknaderna under sommaren, i kontrast till de svaga ekonomiska fundamenta, där investerarna eventuellt lade större vikt vid de mer begränsade negativa ekonomiska riskerna i takt med att året gick och det vidtogs ekonomisk-politiska stödåtgärder. Framför allt väckte uppgången på vissa aktiemarknader farhågor om att de saknade koppling till underliggande ekonomiska fundamenta. Kreditspreadarna sjönk till de nivåer som rådde före pandemin över hela kreditvärderingsspektrumet och föreföll snäva med tanke på de ekonomiska utsikterna, särskilt för det högavkastande segmentet på företagsobligationsmarknaden.
• För det andra ökade sårbarheterna i den icke-finansiella privata och offentliga sektorn. Regeringar i hela euroområdet vidtog en rad olika finanspolitiska stödåtgärder som svar på pandemin, vilket ledde till betydande budgetunderskott under 2020. Samtidigt utnyttjade företagen krediter och emitterade stora mängder obligationer för att tillgodose likviditetsbehovet. Högre stats- och företagsskulder skulle därför kunna ge upphov till förnyade farhågor om skuldernas hållbarhet i framtiden. Hushållens balansräkningar påverkades måttligt av pandemin tack vare statliga system för inkomststöd. Om åtgärderna avslutas tvärt skulle detta dock kunna leda till att hushållen får sämre skuldbetalningsförmåga och ytterligare försvaga redan bräckliga grundförutsättningar för företagen. Även risken för en korrigering på marknaderna för bostäder och kommersiella fastigheter ökade under 2020, med allt tydligare tecken på övervärdering för euroområdet som helhet och en abrupt och ihållande nedgång i aktiviteten på den kommersiella fastighetsmarknaden.
• För det tredje stod bankerna i euroområdet inför en kombination av allt större problem med tillgångskvalitet, ihållande strukturella problem och fortsatt press på lönsamheten. Bankernas lönsamhet förväntades vara fortsatt svag och återhämta sig endast mycket gradvis till de nivåer som rådde innan pandemin bröt ut. Dessutom observerades inledande tecken på en försämring av tillgångarnas kvalitet under 2020, vilket i förlängningen leder till kreditförluster och nödlidande lån.
• För det fjärde fortsatte sårbarheter att växa fram i den finansiella sektorn utanför banksystemet, till följd av förnyat risktagande. Efter det att inflödena till investeringsfonder i euroområdet tagit ny fart minskade de sina andelar likvida tillgångar och ökade sina mer långfristiga exponeringar mot mindre kreditvärdiga icke-finansiella företags skulder. Detta har gjort att investeringsfonderna har blivit sårbara för stora utflöden vid en eventuell framtida turbulens. Samtidigt stod försäkringsbolagen inför lönsamhetsproblem till följd av lägre försäkringsvolymer och högre skaderegleringar på grund av både pandemin och relativt många naturkatastrofer 2020.

Risken för att dessa sårbarheter materialiseras samtidigt och eventuellt förstärker varandra ökar riskerna för den finansiella stabiliteten.

Under 2020 lyfte ECB också fram andra sårbarheter utöver dem som gäller på kort eller medellång sikt och som skulle kunna påverka finanssektorn negativt, framför allt de risker för den finansiella stabiliteten som klimatförändringarna innebär (se ruta 3) och de operativa risker som hänför sig till sårbarheter på cyberområdet.

3.2 Makrotillsynspolitik för att minska banksektorns procyklikalitet och stödja den ekonomiska återhämtningen

Sårbarheter i det finansiella systemet som kan orsaka systemrisker kan hanteras genom makrotillsyn. Genom förordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) tilldelas ECB en viktig roll och särskilda befogenheter på detta område. ECB har till uppgift att bedöma potentiella makrotillsynsåtgärder för banker som föreskrivs i EU-lagstiftningen och antas av nationella myndigheter i länder som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen, och har befogenhet att tillämpa strängare åtgärder än de som har antagits nationellt. Som respons på coronautbrottet 2020 vidtog de nationella myndigheterna i euroområdet, i samråd med ECB, viktiga makrotillsynsåtgärder för att säkerställa finansiell stabilitet och mildra de ekonomiska effekterna av pandemichocken.

Proaktiv makrotillsyn för att stödja ekonomin och upprätthålla den finansiella stabiliteten

ECB intog en proaktiv hållning och agerade snabbt på makrotillsynsområdet och bidrog därmed på ett viktigt sätt till att stödja den reala ekonomin och samtidigt säkerställa den finansiella stabiliteten. Banken uppmuntrade och stödde de politiska åtgärderna från makrotillsynsmyndigheterna i de länder som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen och gjorde bankernas kapital tillgängligt för att absorbera förluster och stödja utlåningen till hushåll och företag. Dessa nationella myndigheter frigjorde mer än 20 miljarder euro från kapitalbuffertkraven^[30], främst genom att helt eller delvis frigöra kontracykliska kapitalbuffertar.

Att kapitalbuffertar går att utnyttja är avgörande för makrotillsynens effektivitet. Därför uppmuntrade ECB bankerna att använda sina kapital- och likviditetsbuffertar för utlåning och för att absorbera förluster och på så sätt bidra till att stabilisera den reala ekonomin. Buffertarnas användbarhet stöddes ytterligare av beslutet om att låta bankerna bedriva verksamhet under det kombinerade buffertkravet åtminstone till slutet av 2022 utan att detta automatiskt skulle utlösa tillsynsåtgärder. Dessutom betonade ECB att den inte kommer att kräva att bankerna ska börja fylla på sina kapitalbuffertar innan kapitaldräneringen nått maxnivå, och i alla händelser inte före utgången av 2022.

Det finns en ökad medvetenhet om att det på medellång sikt verkar önskvärt med en ombalansering mellan strukturella och cykliska kapitalkrav för att skapa utrymme för makrotillsyn. Utvecklingen under 2020 visade att det, utöver den totala nivån på bankkapitalet, är viktigt att frigöra buffertar som ackumuleras i goda tider för att stödja förlustabsorption och utlåning i en nedgång. Utrymmet för att bedriva makrotillsyn var begränsat i början av pandemin, då den kontracykliska kapitalbufferten, som går att frigöra fullt ut, endast motsvarade en mindre andel av bankkapitalet i euroområdet (0,11 procent jämfört med en kärnprimärkapitalrelation på 14,9 procent).^[31] Detta berodde främst på konjunkturcykelns långsamma återhämtning i efterdyningarna av finans- och statsskuldskrisen. När förhållandena normaliseras framöver kan det vara motiverat att se över buffertramverket för att bedöma om en ombalansering mellan strukturella och cykliska buffertar kan bidra till att säkerställa att det finns tillräcklig flexibilitet i form av tillgängliga buffertar för att hantera konjunkturnedgångar.

Sist men inte minst fortsatte ECB att förbättra sin kommunikation om makrotillsynsfrågor och öka medvetenheten genom större öppenhet i fråga om ECB:s pågående arbete och synsätt inom detta område.^[32] Financial Stability Review i november 2020 innehöll ett avsnitt om ett framåtblickande makrotillsynsperspektiv för att fylla på kapitalbuffertar. Utöver tal, pressmeddelanden samt andra publikationer, till exempel Occasional Papers, fortsatte ECB att ge ut Macroprudential Bulletin, som kommer två gånger om året och är ett viktigt kommunikationsverktyg för att förklara ECB:s makrotillsynsramar och beslutsfattande samt analytiska framsteg och bedömningar inom området. Med utgångspunkt i erfarenheterna från krisen handlade det sista numret 2020 om makrotillsynskapitalbuffertar och gav inblick i låneeffekter, eventuella hinder för buffertars användbarhet och makrotillsynsutrymmets betydelse. På sin webbplats fortsatte ECB också att offentliggöra en översikt över vilka makrotillsynsåtgärder som för närvarande tillämpas i de länder som omfattas av ECB:s banktillsyn.

Beslut inom makrotillsyn under 2020

I linje med sitt rättsliga mandat gjorde ECB under 2020 en bedömning av anmälningarna från de nationella myndigheterna i euroområdet av 116 makrotillsynsbeslut avseende instrument med inriktning på cykliska och strukturella systemrisker, samt andra åtgärder som omfattas av artikel 458 i kapitalkravsförordningen (CRR). Detta inbegrep också anmälningarna från Нлгарска народна банка (Bulgariens nationalbank) och Hrvatska narodna banka (Kroatiens nationalbank) under årets sista kvartal, efter det att ett nära samarbete hade inletts från och med den 1 oktober 2020. De flesta anmälningarna gällde upprättande av kontracykliska kapitalbuffertar eller identifiering av globala och andra systemviktiga institut (G-SII eller O-SII) samt kalibrering av respektive kapitalbuffertar. ECB-rådet gjorde inga invändningar mot några av de makrotillsynsbeslut som anmäldes av nationella myndigheter under 2020.

Efter coronautbrottet syftade många av de åtgärder som anmäldes till ECB till att mildra effekterna av pandemichocken på såväl stabiliteten i det finansiella systemet som den reala ekonomin. Därför valde flera nationella myndigheter att frigöra en del av de kapitalbuffertar som hade byggts upp under de föregående åren.

Av de sju euroländer som hade aktiverat kontracykliska kapitalbuffertar beslutade sex att helt eller delvis frigöra kontracykliska buffertar och att återkalla tidigare aviserade ökningar av bufferten. Syftet var att göra det möjligt för banker att använda det frigjorda kapitalet för att fortsätta att stödja den reala ekonomin genom utlåning till hushåll och företag samt att absorbera potentiella kreditförluster. I skrivande stund var Luxemburg och Slovakien de länder i euroområdet som fortfarande hade en positiv kontracyklisk kapitalbuffert.

När det gäller makrotillsynsinstrument som är inriktade på andra risker bedömde ECB nationella myndigheters beslut om O-SII-buffertar, systemriskbuffertar och makrotillsynsåtgärder enligt artikel 458 i kapitalkravsförordningen. För att hantera pandemichocken beslutade några länder att helt eller delvis frigöra systemriskbufferten och att justera O-SII-buffertarna för banker som annars skulle vara begränsade när det gäller att utnyttja systemriskbufferten med tanke på samspelet mellan de två kraven i artikel 131 i kapitalkravsdirektivet.

Slutligen valde vissa länder att skjuta upp infasningen eller införandet av aviserade åtgärder, till exempel infasningen av O-SII-buffertar och införandet av en aviserad åtgärd enligt artikel 458 i kapitalkravsförordningen.

Samarbetet med Europeiska systemrisknämnden

ECB fortsatte att tillhandahålla stöd i form av analyser, statistik, logistik och administration till Europeiska systemrisknämndens (ESRB) sekretariat, som ansvarar för ESRB:s löpande verksamhet. ESRB ansvarar för makrotillsynen av EU:s finansiella system och för att förebygga och minska systemrisk.

Året präglades av covid-19-pandemin. Med anledning av det ändrade riskmönstret gick ESRB in i krisläge i april och maj 2020 och ökade frekvensen för sina policymöten. ECBS deltog aktivt i och bidrog till ESRB:s respons på pandemin och den pågående identifieringen och övervakningen av potentiella systemrisker och gav allmänt stöd till ESRB:s arbete. ECBS deltog till exempel aktivt i ESRB:s arbete som utmynnade i ett antal åtgärder som rörde i) konsekvenserna för det finansiella systemet av lånegarantisystem och andra finanspolitiska åtgärder som syftar till att skydda den reala ekonomin, ii) bristande marknadslikviditet och dess konsekvenser för kapitalförvaltare och försäkringsbolag, iii) konsekvenserna av procykliska nedgraderingar av obligationer på marknader och enheter i hela det finansiella systemet, iv) systemomfattande restriktioner för utdelningar, återköp av aktier och andra utbetalningar, och v) likviditetsrisker hänförliga till tilläggssäkerheter. Dessutom bidrog ECBS till diskussionen inom ESRB om långsiktiga penningpolitiska frågor som rör EU:s banksektor mot bakgrund av covid-19-pandemin. Syftet med detta arbete var att ge en översikt över de olika utmaningar som beslutsfattarna kan ställas inför i framtiden.

Efter den gradvisa återgången till den ordinarie penningpolitiska cykeln under sommaren fortsatte ECB att samarbeta med ESRB:s sekretariat i arbetet med att övervaka de finansiella stabilitetskonsekvenserna av finanspolitiska åtgärder för att skydda den reala ekonomin i samband med covid-19-pandemin. En expertgrupp inrättades i juni 2020 under överinseende av ESRB:s styrelse. Den har i uppdrag att regelbundet övervaka hur de tillfälliga åtgärder som regeringarna har infört som svar på covid-19-pandemin påverkar den finansiella stabiliteten i EU, med fokus på gränsöverskridande och sektorsövergripande konsekvenser.

ECB bidrog också till den fortsatta utvecklingen av riskmått för icke-banker. Detta arbete omfattade det femte numret av EU Non-bank Financial Intermediation Risk Monitor, som innehåller en översikt över utvecklingen inom den finansiella sektorn utanför banksystemet, med fokus på att bedöma eventuella risker för den finansiella stabiliteten.

ECB arbetade dessutom med ESRB för att utveckla och genomföra metoder för en konsekvensstudie av hur olika klimatförändringsscenarier skulle kunna påverka den finansiella sektorn i EU. I juni 2020 offentliggjorde ESRB en rapport som också innehöll en kartläggning av olika metoder, en bedömning av tillgången på uppgifter och en översikt över vilken typ av finansiella instituts exponeringar som ska analyseras vid genomförandet av klimatrelaterade riskanalyser.

Dessutom deltog ECB aktivt i den europeiska systemomfattande cybergruppen som håller på att utveckla ett analysramverk för utvärderingen av cyberrisker.

ECB var också ordförande för en arbetsgrupp som hade i uppdrag att utarbeta en ESRB-rekommendation för att ytterligare påskynda antagandet av LEI-koden (en särskild ID-kod för juridiska personer) i EU. Arbetet slutfördes i september 2020 då ESRB:s rekommendation om identifiering av juridiska personer antogs.

Slutligen var ECB ordförande för ESRB:s arbetsgrupp för stresstester, som utarbetade de negativa scenarierna för 2021 års stresstester av Europeiska bankmyndigheten och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Flera generaldirektorat inom ECB gav avgörande tekniskt stöd och modelleringsstöd till ESRB:s arbetsgrupp för detta ändamål.

Mer ingående information om ESRB finns på nämndens webbplats och i dess årsrapporter.

3.3 Mikrotillsyn för att säkerställa sundheten hos enskilda banker

Under 2020 välkomnade den gemensamma tillsynsmekanismen två nya medlemmar. Bulgarien och Kroatien blev de första länder utanför euroområdet som anslöt sig till den europeiska banktillsynen i enlighet med den ram om nära samarbete som föreskrivs i SSM-förordningen för medlemsstater utanför euroområdet. På grundval av ECB-rådets beslut att upprätta ett nära samarbete^[33] med Bulgariens nationalbank^[34] och Hrvatska narodna banka^[35] ökade antalet betydande institut som står under direkt tillsyn av ECB med fem banker i Bulgarien och åtta banker i Kroatien i oktober 2020.^[36] ECB ansvarar också för den indirekta tillsynen över mindre betydande institut samt över de gemensamma förfarandena för alla enheter som står under tillsyn i de båda länderna. Bulgariens nationalbank och Hrvatska narodna banka har en företrädare vardera i ECB:s tillsynsnämnd med samma rättigheter och skyldigheter som alla andra ledamöter, inklusive rösträtt.

Under året genomförde ECB:s banktillsyn en omorganisation för att åstadkomma en mognare och öppnare organisation. Den bankspecifika tillsynen omorganiserades i enlighet med bankernas affärsmodeller, med stöd från grupper av risk- eller ämnesexperter. Den andra försvarslinjen – tillsynsriskfunktionen – infördes för att genomföra strategisk planering, medan tillsynsfunktionen på plats gjordes strukturellt oberoende. Den nya organisationen utformades för att uppnå en mer riskinriktad tillsyn som samtidigt ska ge mer enhetliga tillsynsresultat. Omorganisationen stärkte både ECB:s roll som en ansvarsfull, effektiv och öppen tillsynsmyndighet och samarbetet med de nationella behöriga myndigheterna inom den gemensamma tillsynsmekanismen.

För att förbättra insynen offentliggjorde ECB för första gången aggregerade uppgifter per affärsmodell och bank om kraven i pelare 2, det vill säga ett år tidigare än vad som krävs i den reviderade kapitalkravsförordningen. Offentliggörandet av enskilda krav i pelare 2 syftade till att belysa de europeiska bankernas situation och samtidigt hjälpa bankerna att jämföra sin egen ställning med sina motparters och ge investerarna större insyn.

Dessutom inledde ECB ett offentligt samråd om utkastet till en vägledning om tillsynsmetoden för konsolidering i banksektorn. Denna vägledning bör öka insynen och förutsägbarheten i tillsynsåtgärder och hjälpa kreditinstitut att utforma tillsynsmässigt hållbara projekt.

Coronaviruset visade sig leda till en chock utan motstycke på global nivå, men tack vare den gemensamma tillsynsmekanismens aktiva roll under senare år gick de europeiska bankerna in i krisen med mycket starkare kapital- och likviditetspositioner och en kraftigt förbättrad tillgångskvalitet. ECB reagerade snabbt genom att vidta flera åtgärder för tillsynslättnader för att göra det möjligt för bankerna att absorbera förluster och upprätthålla utlåningen till den reala ekonomin. ECB uppmuntrade till exempel enheter som står under tillsyn att fullt ut använda kapital- och likviditetsbuffertar, inklusive pelare 2-vägledning, samtidigt som banken signalerade till marknaderna att de inte bör bestraffa bankerna för att de använder den flexibilitet som erbjuds.^[37] Extra flexibilitet infördes i tillsynen när det gäller behandlingen av nödlidande lån, framför allt för att göra det möjligt för banker att fullt ut dra nytta av de garantier och moratorier som har införts av myndigheterna.^[38] ECB införde en pragmatisk (det vill säga förenklad) strategi inför 2020 års översyns- och utvärderingsprocess (ÖUP).^[39] Den nya strategin minskade bördan för de banker som står under tillsyn, samtidigt som man bibehöll en tydlig och korrekt bild av deras sundhet. Dessutom uppmuntrades bankerna vid denna tidpunkt att jämna ut den konjunkturförstärkande effekt som ingår i deras modeller för avsättning för låneförluster enligt IFRS 9 och – om de ännu inte hade gjort det – börja tillämpa den övergångskalender enligt IFRS 9 som får användas enligt kapitalkravsförordningen.^[40] ECB förlängde också tidsfristerna för vissa mindre akuta tillsynsåtgärder. Bankerna fick även längre tid på sig för att skicka in uppgifter som begärts in samt för att genomföra korrigerande åtgärder som ska vidtas efter inspektioner på plats och utredningar av interna modeller.

Efter att ha analyserat de europeiska bankernas sårbarhet under de första veckorna av covid-19-krisen reviderade ECB några av sina beslut. Bankens ursprungliga rekommendation till banker om utdelningar och återköp av aktier förlängdes till exempel till den 1 januari 2021. Senare uppmanade ECB bankerna att avstå från eller begränsa utdelningar till och med den 30 september 2021. För att underlätta genomförandet av penningpolitiken tillät ECB dessutom bankerna att undanta vissa centralbanksexponeringar från bruttosoliditetsgraden.^[41]

Bankerna och allmänheten informerades om alla tillsynslättnader på ett effektivt och öppet sätt via olika kanaler, däribland brev, tillsynsdialog med gemensamma tillsynsgrupper, vanliga frågor, pressmeddelanden, blogginlägg och tal.

I början av covid-19-krisen tillät ECB en viss operativ flexibilitet hos de enheter som förberedde sig för brexit, men senare återupptogs och intensifierades tillsynsdialogen. Många banker gjorde betydande framsteg eller var på god väg att genomföra sina operativa målmodeller efter brexit, vilket kommer att göra det möjligt för dem att utbyta, bokföra och hantera risker i EU på ett sätt som säkerställer en försiktig riskhantering och effektiv tillsyn. ECB fortsatte att signalera att bankerna behövde vara förberedda på alla tänkbara utfall i slutet av övergångsperioden. Omfattande tillsyn ägnades också åt att se till att bankerna under tillsyn uppnådde sina operativa målmodeller inom tidigare överenskomna tidsfrister. Detta skulle säkerställa att alla kvarstående brexitrisker på medellång sikt hanteras på ett konsekvent och effektivt sätt.

Efter ett offentligt samråd färdigställde ECB slutligen den vägledning som visar hur ECB bedömer att bankernas modeller för motpartskreditrisk uppfyller lagstadgade krav. Den är relevant för banker som ansöker om att utvidga eller ändra sina interna modeller samt för ECB:s löpande övervakning av sådana modeller eller utredningar av interna modeller. ECB har också antagit och offentliggjort riktlinjen om väsentlighetströskeln för förfallna kreditförpliktelser för mindre betydande institut, vilket säkerställer överensstämmelse med de regler som gäller för betydande institut.^[42]

Mer ingående information om ECB:s banktillsyn finns på ECB:s webbplats och i ECB:s årsrapport om tillsynsverksamheten 2020.

3.4 ECB:s bidrag till europeiska politiska initiativ

Efter den globala finanskrisen genomfördes under tio års tid omfattande lagstiftningsreformer. Dessa bidrog till att det finansiella systemet var väl rustat att stå emot de chocker som orsakades av covid-19-pandemin. Men även om det har gjorts stora framsteg finns det fortfarande flera viktiga rättsliga och institutionella utmaningar att ta itu med innan de europeiska bankerna kan bedriva sin verksamhet enligt ett fullt ut integrerat regelverk, vilket även gynnar användarna av finansiella tjänster. Det behövs också fortsatta ansträngningar för att utveckla kapitalmarknaderna och samtidigt stärka ramverken för reglering och tillsyn för den finansiella sektorn utanför banksystemet. Under 2020 vidtog Europeiska unionen dessutom ekonomisk-politiska åtgärder av aldrig tidigare skådat slag. I juli 2020 enades EU-ledarna om att för första gången någonsin satsa på en gemensam skuldemission som respons på den gemensamma ekonomiska chocken. I ruta 4 finns en översikt över EU:s mer generella krisrespons och dess konsekvenser för den reala ekonomin och den finansiella sektorn.

Färdigställande av bankunionen

Efter den skrivelse som ordföranden i högnivågruppen för ett europeiskt insättningsgarantisystem (EDIS) skickade till Eurogruppens ordförande i december 2019 har ECB fortsatt att bidra till diskussionen om färdigställandet av bankunionen i olika europeiska forum.

Vid sitt möte i slutet av november 2020 nådde Eurogruppen en milstolpe genom att enas om det reviderade fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen och tidigarelägga införandet av den gemensamma säkerhetsmekanismen för den gemensamma resolutionsfonden.

I samband med detta fortsatte ECB att bidra till de gemensamma övervakningsrapporterna om riskreducering (se junirapporten och novemberrapporten), som utarbetats i samarbete med Europeiska kommissionen och gemensamma resolutionsnämnden. Rapporten från november 2020 innehöll även ytterligare analyser av nödlidande lån (NPL) och minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL). På grundval av denna rapport och efter en positiv bedömning av riskminskningen enades Eurogruppen om att tidigarelägga införandet av den gemensamma säkerhetsmekanismen.

ECB bidrog också till diskussionen om gränsöverskridande integration av bankgrupper. I samband med detta skrev två ECB-tjänstemän ett blogginlägg där de presenterade konkreta förslag på hur man kan underlätta en effektiv fördelning av likviditetsresurser inom bankgrupper samtidigt som det finns skyddsmekanismer för myndigheterna i värdlandet.^[43]

Vad gäller översynen av ramverket för krishantering ställde sig ECB bakom insatserna för att se till att ramverket omfattar verktyg som bygger på bästa praxis för att hantera mindre banker som tar emot inlåning. För att underlätta det praktiska genomförandet menade ECB att ramverket behövde förbättras vad gäller åtgärder för tidigt ingripande.^[44] ECB betonade också vikten av att banker som har konstaterats fallera eller sannolikt komma att fallera kan lämna bankmarknaden inom en rimlig tidsram. Arbetet med krishanteringspolicyn fortsätter. Det bör påpekas att det var Europeiska kommissionen som tog initiativ till översynen av bankkrishanteringen och ramverket för insättningsgaranti.

Fortsatt arbete med kapitalmarknadsunionen

Under 2020 krävde ECB förnyade insatser för att komma vidare i arbetet för en kapitalmarknadsunion (KMU), med tanke på de många utmaningar som EU står inför.^[45] Som framhölls i ECB:s Financial Stability Review i november 2020 handlar det bland annat om att finansiera återhämtningen efter covid-19, säkerställa övergången till en koldioxidsnål ekonomi, stärka eurons internationella betydelse och hantera brexit-konsekvenserna för de finansiella tjänsterna.

ECB välkomnade Europeiska kommissionens nya handlingsplan för kapitalmarknadsunionen som kom 2020 och underströk att det behövs konkreta åtgärder och en verklig politisk vilja och ambitionsnivå om betydande framsteg ska uppnås. ECB lyfte fram ett antal politiska prioriteringar som ska stärka kapitalmarknaderna, bland annat de som syftar till att öka finansieringen med eget kapital för att stödja tillväxt och innovation.^[46] Prioriteringarna avser harmonisering inom vissa delar av regelverket för obestånd inom företagssektorn, källskatt och hantering av bolagshändelser inom efterhandeln. De framsteg som görs för att uppnå samstämmighet i tillsynen, inbegripet förslag till åtgärder för ökad tillsynssamordning eller direkt tillsyn som utförs av de europeiska tillsynsmyndigheterna, kommer att vara avgörande för att det enhetliga regelverket (”single rulebook”) ska genomföras konsekvent i Europeiska unionen. Utöver detta kan initiativ i fråga om ekonomisk utbildning eller pensionssparande hjälpa invånarna att utnyttja fördelarna med kapitalmarknadsunionen.

ECB fortsatte att bidra på ett betydande sätt till kapitalmarknadsunionen genom att stödja utveckling och integration av finansiella infrastrukturer som omfattar hela Europa (se avsnitt 4.3).

Översyn av tillsynsramverket för banker och icke-banker

Vissa delar av den finansiella sektorn utanför banksystemet, till exempel penningmarknadsfonder och vissa investeringsfonder, utsattes för omfattande stress under marknadsturbulensen i mars. Det är visserligen ett av kapitalmarknadsunionens mål att den finansiella sektorn utanför banksystemet ska få en allt mer framträdande roll vid förmedling av finansiering, men det är fortsatt viktigt att denna sektor övervakas på ett effektivt sätt.

Det är helt nödvändigt att stärka motståndskraften för den finansiella sektorn utanför banksystemet så att det återspeglar makrotillsynsperspektivet och på lämpligt sätt hanterar de systemrisker som kan uppstå inom denna sektor. Under 2020 fortsatte därför ECB att förorda makrotillsynsrelaterade lagstiftningsreformer för den finansiella sektorn utanför banksystemet och var mycket delaktig i de tekniska diskussionerna om dessa frågor i EU-organ och i internationella forum.

Vad gäller tillsynsramverket för banksektorn stödde ECB kommissionens förslag om riktade ändringar av kapitalkravsförordningen som respons på covid-19-pandemin. ECB bedömde att detta förslag kompletterade de egna stödjande tillsynsåtgärderna och lade fram sina ståndpunkter i sitt yttrande. ECB ställde sig framför allt bakom ändringar i övergångsbestämmelserna för att minska effekten av införandet av IFRS 9 på kapitalbasen, den tillfälliga utvidgningen av den förmånsbehandling av NPL som garanteras av nationella regeringar eller andra offentliga enheter samt den senarelagda tillämpningen av bruttosoliditetsbufferten för globalt systemviktiga banker.

ECB föreslog vidare justeringar i mekanismen för ett tillfälligt undantag för vissa centralbanksexponeringar från beräkningen av bruttosoliditetsbufferten. Syftet med detta var att öka effektiviteten i de penningpolitiska åtgärder som vidtas för att dämpa covid-19-pandemins ekonomiska påverkan och stödja bankutlåningen till hushåll och företag. I linje med Baselkommitténs krav påpekade också ECB att de behöriga myndigheterna behöver mer flexibilitet när de bedömer interna modeller för marknadsrisk i syfte att upprätthålla kreditinstitutens förmåga att tillhandahålla marknadslikviditet och fortsätta sin verksamhet som marknadsgarant, för att på så sätt stödja den reala ekonomin.

4 Välfungerande finansiell infrastruktur och betalningar

En av Eurosystemets huvuduppgifter är att säkerställa väl fungerande betalningssystemen. Denna uppgift har en nära koppling till Eurosystemets ansvar i fråga om penningpolitik och finansiell stabilitet. Eurosystemet har en central roll i arbetet för att utveckla, driva och övervaka finansiell infrastruktur och arrangemang som främjar ett säkert och effektivt flöde av betalningar, värdepapper och säkerheter i euroområdet. Det fungerar även som katalysator för integration och innovation på betalnings- och värdepappersmarknaden.

4.1 Target-tjänster

Eurosystemets Target-tjänster omfattar tre olika avvecklingstjänster: Target2 är ett bruttoavvecklingssystem i realtid (RTGS) för betalningstransaktioner i euro som avser Eurosystemets penningpolitiska transaktioner, bank-till-bank-transaktioner och kommersiella transaktioner. Target2 Securities (T2S) är en gemensam plattform för värdepappersavveckling i hela Europa. Target Instant Payment Settlement (TIPS) slutligen gör att betaltjänstleverantörer kan erbjuda sina kunder omedelbara betalningar, dygnet runt, under årets alla dagar.

Över 1 000 banker använder Target2 för att initiera transaktioner i euro, för egen del eller för sina kunders räkning. Mer än 44 000 banker världen över, inklusive filialer och dotterbolag, kan nås via Target2. Under 2020 behandlade Target2 i genomsnitt 345 006 betalningar per dag med en genomsnittlig dagsomsättning på 1 800 miljarder euro.

Under det senaste decenniet har det skett stora förändringar i ekosystemet för betalningar. Tekniken har utvecklats, nya regelkrav har införts och användarnas behov har förändrats. Eurosystemet planerar därför att ersätta Target2 med T2, som består av en ny RTGS-komponent samt komponenten för central likviditetsförvaltning som kommer att optimera likviditetsförvaltningen i samtliga Target-tjänster. T2 kommer att använda meddelandestandarden ISO 20022 och kan underlätta betalningar i flera olika valutor.

Utmaningarna i samband med covid-19-pandemin och den ändrade tidsplanen för SWIFT:s globala övergång till ISO 20022 för gränsöverskridande betalningar resulterade i att tidsramarna för Eurosystemets projekt förlängdes från 2021 till 2022, efter diskussioner med Europas finansiella sektor. Under 2020 gick projektet in i en fas med intern programtestning, ”Eurosystemets acceptanstestning”. I slutet av 2020 publicerades användarhandboken för bruttoavveckling i realtid.

T2S är resultatet av ett initiativ för att åtgärda en mycket fragmenterad värdepappersavveckling i Europa. I och med detta upphör komplexa gränsöverskridande avvecklingsförfaranden och svårigheter som berott på att länderna har olika avvecklingspraxis.

I dag kopplar T2S-plattformen samman 21 värdepapperscentraler från 20 europeiska marknader, och värdepappersavveckling kan ske i euro och danska kronor. Under 2020 behandlade T2S i genomsnitt 687 476 transaktioner per dag med en genomsnittlig dagsomsättning på 672,53 miljarder euro.^[47] Marknadsosäkerheten på grund av covid-19-pandemin ledde till en exceptionell ökning av de behandlade volymerna från och med början av mars och fram till mitten av april, med en topp på 1 088 815 avvecklade transaktioner den 16 mars.

I november 2020 infördes en sanktionsmekanism i T2S som ska hjälpa värdepapperscentraler att fullgöra sina skyldigheter enligt ordningen för avvecklingsdisciplin i förordningen för värdepapperscentraler. Arbetet med att testa denna nya, komplexa funktionalitet kommer att fortsätta under hela 2021 som förberedelse inför att de relevanta förordningsbestämmelserna träder i kraft i februari 2022.

TIPS, som lanserades i november 2018, hade vid utgången av 2020 nio anslutna marknader inom euroområdet och når ut till mer än 3 800 betaltjänstleverantörer. I juli 2020 tillkännagav ECB betydande åtgärder för att säkerställa att omedelbara betalningar skulle bli tillgängliga i hela Europa via TIPS senast i slutet av 2021. Dessutom undertecknade Sveriges Riksbank och Eurosystemet ett avtal där Riksbanken, med TIPS-plattformen som bas, kan erbjuda en ny tjänst för omedelbara betalningar i svenska kronor (RIX-INST) för användare i Sverige från och med maj 2022. Därmed nyttjades också TIPS kapacitet att erbjuda tjänster för många olika valutor. Under 2020 ansökte Danmarks Nationalbank om att delta i T2 och uttryckte intresse för att ansluta sig till TIPS senast 2025.

Under 2020 godkändes den framtida prissättningspolicyn för T2 och prissättningspolicyn för TIPS reviderades.

Sett till hur Eurosystemets finansiella infrastrukturer har fungerat under covid-19-krisen har det inte förekommit några större driftstörningar med anledning av situationen. Under året har det dock förekommit driftstörningar av andra skäl och dessa har behövt följas upp för att förhindra att de inträffar på nytt. Efter incidenten i Target2 den 23 oktober 2020 tillkännagav ECB att det skulle göras en oberoende översyn som även kommer att beakta andra incidenter som påverkade Target-tjänsterna under 2020. Resultaten av denna översyn kommer att spridas till marknadsaktörerna och offentliggöras under andra kvartalet 2021.

Utöver de tre avvecklingstjänsterna utvecklar Eurosystemet en ny Target-tjänst, närmare bestämt Eurosystemets system för förvaltning av säkerheter (ECMS). Därigenom vill man säkerställa ett gemensamt system för förvaltning av säkerheter som kan hantera de tillgångar som används som säkerheter i Eurosystemets kredittransaktioner för samtliga jurisdiktioner i euroområdet. Under 2020 slutfördes projektets specifikationsfas. Idrifttagandedatumet flyttades till november 2023 sedan man hade beslutat att förlänga tidsfristen för T2-projektet med ett år. Marknadsaktörerna hade nämligen uttryckt viss oro för att de nuvarande ogynnsamma förutsättningarna skulle försvåra deras förberedelser.

4.2 Övervakning och rollen som utgivande centralbank

För att säkerställa att finansiella infrastrukturer och betalningar fungerar säkert och effektivt ställer Eurosystemet upp olika mål i särskilda övervakningsrelaterade förordningar, standarder, riktlinjer och rekommendationer samt genomför sina övervakningsuppgifter genom att samla in information, bedöma informationen mot övervakningsmålen samt vid behov verka för förändring.

Under 2020 fortsatte Eurosystemet att utöva övervakning över systemviktiga betalningssystem (SIPS) genom att bedöma systemens fortlöpande prestanda, vilka ändringar som är på gång samt graden av cybermotståndskraft. Utöver Target2, Euro1, Step2-T och Core (FR) identifierades Mastercard Clearing Management System som systemviktigt betalningssystem. Ett offentligt samråd markerade startpunkten för en revidering av förordningen av systemviktiga betalningssystem. Genom denna revidering ska det tydliggöras vilken eller vilka av Eurosystemets centralbanker som ska utses som behörig myndighet att utöva tillsyn över ett systemviktigt betalningssystem.

Eurosystemet fortsatte även att utöva övervakning över icke-systemviktiga betalningssystem, däribland system för omedelbara betalningar och betalningsordningar. ECB publicerade ett förslag till Eurosystemets nya övervakningsramverk för elektroniska betalningsinstrument, betalningsordningar och betalningsarrangemang (PISA) för offentligt samråd. Syftet med detta övervakningsramverk är att fastställa övervakningsprinciper för elektroniska betalningsinstrument, betalningsordningar och betalningsarrangemang på ett integrerat, framtidssäkrat och harmoniserat sätt.

På grundval av sin löpande bevakning av kortbedrägerier publicerade Eurosystemet sin sjätte övervakningsrapport om kortbedrägerier. Rapporten visade att de flesta kortbedrägerier även under 2014–2018 utfördes via transaktioner på distans, det vill säga i form av bedrägerier via internet, e-post och telefon.

Eurosystemet fortsatte att främja finansiella infrastrukturers cybermotståndskraft och stöder upprättandet av EU-plattformen för informationsutbyte om cyberincidenter (CIISI-EU) och det pågående arbetet med att anta och införa TIBER-EU-ramverket.

Vad gäller värdepappersavveckling följdes den första omfattande övervakningsbedömning som hade gjorts av T2S-plattformen sedan den kommit i drift upp med en bedömning av de åtgärder systemoperatören hade vidtagit för att komma till rätta med bristerna inom vissa områden. Vidare bedömdes sanktionsmekanismen för värdepapperscentraler i T2S i förhållande till den ordning för avvecklingsdisciplin som finns i förordningen om värdepapperscentraler (se även avsnitt 4.1).

När det gäller driftsprestanda inriktades Eurosystemets övervakning framför allt på incidenter som förekommit inom Target-tjänster under 2020. Här samarbetade man aktivt med systemoperatören för att göra en heltäckande bedömning av incidenterna och de åtgärder som vidtas för att förhindra att de uppstår på nytt. Driftsprestanda är en fråga som kommer att prioriteras inom Eurosystemets övervakning även kommande år.

Vad gäller prestandan under covid-19-krisen redovisade de finansiella infrastrukturerna inga större driftstörningar som var kopplade till pandemin. Men under första halvåret 2020 uppstod ibland problem i leveranskedjorna, vilket var kopplat till tredje part i hårt drabbade områden. Det uppstod mindre förseningar i tillhandahållandet av tjänster och avvecklingseffektiviteten minskade under pandemins topp eftersom det då var större volymer att hantera än vanligt.

Pandemin och marknadsvolatiliteten i samband med detta påverkade även betalnings- och avvecklingssystemen. De centrala motparternas krav på marginalsäkerheter ökade också markant. Marknadsaktörer som hade sämre beredskap för likviditetsförvaltning under perioder av stress hade därför tidvis svårt att klara likviditeten.

Som euroutgivande centralbank är Eurosystemet med och bidrar vid tillståndsprövning och löpande översyn och utvärdering av värdepapperscentraler, i enlighet med förordningen om värdepapperscentraler. Under 2020 bidrog Eurosystemet till sex tillståndsförfaranden och till tolv översyns- och utvärderingsförfaranden. Eurosystemet är den enda myndighet som deltar i tillståndsprövningen och granskningen av samtliga värdepapperscentraler i euroområdet. Eurosystemet bidrar på så sätt till att främja en enhetlig linje i samband med dessa uppgifter och spelar därmed en avgörande roll för att främja en säker och effektiv värdepappersavveckling.

Vad gäller centrala motparter deltog Eurosystemet i sin roll som euroutgivande centralbank i tillsynskollegier och krisledningsgrupper. ECB anslöt sig till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens (Esma) nyinrättade tillsynskommitté för centrala motparter och policykommitté för centrala motparter och bidrog till arbetet med att ta fram en ny tillsynsram för centrala motparter inom ramen för den reviderade förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (Emir 2), särskilt i ett brexit-sammanhang. ECB analyserade även marknadsvolatilitetens konjunkturförstärkande effekt på centrala motparter och deras deltagare. Denna analys ska användas som underlag för pågående policydiskussioner. Inför antagandet av EU:s rättsliga ramverk för återhämtning och resolution av centrala motparter inledde Eurosystemet förberedelserna inför sin roll som utgivande centralbank i resolutionskollegier. ECB kommer att samordna Eurosystemets strategi eftersom all planering av återhämtning och resolution för enskilda centrala motparter kräver en samordnad systemomfattande riskbedömning.

4.3 Innovation och integration inom finansiell infrastruktur och betalningar

Finansindustrin genomgår en omfattande omvandling som drivs av innovation och digitalisering. På marknaden för massbetalningar har det kommit nya marknadsaktörer, nya kanaler som ger åtkomst till betaltjänster och nya sätt att initiera betalningar. Nya marknadsaktörer från andra branscher än finanssektorn och/eller andra geografiska områden än Europa utmanar de företag som redan är etablerade på marknaden. Att vara öppen för global konkurrens är visserligen viktigt i innovationsfrämjande syfte, men ett alltför stort beroende av utländska betalningslösningar och utländsk teknik kan leda till att den europeiska betalningsmarknaden blir sårbarare för externa störningar, till exempel cyberhot, och inte kan stödja den inre marknaden och den gemensamma valutan i samma utsträckning. Det är heller inte så självklart att betaltjänstleverantörer med global marknadsmakt agerar med europeiska aktörers bästa för ögonen.

För att ta tillvara digitaliseringens innovativa potential och samtidigt agera när den europeiska suveräniteten på betalmarknaden utmanas alltmer har Eurosystemet utarbetat en omfattande strategi för massbetalningar. Den här strategin omfattar följande huvuddelar: bygga ut användningen av omedelbara betalningar, utveckla en paneuropeisk betalningslösning och undersöka om det är möjligt att införa en digital euro (se ruta 5).

För att omedelbara betalningar ska bli tillgängliga för alla invånare och företag, inte bara på nationell nivå utan i hela Europa, behöver fler betaltjänstleverantörer ansluta sig till Sepa-systemet för direktgirering. Dessutom måste det kunna garanteras att de går att använda i hela Europa (se avsnitt 4.1 om Eurosystemets åtgärder för att säkerställa att omedelbara betalningar kan användas i hela Europa).

Eurosystemet stöder också åtgärder som ska motverka fragmenteringen av slutanvändarlösningar för betalningsinitiering och point-of-interaction-betalningar (det vill säga point-of-sale- och e-handelsbetalningar). Framför allt främjar det betalningslösningar som uppfyller följande fem huvudkriterier som slogs fast 2019: de ska vara tillgängliga i hela Europa och erbjuda en sömlös kundupplevelse, vara bekväma och billiga, säkra och trygga, utgöra ett europeiskt varumärke och ha europeisk styrning, och dessutom vara globalt accepterade. Fokus ligger på att förbättra gränsöverskridande betalningar, särskilt över EU-gränserna.

Under 2020 fortsatte ECB även sin analys av kryptotillgångar, med särskilt fokus på vilka konsekvenser den privata sektorns utgivning av stablecoins får för penningpolitik, finansiell stabilitet, finansiell infrastruktur och betalningar samt banktillsyn. Utifrån denna analys avser ECB att ta fram och genomföra en omfattande policyrespons för att dämpa stablecoin-valutans potentiella negativa inverkan på EU:s betalningar och finansiella landskap och samtidigt göra det möjligt för Europas konsumenter och företag att dra fördel av sunda initiativ. ECB stöder de internationella organens arbete, närmare bestämt G20:s färdplan som har publicerats av Financial Stability Board, för att få till stånd snabbare, billigare, mer transparenta och inkluderande gränsöverskridande betalningar, som ofta präglas av bristande effektivitet och insyn.

För att stödja den fortsatta integrationen av de finansiella marknaderna i Europa fortsatte Eurosystemet att främja en marknadsomfattande harmonisering av efterhandeln under 2020. Vad gäller arbetet för att harmonisera hanteringen av säkerheter hade Eurosystemet efter första halvåret fått anpassningsplaner från samtliga europeiska marknader som omfattas av SCoRE-standarderna (Single Collateral Management Rulebook for Europe). Eurosystemet började även kontrollera och bedöma efterlevnaden av SCoRE-standarderna. Eftersom ECMS-projektet har fått ändrad tidsplan (se avsnitt 4.1) ändrades genomförandedatumet för SCoRE från november 2022 till november 2023.

Under 2020 har ECB:s rådgivande grupp för finansiella infrastrukturer för värdepapper och säkerheter fortsatt att stödja upprättandet av en kapitalmarknadsunion. Gruppen har framför allt inkommit med konkreta förslag om källskatt och förfaranden i samband med bolagshändelser till högnivåforumet för kapitalmarknadsunionen.

5 Åtgärder för att stödja marknadens funktion samt finansiella tjänster som tillhandahålls andra institut

Som respons på covid-19-krisen upprättade ECB flera swapavtal med andra centralbanker i mars och april 2020 för att tillhandahålla likviditet i större internationella valutor. Under sommaren infördes ytterligare swap- och repoavtal för att öka tillgången till eurolikviditet. ECB intervenerade inte på valutamarknaderna, vilket också har rapporterats i kvartalsdata om ECB:s valutainterventioner, som har publicerats sedan maj 2020.

I oktober 2020 hade den korta euroräntan (€STR) publicerats under ett års tid. Med denna ränta bidrar ECB till reformen av referensräntorna. €STR ersätter successivt Eonia-räntan. Under 2020 fortsatte ECB att föra en värdefull dialog med finansmarknadens aktörer via sina marknadskontaktgrupper. Detta har lett till marknadsinsikter som har bidragit till att göra ECB:s penningpolitik mer effektiv och ändamålsenlig.

Under 2020 fortsatte ECB att ansvara för administrationen av olika finansiella transaktioner för EU:s räkning samt att svara för den övergripande samordningen av Eurosystemets reservförvaltningstjänster.

5.1 Utveckling i fråga om marknadsoperationer

Likviditetsavtal i euro och utländska valutor

Eurosystemets swap- och repoavtal säkerställer att eurofinansiering finns tillgänglig för motparter utanför euroområdet^[48] och hjälper därmed ECB att uppfylla sitt mål om prisstabilitet, förhindra att det uppstår likviditetsbrist utanför euroområdet som leder till risker för den finansiella stabiliteten samt stöder eurons användning i globala finans- och handelstransaktioner.^[49] De bidrar till en smidig penningpolitisk transmission i euroområdet genom att förhindra en eventuell åtstramning av kreditgivningen i hela eller delar av euroområdet till följd av finansiell oro. Detta gynnar hela den europeiska ekonomin och alla europeiska medborgare. Tillhandahållandet av utländska valutor till euroområdets motparter motverkar trycket på de globala finansieringsmarknaderna och bidrar därmed till att minska dess inverkan på utbudet av krediter till hushåll och företag, både i och utanför euroområdet.

Det är viktigt att vara medveten om att swap- och repoavtal utgör en säkerhetsmekanism som varken bör konkurrera med eller ersätta privata finansieringsmarknader för att tillhandahålla eurolikviditet till aktörer med hemvist utanför euroområdet. Men bara det faktum att det finns förebyggande likviditetsarrangemang kan ha en lugnande effekt på marknaderna och bidra till att upprätthålla ordnade marknadsförhållanden.

Swapavtal mellan grupper av större centralbanker säkerställer ömsesidig tillgång till respektive centralbanks valuta, men för närvarande används inte de flesta av dessa avtal i praktiken eller enbart i en riktning. Bilaterala swapavtal mellan ECB och centralbanker utanför euroområdet innebär att dessa sistnämnda centralbanker kan tillhandahålla euro till sina inhemska motparter. Normalt sett rör det sig om begränsade belopp och riskerna med swapavtal anses till viss del begränsas av de mottagna betalningarna. Den 15 mars 2020 tillkännagav ECB att man genom samordnade åtgärder med andra större centralbanker (Bank of Canada, Bank of England, Bank of Japan, Federal Reserve System och Swiss National Bank) skulle erbjuda veckovisa likviditetstillförande transaktioner i US-dollar med en löptid på 84 dagar (utöver transaktioner på en vecka) samt sänka priset på samtliga USD-transaktioner. Efter detta tillkännagivande erbjöd ECB transaktioner med löptider på sju dagar respektive 84 dagar och anpassade frekvensen för dessa transaktioner (dagliga, veckovisa eller månadsvisa) utifrån förhållandena på den finansiella marknaden.

Den 20 mars 2020 tillkännagav ECB att man skulle återaktivera det befintliga bilaterala swapavtalet med Danmarks Nationalbank och öka dess omfattning till 24 miljarder euro. I april upprättade ECB även nya bilaterala swapavtal med Hrvatska narodna banka och Bulgarian National Bank, som innebar att de båda centralbankerna kunde tillhandahålla euro till inhemska motparter upp till en nivå på 2 miljarder euro i respektive fall.

Under 2020 upprättade ECB bilaterala repoavtal med flera centralbanker utanför euroområdet (se tabell 2), och den 25 juni upprättades Eurosystemets repofacilitet (Eurep), ett generellt ramverk som är tillgängligt för en rad olika centralbanker utanför euroområdet. Inom ramen för denna facilitet kan centralbanker låna eurolikviditet mot lämpliga säkerheter, som utgörs av eurodenominerade omsättningsbara skuldinstrument som har emitterats av stater i euroområdet samt överstatliga institutioner.

ECB:s bidrag till reformen av referensräntorna

ECB fortsatte att spela en betydelsefull roll för reformen av euroområdets referensräntor på två olika sätt: för det första genom att tillhandahålla ett stabilt och tillförlitligt referensvärde, den korta euroräntan (€STR), och för det andra genom att främja marknadsinitiativet genom att tillhandahålla ett sekretariat för en arbetsgrupp för riskfria räntor med aktörer från den privata sektorn.

€STR lanserades den 2 oktober 2019. Denna ränta mäter upplåningskostnaderna för lån utan säkerhet för bankerna i euroområdet och bygger på dagliga konfidentiella statistiska uppgifter om penningmarknadstransaktioner som har samlats in i enlighet med förordningen om penningmarknadsstatistik.

Sedan räntan hade publicerats under ett års tid genomförde ECB en metodöversyn av beräkningen i enlighet med artikel 15.2 i riktlinjen om €STR. Enligt denna riktlinje ska det åtminstone årligen undersökas om det krävs ändringar i räntan och dess metod till följd av förändringar i den underliggande marknaden. Vid översynen bedömdes om räntan korrekt återspeglar den underliggande marknadsdynamiken, bygger på en tillräcklig mängd data och är utan systematiska fel. Slutsatsen blev att metoden på ett korrekt sätt mäter den fastställda underliggande räntan och att underlaget för att mäta upplåningskostnaderna för lån över natten utan säkerhet fortfarande var adekvat.

Eftersom €STR bedöms som stabil och representativ uppmanas marknadsaktörerna att använda denna ränta för både kontant- och derivatprodukter eftersom Eonia kommer att upphöra den 3 januari 2022. För att uppmuntra och stödja en bredare användning av €STR, även i fallback-bestämmelser (där möjliga alternativräntor anges) i Euribor-kopplade kontrakt, har ECB beslutat att publicera sammansatta €STR-genomsnittsräntor samt ett sammansatt index.^[50]

Arbetsgruppen för riskfria euroräntor, som har till uppgift att i) vägleda marknadsaktörerna vid övergången till €STR från det brett använda Eonia och ii) rekommendera lämpliga fallback-räntor för Euribor, har samtidigt lämnat viktiga synpunkter till beredskapsplaneringen inför ett scenario där Euribor kan upphöra permanent. Efter två offentliga samråd om Euribors fallback-räntor och utlösande fallback-händelser för Euribor väntas arbetsgruppen under andra kvartalet 2021 publicera sina rekommendationer om Euribors lämpligaste fallback-räntor för respektive tillgångsklass och en uppsättning utlösande fallback-händelser som kan tillämpas generellt. Marknadsaktörerna uppmanas att iaktta dessa rekommendationer och beakta dem i sin fallback-planering.

Marknadskontaktgrupper

2020 var ett år med alldeles särskilda utmaningar och en oförutsedd utveckling på de finansiella marknaderna. I detta läge med ökad osäkerhet satte ECB mycket stort värde på det strukturerade utbyte med finansmarknadsaktörerna som ägde rum via marknadskontaktgrupperna. Vid ett antal tillfällen bjöds kontaktgruppen för obligationsmarknaden, kontaktgruppen för utländska valutor, kontaktgruppen för penningmarknaden och ECB-gruppen för verksamhetschefer in till särskilda möten för att utbyta åsikter om den pågående utvecklingen på finansmarknaden och om marknadens funktionssätt. Marknadsaktörerna uppmanades att öppet ventilera sina synpunkter för diskussion och gav uttryck för sin oro, vilket hjälpte ECB att identifiera potentiella sårbara punkter i det finansiella systemet och bedöma dess resiliens, särskilt i samband med coronautbrottet i Europa under våren 2020. Detta gav värdefulla insikter som bidrar till att ECB:s penningpolitik kan genomföras på ett ännu mer effektivt och ändamålsenligt sätt.

Rapportering om valutainterventioner

I september 2019 beslutade ECB-rådet att offentliggöra ytterligare data om ECB:s valutainterventioner. Sedan maj 2020 har dessa uppgifter publicerats i en tabell på ECB:s webbplats samt i Statistical Data Warehouse. De uppdateras på kvartalsbasis med ett kvartals fördröjning. Uppgifterna som publiceras i dessa kvartalstabeller sammanställs även på årsbasis i ECB:s årsrapport (se tabell 3). Om det inte har skett några valutainterventioner under respektive kvartal, anges detta uttryckligen.

ECB intervenerade inte på valutamarknaden under 2020. Sedan eurons start har ECB intervenerat på valutamarknaden två gånger – 2000 och 2011.

Rapporteringsramen omfattar valutainterventioner som har genomförts av ECB unilateralt och samordnat med andra myndigheter samt valutainterventioner ”vid marginalerna” inom växelkursmekanismen (ERM2).

5.2 Administration av EU:s upp- och utlåningstransaktioner

ECB har ansvar för administrationen av upp- och utlåningstransaktioner inom systemet för medelfristigt stöd (MTFA),^[51] den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM)^[52] och det europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (Sure-instrumentet).^[53]

Under 2020 administrerade ECB räntebetalningarna på lånen inom systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd. Det totala utestående beloppet för detta system uppgick den 31 december 2020 till 200 miljoner euro. Under 2020 administrerade ECB också diverse betalningar och räntebetalningar på lånen inom EFSM. Det totala utestående beloppet för denna mekanism uppgick den 31 december 2020 till 46,8 miljarder euro. ECB administrerade även utbetalningarna av Sure-lån till medlemsstater 2020. Det utestående beloppet för detta system uppgick den 31 december 2020 till 39,5 miljarder euro.

ECB har även ansvar för administrationen av betalningar i samband med transaktioner inom Europeiska finansiella stabilitetsfaciliteten (EFSF)^[54] och Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM)^[55]. Under 2020 administrerade ECB olika ränte- och avgiftsbetalningar av två lån inom EFSF.

ECB ansvarar slutligen för administrationen av alla betalningar i samband med låneavtalet med Grekland.^[56] Det totala utestående beloppet för detta avtal uppgick den 31 december 2020 till 52 193,75 miljoner euro.

5.3 Eurosystemets reservförvaltningstjänster

Även under 2020 erbjöds en rad olika finansiella tjänster inom ramen för Eurosystemets reservförvaltningstjänster (ERMS), som infördes 2005 för förvaltningen av kunders reservtillgångar i euro. Vissa av de nationella centralbankerna i Eurosystemet tillhandahåller finansiella tjänster inom detta ramverk, på harmoniserade villkor och i enlighet med marknadsstandard, till centralbanker, monetära myndigheter och offentliga organ utanför euroområdet samt till internationella organisationer. ECB svarar för den övergripande samordningen, kontrollerar så att tjänsterna fungerar smidigt, främjar förändringar som förbättrar systemet och utarbetar rapporter till ECB-rådet.

Antalet kundkonton i ERMS var 260 i slutet av 2020, vilket kan jämföras med 273 i slutet av 2019. De totala tillgodohavandena (inklusive likvida medel och värdepappersinnehav) som förvaltas inom ramen för ERMS för 2020 ökade med cirka 1,7 procent jämfört med 2019.

Under 2020 uppdaterades den rättsliga ramen för ERMS i syfte att stärka incitamenten för transparens inom Eurosystemet avseende rapportering och informationsdelning i samband med tillhandahållandet av ERMS-tjänster.

6 Fler sedlar och historiskt låg förfalskningsnivå

ECB och de nationella centralbankerna i euroområdet ansvarar för att ge ut eurosedlar inom euroområdet, trygga kontantförsörjningen samt upprätthålla förtroendet för valutan. Trots pandemins inverkan på konsumtion och betalningsmönster fortsatte antalet eurosedlar i cirkulation att öka stort, medan antalet förfalskade sedlar som togs ur cirkulation sjönk till en historiskt låg nivå.

6.1 Fortsatt hög efterfrågan på eurosedlar

Under 2020 ökade antalet och värdet på eurosedlar i cirkulation med cirka 10 procent. I slutet av året fanns 26,5 miljarder eurosedlar i cirkulation, vilket motsvarade ett totalt värde av 1 435 miljarder euro (se diagram 21 och 22). Både räknat till antal och värde svarade 50-eurosedeln för nära hälften av alla sedlar i cirkulation. Sedan covid-19-utbrottet konstaterats vara en pandemi noterades en mycket starkt ökad efterfrågan på kontanter i mitten av mars 2020. Denna ökning höll i sig under några veckor och gällde framför allt valörerna 200 och 100 euro då efterfrågan på kontanter ökade av försiktighetsskäl. Under de följande månaderna minskade kreditinstitutens regelbundna kontantuttag och kontantinsättningar gentemot de nationella centralbankerna. Detta var en följd av nedstängningsåtgärder och förändrade betalningsmönster och ledde till att volymerna i kontanthanteringskedjan minskade med upp till 20 procent under resten av 2020 jämfört med 2019. Sedlarna i cirkulation fortsatte dock att öka under hela 2020, vilket främst berodde på en ökad osäkerhet och en allmän tendens att samla på sig sedlar i krislägen.

Enligt en aktuell studie beräknas andelen eurosedlar som är i cirkulation utanför euroområdet stå för mellan 30 och 50 procent av det totala värdet av eurosedlar i cirkulation. I studien ges belägg för att dessa sedlar används både som värdebevarare och i samband med transaktioner.

Produktionen av eurosedlar hanteras gemensamt av de nationella centralbankerna i euroområdet, som under 2020 tillsammans tilldelades produktion av cirka 5,7 miljarder sedlar.

Det totala antalet euromynt i cirkulation ökade under 2020 med 2 procent och uppgick i slutet av året till totalt 138 miljarder. Värdet på mynt i cirkulation steg till 30 miljarder euro, en ökning på 1,4 procent jämfört med slutet av 2019.

Under 2020 omfattade kreditinstitutens insättningar till de nationella centralbankerna i euroområdet 25,0 miljarder sedlar till ett sammanlagt värde av cirka 800 miljarder euro. Av dessa sedlar ersattes 12,0 procent (det vill säga 3,0 miljarder) med nya sedlar för att upprätthålla den höga kvaliteten på sedlar i cirkulation.

6.2 Befolkningens kontantanvändning

Studie om kontantanvändningen i euroområdet

Under 2019 inledde ECB sin andra studie om konsumenternas attityder till betalningar i euroområdet (SPACE-studien) där man undersöker användningen av kontanter och andra betalningsinstrument. Studien visade att 73 procent av alla konsumentbetalningar på försäljningsställen och i redovisade transaktioner mellan personer genomfördes kontant. Sett till värdet utgjorde kontantbetalningar 48 procent av det totala värdet av transaktioner. Därefter kom kortbetalningar som stod för 41 procent.

Studien visade också att 55 procent av de svarande tyckte att det var viktigt eller mycket viktigt att kunna betala med kontanter i framtiden. Enligt studien hade 34 procent av de svarande kontanter som reserver, antingen för transaktioner eller också som ett sätt att spara.

I juli 2020 genomfördes en enkät för euroområdet som visade att covid-19-pandemin hade haft stor inverkan på konsumenternas betalningsmönster: 40 procent av de svarande uppgav att de använde kontanter för betalningar mindre än tidigare. Den främsta orsaken till att betalningsmönstren ändrats under pandemin är de åtgärder som har vidtagits för att göra det lättare att betala kontantfritt.

Fortsatt tillgång till kontanter i euro, vilka också ska vara ett accepterat betalningsmedel

För att upprätthålla förtroendet för eurosedlar och euromynt och ge konsumenterna möjlighet att själva välja hur de vill betala antog ECB-rådet en ny kontantstrategi under 2020. Eurosystemets kontantstrategi inför 2030 offentliggjordes i december 2020. I strategin fastställs prioriteringar och strategiska mål som ska uppnås under de kommande åren. Syftet är att säkerställa att alla invånare och företag i euroområdet har fortsatt god tillgång till kontanttjänster och att kontanter är ett allmänt accepterat betalningsmedel. Andra viktiga frågor som behandlas i denna strategi är att minska eurosedlarnas miljöpåverkan samt att fortsätta utveckla innovativa och säkra sedlar.

För att uppnå dessa mål har Eurosystemet börjat analysera den geografiska täckningen för kreditinstitutens serviceställen för kontanttjänster samt utvecklingen vad gäller kreditinstitutens standardavgifter för kundernas insättningar och uttag av sedlar och mynt. ECB och de nationella centralbankerna har också inlett en nära dialog med banker och andra aktörer i kontanthanteringskedjan om vilka kontanttjänster som kan vara lämpliga, eftersom kreditinstituten kommer att fortsätta att vara huvudaktörer i systemet för att distribuera kontanter till konsumenterna samt för att kontrollera äkthet och kvalitet för de sedlar som är i cirkulation. Efter pandemiutbrottet genomförde ECB och de nationella centralbankerna, i nära samarbete med samtliga kontantaktörer, särskilda insatser för att hantera de särskilda utmaningar som uppstått i och med nedstängningarna samt för att minska störningarna i de nationella kontanthanteringskedjorna.

Sedlar innebär låg risk för coronasmitta

ECB har sedan covid-19-utbrottet haft ett nära samarbete med flera laboratorier för att fastställa i vad mån som kontantanvändningen skulle kunna påverka virusspridningen. Två relaterade men olika aspekter har undersökts: för det första hur länge viruset kan överleva på sedlarnas och myntens yta (överlevnadskapacitet), för det andra hur stor virusmängd som kan överföras från kontanter till en persons hand (överförbarhet). Testresultaten ger stöd för den ståndpunkt som tidigare har framförts av många framträdande organisationer, nämligen att risken att bli smittad via kontanter är låg. Testerna visade att den virusmängd som skulle kunna överföras vid kontantbetalningar är så låg att smittrisken är obetydlig.

6.3 Förfalskade eurosedlar på historiskt låg nivå

Under 2020 var antalet förfalskade eurosedlar det lägsta sedan 2003. Cirka 460 000 förfalskningar togs ur cirkulation. I förhållande till antalet äkta eurosedlar i cirkulation var andelen förfalskningar på en historiskt låg nivå, 17 miljondelar (se diagram 23).

Sedelförfalskarna riktar främst in sig på 20- och 50-eurosedlar. Dessa båda sedelvalörer stod tillsammans för två tredjedelar av det totala antalet falska sedlar som togs ur cirkulation under 2020. 20-eurosedeln har ersatt 50-eurosedeln som den mest förfalskade valören. Andelen förfalskningar av låg kvalitet har också ökat. De är enkla att upptäcka eftersom de antingen saknar eller har mycket undermåliga efterbildningar av sedlarnas säkerhetsdetaljer.

Även om risken att bli lurad av falska sedlar har minskat, uppmanar ECB allmänheten till fortsatt vaksamhet när de tar emot sedlar, att komma ihåg känn-titta-vicka-testet och att inte förlita sig på enbart en säkerhetsdetalj. Utbildning tillhandahålls dessutom fortlöpande till personer som yrkesmässigt hanterar kontanter, både i och utanför Europa, och uppdaterat informationsmaterial tas fram som stöd för Eurosystemets kamp mot förfalskningar. För detta ändamål samarbetar ECB även med Europol, Interpol och Europeiska kommissionen.

7 Statistik

Med de nationella centralbankernas hjälp tar ECB fram, samlar in, sammanställer och sprider ett brett spektrum av statistik och data som behövs som underlag för ECB:s penningpolitik, den finansiella stabiliteten och andra uppgifter som utförs av Europeiska centralbankssystemet (ECBS) samt för Europeiska systemrisknämnden (ESRB). Statistiken används även av offentliga myndigheter, internationella organisationer, finansmarknadens aktörer, medier och allmänhet och hjälper ECB att skapa ökad transparens kring sitt arbete.

I detta kapitel behandlas olika sätt att begränsa bankernas rapporteringsbörda utan att detta påverkar statistikens kvalitet. Vi tar även upp ny statistik för euroområdet samt arbetet med att tillhandahålla data och statistik under covid-19-pandemin. I kapitlet finns även två specialrutor: dels om den korta euroräntan (€STR) och hur den står sig i förhållande till de principer som har tagits fram av International Organization of Securities Commissions (Iosco), dels om en översyn av internationella statistikstandarder med tanke på utveckling som får betydande konsekvenser för centralbankernas policy och funktioner.

7.1 Rapporteringsstrategi – lägre kostnader och stärkt kvalitet

I sina synpunkter till Europeiska bankmyndighetens (EBA) kommande genomförbarhetsrapport om ett integrerat rapporteringssystem för banker förklarade ECBS sin strategi för att samla in data från bankerna (se figur 3) och föreslog hur rapporteringsbördan för banker skulle kunna minskas inom statistik-, resolutions- och tillsynsrapportering, utan att man för den skull förlorar sådant informationsinnehåll som behövs för penningpolitik samt resolutions- och tillsynsuppgifter.^[57]

Detta kan uppnås på följande sätt:

• En datakatalog som bygger på en gemensam standard samt en gemensam datamodell för informationskrav i fråga om statistik, resolution och tillsyn.
• Bättre rutiner, till exempel genom att ta bort dubbla dataförfrågningar och åstadkomma bättre datautbyte mellan myndigheter.
• Ökat samarbete mellan europeiska myndigheter samt mellan myndigheter och banksektor för att uppnå en gemensam datamodell och smartare rutiner.

ECBS föreslog även att det skulle ske en synkronisering i förhållande till arbetet med ECBS integrerade rapporteringsram (IReF).

7.2 Ny och förbättrad statistik för euroområdet

Den 7 april 2020 publicerade ECB för första gången euroområdets betalningsbalansstatistik och euroområdets sektorsräkenskaper enligt en enhetlig struktur. Detta innebär att det blir lättare att kombinera dessa båda dataset för olika analysändamål.

Eurons effektiva växelkurser och harmoniserade konkurrensindikatorer samt underliggande handelsvikter uppdaterades den 1 juli 2020.

Under 2020 tog ECB fram nya kommunikationsverktyg för att göra sina data och statistikprodukter mer lättillgängliga för allmänheten. ECB gav ut sin första interaktiva digitala publikation, ”Statistics insights: Money, credit and central bank interest rates”, med bilder, text och interaktiva diagram på lättfattligt språk, på 23 olika EU-språk. Publikationens statistik för euroområdet samt på nationell nivå uppdateras i realtid varje gång nya data släpps. På världsstatistikdagen publicerades ett blogginlägg av Isabel Schnabel, ledamot i ECB:s direktion, där hon förklarar vilket strategiskt värde som data och statistik av hög kvalitet har för ECB:s policyprocess.

7.3 Tillhandahållande av data och statistik under pandemin

Covid-19-pandemin har inneburit nya utmaningar för beslutsfattarna och man har behövt övervaka högfrekventa proxyvariabler för ekonomisk aktivitet och statistiska standardindikatorer för att i realtid kalibrera ECB:s penningpolitiska respons under en period som präglats av stor osäkerhet. Pandemin har också inneburit omfattande och varierande utmaningar för uppgiftslämnare och statistiksammanställare.

ECB och Eurostat har gemensamt identifierat de största problemen för produktionen av betalningsbalansstatistik. Det handlar bland annat om avskaffandet av gränsenkäter, lägre svarsrespons och förseningar i rapporteringen från direkta uppgiftslämnare, särskilt från icke-finansiella företag. Ett annat problem har varit att administrativa data (till exempel momsdeklarationer) och årsredovisningar har hållit lägre kvalitet och tagit längre tid att få tillgång till. För att minska dataluckor har en lista över alternativa källor diskuterats och en grund för ökat samarbete och partnerskap har upprättats mellan statistiksammanställarna.

I detta sammanhang var det ytterst viktigt att driftskontinuiteten för statistik och tillsynsdata kunde upprätthållas för ECBS och Europeiska statistiksystemet (ESS).

I april anpassade ECB vissa rapporteringskrav och uppmanade de nationella centralbankerna och uppgiftslämnarna att inom nuvarande rättsliga ram hitta pragmatiska lösningar för att hålla uppgiftsrapporteringen inom hanterbara gränser för uppgiftslämnarna och samtidigt se till att statistiken håller en kvalitet som är ändamålsenlig för sitt syfte.^[58] ECB hade också ett nära samarbete med de nationella centralbankerna, Eurostat och de nationella statistikinstituten för att utarbeta gemensamma riskreduceringsstrategier för datakällor och skattningsmetoder i syfte att minimera kvalitetsförlust och potentiella svårigheter med att jämföra olika länder och regioner.

De detaljerade data som ECB och nationella centralbanker samlat in har också en flexibilitet som varit till fördel för flera av de policyåtgärder som ECB-rådet antagit för att motverka effekterna av pandemin. ECB anpassade också sin dataproduktion för att på lämpligt sätt kunna justera sin policyrespons. Detta inbegriper till exempel att

• behandla utlåningsdata som har samlats in från deltagande banker i riktade långfristiga refinansieringstransaktioner,
• generera dagliga data om bruttoutgivning, inlösen och utestående belopp för statsobligationer i euroområdet i syfte att finjustera ECB:s program för tillgångsköp.

8 ECB:s forskningsprioriteringar

Även forskningsverksamheten påverkades av covid-19-pandemin under 2020: alltmer forskning ägnades åt att förfina verktygen för realtidsbedömning av ekonomiska förhållanden och bedömning av olika policyalternativ. Samtidigt fortsatte arbetet inom de vanliga forskningsnätverken och arbetsgrupperna. Samarbetet med den akademiska världen begränsades i början av pandemin, men återupptogs under det andra halvåret.

8.1 Verksamhet med koppling till covid-19

I och med covid-19-pandemin ägnades alltmer forskning åt att förfina verktygen för övervakning av ekonomiska och finansiella förhållanden för att få en bättre bild av ekonomiska och finansiella förhållanden i realtid.

Ett exempel på detta är arbetet med att ta fram månads- och veckoindikatorer på ekonomisk aktivitet. Inom ekonomisk prognostisering har månadsindikatorer visserligen blivit ett standardverktyg under det senaste decenniet, men tack vare en rad nya data, delvis från webbaserade källor (se ruta 8), har nu analysen förbättrats så att veckofrekvens är möjlig.

Indikatorer på finansiell stress har också förfinats så att det blir möjligt att på veckobasis bedöma riskerna för fragmentering av finansmarknaderna i euroområdet. Dessa indikatorer visar att covid-19-pandemin inledningsvis orsakade en kraftig fragmentering, nära de nivåer som förekommit under den globala finanskrisen 2008 och statsskuldkrisen i euroområdet 2012.^[59] Men tack vare den snabba ekonomiska policyresponsen och den resiliens som skapats genom finansiella skyddsmekanismer och reformer som genomförts under de senaste tio åren var fragmenteringen av finansmarknaderna i euroområdet tillbaka på nivåerna före krisen i mitten av september 2020.

En annan viktig informationskälla var ECB:s enkät om konsumentförväntningar (CES), en ny online-enkät som lanserades i början av 2020 och fortfarande är i en pilotfas. Enkäten ger regelbunden information om hushållens stämningsläge och förväntningar, konsumtion och sparplaner samt om förhållandena på arbetsmarknaden. Den kännetecknas av en hög grad av aktualitet och harmonisering mellan euroländerna, särskilt de fyra största länderna.^[60]

Den nya enkäten visade sig vara väldigt användbar för att följa hushållssektorn under covid-19-utbrottet. Hushållen tillfrågades till exempel om i vilken grad de hade påverkats ekonomiskt av pandemin. Svaren visade att hushållen i de olika länderna oroade sig för ekonomin i olika utsträckning (se diagram 24). Hushållen i Spanien och till viss del Italien rapporterade om allvarligare ekonomiska konsekvenser än hushållen i Tyskland och Nederländerna.

Enkäten tyder också på att hushåll med yngre personer, låga inkomster, tillfälliga arbeten eller begränsade möjligheter att få lån är mer sårbara för covid-19-chocken. Hushåll som känner större oro för ekonomin tenderar proportionellt sett att minska sina utgifter mer. De skulle dessutom ofta konsumera mindre av de framtida utbetalningar som de kan få inom statliga stödprogram. Dessa resultat kan tyda på att ytterst riktade och specifika finanspolitiska åtgärder kan ha stor betydelse för att stabilisera de makroekonomiska förhållandena under pandemin.

8.2 Forskningsnätverk

De ordinarie forskningsnätverken fortsatte att samordna forskningsarbetet inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS) samt att upprätthålla kontakterna med forskare inom den akademiska världen. De tre ECBS-forskningsklustren för penningpolitik, finansiell stabilitet och strukturella frågor för ekonomierna i euroområdet anordnade framför allt workshoppar om särskilt angelägna frågor inom sina respektive områden. Framöver planerar klustren att prioritera forskning om de utmaningar som uppstår i ett läge med låg tillväxt, låg inflation, klimatförändringar och fintech-innovationer.

Under 2020 genomförde forskningsarbetsgruppen för penningpolitik, makrotillsynsreglering och finansiell stabilitet flera projekt där man undersöker makrotillsynens effekter. En del av forskningen inriktades på hur låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder påverkar skillnader mellan människor.^[61] Sådana åtgärder kan leda till ökade skillnader genom att göra det svårare för låginkomsttagare att få lån, men de kan också minska skillnaderna under kriser genom att dämpa krisens påverkan på utsatta grupper. I ett antal andra projekt undersöktes hur makrotillsynen påverkar penningpolitikens genomslagskraft genom sin effekt på den finansiella stabiliteten och jämviktsräntan samt hur penningpolitiken påverkar behovet av makrotillsyn genom sin effekt på de finansiella intermediärernas risktagande. En tredje forskningsinriktning gällde fördelarna med att samordna penningpolitik och makrotillsyn.

Forskningsnätverket Prisma (Price-setting Microdata Analysis Network) studerar prisbildningen inom enskilda företag och detaljhandel med hjälp av mikrodata för priser. Under 2020 analyserade gruppen frekvensen för enskilda prisändringar för att få en bättre bild av inflationsprocessen samt uppdatera beläggen från IPN-nätverket (Inflation Persistence Network) i början av 2000-talet. Gruppen undersökte även de data som används för att beräkna officiella konsumentprisindex.

Household Finance and Consumption Network publicerade resultaten från tredje vågen (2017) av enkäten om hushållens finansiering och konsumtion (HFCS) i mars 2020. Medianvärdet för nettoförmögenheten i euroområdets hushåll var i stort sett oförändrad mellan 2014 och 2017, medan hushållen redovisade brett baserade inkomstökningar: medianinkomsterna ökade med 4,1 procent. Under perioden förändrades inte heller koncentrationen av nettoförmögenhet mellan de rikaste hushållen, medan de mest skuldsatta hushållen i euroområdet kan ha sett en lättnad i finansieringstrycket. Dessa data kommer även att bidra till en bättre förståelse av heterogena inslag i den penningpolitiska transmissionen och i finansieringstrycket mellan olika hushåll.

ECBS upprätthåller även kontakterna med fristående forskningsnätverk som Competitiveness Research Network (CompNet) ‒ en samlingspunkt för forskning och policyanalys i fråga om konkurrenskraft och produktivitet. Under 2020 anordnade CompNet två virtuella konferenser: en med Národná banka Slovenska och en med ECB. Vid den första konferensen undersöktes hållbar utveckling, företagens prestanda samt konkurrenspolitik i små öppna ekonomier. Under den andra konferensen diskuterades covid-19-pandemins effekter på internationell handel och kapitalflöden samt hur utvecklingen inom dessa områden påverkar de europeiska företagen. CompNet publicerade också ny forskning om produktivitetsrelaterade frågor i Firm Productivity Report 2020.

8.3 Konferenser och publikationer

Samarbetet med den akademiska världen hämmades av pandemin under det första halvåret. Många återkommande konferenser ställdes in eller sköts upp, däribland ECB Forum on Central Banking, som var planerat att äga rum i Sintra i juni/juli, men i stället genomfördes som ett online-evenemang i november. Konferensverksamheten återupptogs i virtuellt format under det andra halvåret, bland annat ECB:s årliga forskningskonferens och den penningpolitiska konferensen. Vid de båda konferenserna diskuterades olika möjligheter till policyrespons på covid-19, men det presenterades även innovativ forskning om den penningpolitiska transmissionen och finansmarknadens strukturer.

161 rapporter av ECB:s medarbetare publicerades i ECB’s Working Paper Series under 2020. Utöver detta publicerades ett antal mer policy- eller metodinriktade studier i ECB:s Occasional Paper Series, Statistics Paper Series och Discussion Paper Series. En stor del av ECB:s forskningsverksamhet ledde också till att artiklar publicerades i akademiska tidskrifter, medan annat material är mer avsett för en allmän publik, bland annat 13 artiklar som publicerades i ECB:s Research Bulletin.

9 Verksamhet och skyldigheter inom det rättsliga området

I detta kapitel behandlas EU-domstolens jurisdiktion över ECB. Här finns information om ECB:s yttranden samt fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om lagförslag som faller inom dess behörighetsområde. I kapitlet redogörs även för ECB:s arbete med att övervaka efterlevnaden av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling.

9.1 EU-domstolens jurisdiktion över ECB

Den 19 december 2019 och den 21 oktober 2020 kom EU-domstolen med avgöranden i två överklagade domar som rör sekretessen för resultaten av ECB-rådets överläggningar (mål C-442/18 P respektive C-396/19 P). Målen gäller två ansökningar om allmänhetens tillgång till ECB-rådets beslut om att tillfälligt bryta ett kreditinstituts (Banco Espírito Santo) tillgång till penningpolitiska kreditinstrument. ECB hade vägrat att ge tillgång till den del av ECB-rådets protokoll som gällde hur stort kreditbelopp som beviljats Banco Espírito Santo genom penningpolitiska transaktioner, med stöd av bland annat artikel 10.4 i Europeiska centralbankssystemets (ECBS) och Europeiska centralbankens stadga och artikel 4.1 a första strecksatsen i beslut ECB/2004/3. Vid överklagandet godtog EU-domstolen ECB:s argument och upphävde den omtvistade delen av tribunalens domar. I de båda domarna fastställs viktiga prejudikat om allmänhetens tillgång till resultaten av ECB-rådets överläggningar. Enligt EU-domstolen är både resultaten av överläggningarna och själva överläggningarna sekretessbelagda och ska så förbli om inte ECB-rådet har beslutat att helt eller delvis lämna ut resultaten. Utlämnandet av resultaten av ECB-rådets överläggningar är en ”exklusiv befogenhet som tilldelats ECB-rådet”. ECB nekade till att lämna ut handlingar som redogjorde för resultatet, med motiveringen att det begärda dokumentet ingick i protokollsutdraget. ECB:s beslut ansågs därmed vara tillräckligt motiverat. Vägran att offentliggöra resultatet av överläggningarna är inte kopplad till ett ytterligare villkor om att ECB måste bevisa hur ett offentliggörande skulle ”undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset”.

Den 8 juli 2020 avkunnade tribunalen sina första fyra domar om ECB:s sanktionsbeslut. I mål T-203/18 (VQ mot ECB) avvisade tribunalen samtliga grunder som åberopats av sökanden. Tribunalen fastslog framför allt att ECB inte hade underlåtit att följa proportionalitetsprincipen genom att ålägga sanktionen och offentliggöra sanktionsavgiften. Tribunalen klargjorde också att principen om att sanktionsbeslut får publiceras utan anonymisering, även före utgången av fristen för att väcka talan om ogiltigförklaring, slås fast i den rättsliga ramen. I tre andra mål (T-576/18, T-577/18 och T-578/18) upphävde tribunalen delvis tre av ECB:s sanktionsbeslut avseende Crédit Agricole S.A. och två av dess dotterbolag. Tribunalen slog fast att sökandena hade åsidosatt artikel 26.3 i förordning (EU) nr 575/2013, som måste tolkas som att ett kreditinstitut är skyldigt att få behöriga myndigheters tillstånd innan dess kapitalinstrument klassificeras som kärnprimärkapitalinstrument. Tribunalen ogiltigförklarade dock sanktionerna eftersom de ifrågasatta besluten inte innehöll tillräckligt mycket information om vilken metod som ECB hade tillämpat för att fastställa sanktionsbeloppen. De sökande har överklagat dessa avgöranden till EU-domstolen (mål C-456/20 P, C-457/20 P och C-458/20 P).

Den 17 december 2020 ogillade EU-domstolen ett överklagande från Fabio De Masi och Yanis Varoufakis av en dom från tribunalen i dess helhet (C-342/19 P). I EU-domstolens dom av den 12 mars 2019 bekräftades att ECB hade rätt att inte neka allmänheten tillgång till ett externt juridiskt utlåtande som erhållits 2015 på grundval av det undantag om ”utrymme för övervägande” som fastställs i artikel 4.3 första stycket i beslut ECB/2004/3 (2004/258/EG). EU-domstolen slog fast att undantaget om ”utrymme för övervägande” inte inskränker sig till dokument som avser ett specifikt beslutsförfarande, utan är kopplat till principen om centralbankers oberoende som slås fast i artikel 130 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Domstolen erinrade om att ECB på ett effektivt sätt måste kunna arbeta för att nå de mål som fastställts för dess uppgifter genom ett oberoende utövande av de särskilda befogenheter som den har i detta syfte enligt fördraget och ECBS-stadgan. Domstolen bekräftade också att ett dokument kan omfattas av flera av undantagen i beslut ECB/2004/3 samt att undantaget om juridisk rådgivning enligt artikel 4.2 andra strecksatsen i beslut ECB/2004/258 inte utgör lex specialis för det relativt breda undantaget ”utrymme för övervägande”. Domstolen klargjorde slutligen att undantaget i fråga om ”utrymme för övervägande” inte kräver att ECB måste styrka att offentliggörandet av det aktuella dokumentet allvarligt skulle undergräva dess beslutsförfarande.

I ett överträdelseförfarande som Europeiska kommissionen väckt mot Slovenien (C-316/19) slog EU-domstolens stora avdelning den 17 december 2020 fast att Slovenien, genom att ensidigt beslagta handlingar som har samband med fullgörandet av ECBS och Eurosystemets uppgifter i Banka Slovenijes lokaler i juli 2016, hade underlåtit att uppfylla sin skyldighet att respektera EU-arkivens okränkbarhet i enlighet med artiklarna 2 och 22 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier. Eftersom ECB bedriver sin verksamhet i ett starkt integrerat system tolkade EU-domstolen Europeiska unionens arkiv som att det omfattar alla dokument som har upprättats, behandlats och överförts av ECB eller de nationella centralbankerna i samband med fullgörandet av ECBS och Eurosystemets uppgifter, oberoende av om de innehas av ECB eller nationella centralbanker. De nationella myndigheterna får därför inte beslagta sådana dokument i de nationella centralbankernas lokaler, utan att i förväg samordna detta med ECB. EU-domstolen ansåg också att Slovenien hade underlåtit att fullgöra skyldigheten om uppriktigt samarbete genom att inte samarbeta med ECB för att se till att de otillåtna följdverkningarna av en överträdelse av unionsrätten upphörde.

9.2 ECB:s yttranden och fall av bristande efterlevnad

Enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ECB höras om varje förslag till EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning inom sitt behörighetsområde. Samtliga ECB-yttranden offentliggörs på EUR-Lex. ECB-yttranden om förslag till EU-lagstiftning offentliggörs även i Europeiska unionens officiella tidning. Under 2020 antog ECB sex yttranden om förslag till EU-rättsakter och 31 yttranden om nationella lagförslag inom sitt behörighetsområde.

Fem fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att höra ECB om lagstiftningsförslag konstaterades^[63], varav fyra fall gällde nationell lagstiftning och ett fall EU-lagstiftning. Fyra fall bedömdes som uppenbara och väsentliga. Två av dessa fall gäller den slovenska lagstiftningen om anstånd med lånebetalningar samt likviditetsåtgärder för den slovenska ekonomin med anledning av covid-19. Dessa fall bedömdes vara uppenbara och väsentliga med tanke på deras potentiella inverkan på den nationella centralbanken, de slovenska kreditinstitutens kapital- och likviditetspositioner, Eurosystemets penningpolitiska transaktioner och efterlevnaden av förbudet mot penningpolitisk finansiering enligt artikel 123 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Ett annat fall gällde ett italienskt lagförslag om en ersättningsmekanism för köp via elektroniska betalmedel och bedömdes som ett uppenbart och väsentligt fall med tanke på dess inverkan på betalningsmedel, särskilt kontanter. Fallet från EU-lagstiftningen avsåg förordningen om inrättande av ett europeiskt instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (Sure) till följd av covid-19-utbrottet och bedömdes som ett uppenbart och väsentligt fall med tanke på dess potentiella inverkan på ECB och de nationella centralbankerna i samband med administrationen av Sure-lånen. ECB uppskattar fullt ut att lagstiftningsprocessen kunde slutföras så skyndsamt i de båda slovenska fallen respektive fallet med EU:s Sure-instrument, med tanke på den krissituation som pandemin har orsakat. Vad gäller fallet Sure behövde också Sure-verksamheten snabbt bli operativ med tanke på de tre kortfristiga skyddsnät som Eurogruppen enats om.

ECB antog yttranden om EU-förslagen beträffande ändringar av unionens tillsynsregelverk respektive regler för värdepapperisering som svar på covid-19-pandemin och ett initiativyttrande om ECB:s och de nationella centralbankernas administration av lån enligt Sure. ECB antog ett yttrande om ett EU-förslag som gällde undantag för vissa referensvärden för tredjelandsvalutor och fastställande av ersättningsreferensvärden för vissa referensvärden som ska upphöra. Yttranden antogs även om ett EU-förslag om växelkursfrågor som har samband med CFA-francen och den komoriska francen samt om utnämningen av en ny ledamot till ECB:s direktion.

ECB antog yttranden om nationella lagförslag gällande nationella centralbanker, bland annat om ett förslag till omfattande reform av Sveriges Riksbank, om Hrvatska narodna bankas institutionella och finansiella oberoende, om förändringar i utnämningskriterierna för Banco de Portugals centralbankschef och styrelseledamöter samt om utnämningsförfarandet för ledamöter i De Nederlandsche Banks beslutande organ, om reformer av Eesti Panks tillsynsnämnd och Sveriges Riksbanks fullmäktige, om det nära samarbetet mellan ECB och Hrvatska narodna banka respektive Bulgariens nationalbank inom den gemensamma tillsynsmekanismen, om Eesti Panks roll i försvarssituationer samt värnpliktsundantaget för ledamöter i Latvijas Bankas råd, om Hrvatska narodna bankas roll vid beräkningen av den nationella referensräntan av genomsnittskostnaden för att finansiera den kroatiska banksektorn, om Central Bank of Irelands roll som registerförvaltare av register över verkligt huvudmannaskap för vissa finansiella enheter, om Banco de Españas roll i fråga om att övervaka att tjänsteleverantörer för virtuella valutor uppfyller registreringskrav som syftar till att motverka penningtvätt och terrorismfinansiering, om Bank of Greeces roll när det gäller att säkerställa efterlevnad av vissa krav som hänför sig till Sepa (det gemensamma eurobetalningsområdet), om De Nederlandsche Banks roll i Nederländernas kommitté för finansiell stabilitet, om Lietuvos bankas tillhandahållande av akut likviditetsstöd till icke-bankenheter, om Banca Naţională a Românieis tillhandahållande av kortfristig likviditet till Garantifonden för bankinsättningar, om datainsamling och datadelning som utförs av Danmarks Nationalbank, om rätten att inneha medel på Latvijas Banka-konton för kreditinstituts konkursförvaltare och likvidatorer samt om finansieringen från Bank of Greece, Banca d’Italia, Central Bank of Malta och Oesterreichische Nationalbank av deras respektive medlemsstaters skyldigheter gentemot Internationella valutafonden.

ECB antog yttranden om nationella lagförslag gällande tillsyn av kreditinstitut, bland annat ett yttrande om ECB:s och Hrvatska narodna bankas nära samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen, två yttranden om det nära samarbetet med Bulgariens nationalbank och ett yttrande om kapitalbehandlingen av andelsbevis utgivna av ett kreditinstitut i Luxemburg.

ECB antog yttranden om nationella lagförslag gällande betalningsmedel, bland annat om kontantbegränsningar för postanvisningar i Belgien, om säkerställande av en miniminivå av kontanttjänster i Ungern och Sverige samt om begränsningar av kontantbetalningar till yrkesverksamma i Danmark.

ECB antog yttranden om nationella lagförslag gällande bank- och finansreglering samt finansiell stabilitet, bland annat om statligt stöd till insättningsgarantisystemet i Luxemburg, om avskaffande av den speciella avgiften för vissa finansinstitut i Slovakien, om finansinstituts identifiering och rapportering av fördelningen av insättningar mellan sparkonton i Belgien samt om åtgärder som begränsar makrotillsynsrisker i bolån i Tyskland.

ECB antog ett yttrande om det bulgariska lagförslaget gällande den bulgariska levens officiella växelkurs inom växelkursmekanismen (ERM2).

ECB antog ett yttrande om det österrikiska lagförslaget om rapportering av betalningsbalansstatistik.

9.3 Efterlevnad av förbudet mot monetär finansiering och positiv särbehandling

I artikel 271 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tilldelas ECB uppgiften att övervaka hur de nationella centralbankerna i EU följer förbuden i artiklarna 123 och 124 i fördraget samt i rådets förordningar (EG) nr 3603/93 och 3604/93. Enligt artikel 123 är det förbjudet för ECB och de nationella centralbankerna att ge offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ rätt att övertrassera sina konton eller att ge dem andra former av krediter, eller att förvärva skuldförbindelser utgivna av dessa institutioner direkt från dem. Enligt artikel 124 är varje åtgärd som ger offentliga myndigheter, EU-institutioner och EU-organ en positiv särbehandling hos finansinstitut förbjuden, såvida den inte är baserad på tillsynsmässiga hänsyn. Vid sidan om ECB-rådet övervakar även Europeiska kommissionen att medlemsstaterna följer dessa bestämmelser.

ECB övervakar även de köp som görs av centralbankerna i EU på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den egna offentliga sektorn, den offentliga sektorn i andra medlemsstater, EU-institutioner och EU-organ. Enligt skälen i rådets förordning (EG) nr 3603/93 får köp på andrahandsmarknaden av skuldinstrument utgivna av den offentliga sektorn inte vara ett sätt att kringgå artikel 123 i fördraget. Sådana köp får inte utgöra en form av indirekt monetär finansiering av den offentliga sektorn.

ECB:s övervakning vad gäller 2020 bekräftade att artiklarna 123 och 124 i fördraget överlag respekterades.

Övervakningen visade att de flesta nationella centralbanker under 2020 hade en ersättningspolicy för inlåning från den offentliga sektorn som till fullo uppfyllde ersättningstaken. Ett par nationella centralbanker behöver dock säkerställa att deras ersättning för inlåning från den offentliga sektorn inte överskrider taket.

ECB kommer att fortsätta att övervaka Magyar Nemzeti Banks engagemang i Budapestbörsen, eftersom den ungerska centralbankens förvärv av majoritetsinnehavet i börsen i november 2015 fortfarande kan anses utgöra en risk för monetär finansiering.

Den irländska centralbanken har under 2020 minskat sitt innehav av tillgångar relaterade till Irish Bank Resolution Corporation genom försäljning av långfristiga växlar med rörlig ränta. Detta är ett steg i rätt riktning mot den fullständiga avyttring av dessa tillgångar som krävs. En fortsatt försäljning i lämplig takt skulle ytterligare dämpa de allvarliga farhågor om monetär finansiering som alltjämt kvarstår.

10 ECB i förhållande till EU och omvärlden

ECB fortsatte att föra en nära dialog med europeiska och internationella partner under 2020. Särskilt starkt fokus lades på kommunikationen i samband med ECB:s ansvarighet gentemot Europaparlamentet, för att förklara de exempellösa åtgärder som har vidtagits i samband med covid-19-pandemin. ECB deltog konstruktivt i G20:s dialoger och bidrog aktivt till diskussionerna vid Internationella valutafonden (IMF), framför allt om pandemins effekter. Samarbetet fortsatte också med centralbanker i tillväxtekonomier.

10.1 ECB:s ansvarighet

ECB har kunnat leverera en stark policyrespons under covid-19-pandemin, delvis tack vare att centralbanken kan agera helt oberoende. ECB har tilldelats detta oberoende genom en demokratisk process och kan tack vare detta fullgöra sina uppgifter utan kortsiktiga politiska påtryckningar.^[64] Oberoende bygger i sin tur på att det finns effektiva ansvarsmekanismer som kan säkerställa att ECB fullgör sitt uppdrag. ECB har alltid strävat efter att säkerställa en effektiv ansvarighetspraxis och att förklara det man gör för människor runtom i Europa och för de folkvalda i Europaparlamentet. Denna praxis har därmed utvecklats så att den sträcker sig längre än kraven i artikel 284.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Som komplement finns också den domstolsprövning som utförs av EU-domstolen.

Pandemiutbrottet ledde till att ECB vidtog åtgärder som man inte hade använt sig av förut. I samband med detta anordnade ECB:s ordförande en särskild diskussion med företrädare för Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor (ECON). Detta var utöver de fyra ordinarie utfrågningarna som genomfördes inför samma utskott under 2020, då ordföranden även utförligt diskuterade huvudkriterierna för att säkerställa en ändamålsenlig ansvarighetspraxis. ECB och Europaparlamentet enades om att samverka närmare om ECB:s strategiöversyn.

ECB:s ordförande deltog även i plenarsammanträdet om ECB:s årsrapport 2018 i februari 2020 och vice ordförande presenterade ECB:s årsrapport 2019 för ECON-utskottet i maj 2020. I samband med detta offentliggjorde ECB sin återkoppling på input från Europaparlamentet som utgjorde en del av parlamentets resolution om årsrapporten 2018. Utöver de ordinarie utfrågningarna deltog Fabio Panetta, ledamot av ECB:s direktion, i den europeiska parlamentsveckan i februari 2020 för att diskutera fördjupningen och utvidgningen av Europeiska och monetära unionen samt i diskussioner med ECON-utskottet om eurons internationella roll i juli 2020 och om en digital euro i oktober 2020. ECB svarade även på 48 skriftliga frågor från Europaparlamentets ledamöter under 2020, en betydande ökning jämfört med föregående år.

De senaste Eurobarometer-undersökningarna visar att 75 procent av de svarande i euroområdet är för euron och att 40 procent tenderar att känna förtroende för ECB.^[65] Dessa resultat visar att förtroendet för ECB fortfarande påverkas av det ekonomiska utfallet – även om det gäller frågor som ligger utanför ECB:s kontroll – samt att ECB behöver satsa mer på att föra en konstruktiv dialog med Europaparlamentet och medborgarna för att förklara sina beslut och lyssna på deras oro.

10.2 Internationella förbindelser

G20

I samband med pandemiutbrottet godkände G20 en omfattande handlingsplan med fokus på krisåtgärder för att dämpa krisens ekonomiska konsekvenser, skydda det globala finansiella systemet och stödja fattiga ekonomier. Tillsammans med Parisklubben enades G20 också om ett tillfälligt initiativ för uppskov med skuldåterbetalning (DSSI) för de fattigaste länderna och godkände en gemensam ram för skuldbehandling utöver DSSI. Mot bakgrund av de nya utmaningar som krisen innebar intensifierades även arbetet med infrastruktur och finansiell inkludering. Vad gäller frågor kopplade till den finansiella sektorn utarbetade G20 i samarbete med Financial Stability Board en rapport om vilka konsekvenser kreditvärderingsinstitutens procyklikalitet kan få för den finansiella stabiliteten samt en färdplan för att förbättra globala gränsöverskridande betalningsarrangemang. G20 förde även diskussioner om globala stablecoins. Mer arbete om detta planeras under 2021. Dialoger om digital beskattning kommer att fortsätta under 2021.

Policyfrågor som rör IMF och den internationella finansiella arkitekturen

ECB fortsatte att spela en aktiv roll i IMF:s och andra forums diskussioner om det internationella monetära och finansiella systemet genom att bidra med sitt perspektiv till EU:s eller euroländernas gemensamma ståndpunkter. Dessa diskussioner fokuserade till stor del på covid-19-pandemins påverkan.

IMF spelade en central roll i det internationella samfundets krisrespons, inte minst genom sin analys av den ekonomiska och finansiella situationen. IMF satte också skyndsamt in ett antal åtgärder: bland annat tillhandahölls nödfinansiering till ett rekordstort antal länder, nya flexibla krediter beviljades, skuldlättnader gavs till de fattigaste länderna och ett nytt utlåningsverktyg, den kortfristiga likviditetslinan, infördes. Krisutlåningen fortsatte inom ramen för IMF:s befintliga utlåningskapacitet på cirka 1 000 miljarder US-dollar. Denna utlåningskapacitet ligger kvar inför kommande år, tack vare dubbleringen av IMF:s nya lånearrangemang (NAB), som trädde i kraft den 1 januari 2021, samt en ny omgång bilaterala låneavtal. Efterfrågan på IMF-resurser behöver dock följas noga. ECB stöder att IMF ges tillräckliga resurser och har en central funktion i det globala finansiella skyddsnätet.

Med tanke på pandemins påverkan på skuldsituationen i många länder intensifierade IMF sitt arbete med skuldrelaterade frågor. IMF inledde en diskussion om hur det internationella ramverket för att hantera skuldkriser skulle kunna förbättras och tillkännagav att organisationen hade planer på att se över sina egna policyer för statsskuld ytterligare. IMF fortsatte även med sin omfattande femårsöversyn av tillsynen, som innebär att tillsynsprioriteringarna fastställs för 2020–2025, samt med översynen av programmet för granskning av den finansiella sektorn (FSAP). Vad gäller FSAP bidrog en rapport från Europeiska centralbankssystemets kommitté för internationella förbindelser till den internationella diskussionen. I denna fanns även rekommendationer om hur FSAP-verksamheten skulle kunna få bättre genomslag.

Internationellt centralbankssamarbete med tillväxtekonomier

Den exceptionella situationen till trots fortsatte ECB sitt samarbete med centralbanker utanför EU, framför allt genom de befintliga bilaterala samförståndsavtalen med viktiga afrikanska, asiatiska och latinamerikanska centralbanker samt genom sitt strukturerade samarbete med regionala centralbanksorganisationer och IMF. Detta samarbete återspeglar det globala intresset för ECB:s synpunkter, analysramar och arbetsprocesser. Under diskussioner med både medarbetare och beslutsfattare behandlades såväl ECB:s kärnverksamhet som olika tekniska och ledningsrelaterade frågor. I samband med detta väckte frågor om covid-19, klimatförändringar och digitalisering i ett centralbanksperspektiv särskilt intresse. Som EU-institution fortsatte ECB dessutom att bidra till EU:s utvidgningsprocess genom riktade diskussioner med centralbankerna i länder på västra Balkan med utsikter om ett framtida EU-medlemskap.

11 Förbättrad kommunikation och utåtriktad verksamhet

Coronaviruset fick många olika konsekvenser, men framför allt skapade det en osäkerhet som saknade motstycke, inte bara för ekonomin och samhället som helhet, utan också för varje enskild individ. Detta har lett till oro och ofta osäkerhet om vad som gäller. I ett sådant läge är det extra viktigt att myndigheter går ut med tillförlitlig, faktabaserad, aktuell och tydlig kommunikation för att nå ut med information och skapa förtroende. Under 2020 såg ECB därför till att anpassa och utöka sin kommunikation och utåtriktad verksamhet. ECB gav marknaden och allmänheten lättillgänglig information om hur banken bedömde de ekonomiska utsikterna och vilka policyåtgärder man hade enats om. Men framför allt satsade ECB på att förklara varför man agerade som man gjorde, åtgärdernas avsedda effekt och vilka konkreta fördelar de skulle innebära för människor, företag, banker och stater i euroområdet.

11.1 Kommunikationen under pandemin

I och med pandemin fick ECB anpassa sig och försöka hitta nya sätt att nå ut till olika målgrupper. Genom att satsa på innovativa kommunikationsformer har ECB behållit ett starkt kommunikationsfokus och kunnat hålla sina målgrupper välinformerade. ECB har säkerställt att finansiella marknader och experter har blivit väl informerade om åtgärdernas tekniska detaljer och har snabbt besvarat alla eventuella frågor. Lättillgänglig information om ECB:s åtgärder har lagts ut på den särskilda coronawebbplatsen.

En viktig del av den nya kommunikationsstrategin bestod i att gå över från personliga sammankomster till online-evenemang, seminarier och föredrag. I och med pandemin höll direktionsledamöterna färre tal och intervjuer. I stället utökade ECB sin kommunikationsverktygslåda genom att införa ECB-bloggen. Denna blogg ger en inblick i aktuella policybeslut och trender som rör ekonomin i och utanför euroområdet. Alla artiklar har skrivits av ECB:s beslutsfattare. Under 2020 publicerades 19 blogginlägg, många med fokus på ECB:s krisrespons. ECB:s poddcast, som infördes 2019, är en annan viktig kanal som används för att nå ut till den bredare allmänheten. Under 2020 sändes nio avsnitt, som behandlade alltifrån hur pandemin påverkade ECB, dess policyer och verksamhet till centralbankernas roll för att bekämpa klimatförändringen samt möjligheten att det införs en digital euro.

Även 2020 års upplaga av ECB Forum on Central Banking, som i år hade temat ”Centralbankernas roll i en föränderlig värld”, blev webbaserat. Det nya formatet, med en särskild studio, interaktiva inslag och livesändningar, lockade fler tittare och ledde till ökat engagemang på sociala medier, där ordförandens tal om penningpolitiken i en pandemisk kris väckte särskild uppmärksamhet. Liksom tidigare år innebar tävlingen för unga ekonomer att forumet blev tillgängligt för en bredare publik och väckte intresse bland yngre målgrupper.

ECB:s besökscentrum, där många skolelever och universitetsstudenter normalt kan lära sig mer om ECB och dess policyåtgärder, fick ställa in alla personliga besök. I stället gjorde ECB besökscentret tillgängligt online genom att erbjuda en virtuell rundtur. Att gå rundturen med ett VR-headset gör upplevelsen ännu mer speciell och omslutande.

Digitala kanaler har varit viktiga kommunikationsverktyg under pandemin. Samtidigt som ECB:s onlineutbud har blivit mer omfattande har också aktiviteten ökat på ECB:s, ordförandens och de andra direktionsledamöternas olika sociala medier. Detta har bidragit till att ECB når ut bredare och leder till ett ökat online-engagemang bland ECB:s följare på nätet, med 2,8 interaktioner på sociala medier. Särskilda onlineformat som en dialog vid European Youth Event visade sig vara särskilt uppskattade av yngre målgrupper. I maj 2020 anordnades detta tillsammans med Europaparlamentet och ordförande Christine Lagarde svarade då på frågor från unga européer om sin oro om framtida jobb, Europas framtid, digitaliseringen och klimatförändringen. ECB har också börjat samarbeta med erfarna utåtriktade organisationer och influerare, till exempel Finanzfluss, en YouTube-kanal som vill hjälpa människor att få kontroll över sin ekonomi. På så sätt har ECB ytterligare kunnat öka kontakterna med yngre målgrupper och besvara deras funderingar.

11.2 Kommunikation är en tvåvägsprocess: ECB lyssnar på dig

Som ett led i strategiöversynen utvärderar ECB även sina kommunikationsmetoder. Det bör finnas en bred förståelse och ett allmänt stöd för ECB:s mål, strategi och policybeslut bland berörda parter. ECB beslutade därför att man ville nå ut inte bara till tekniska experter och analytiker, utan även till en bredare allmänhet. Därför har man åtagit sig att lyssna på EU-medborgarnas förväntningar, för att bättre förstå deras ekonomiska oro och ramar – och hur ECB kan agera utifrån det.

Det första ECB lyssnar på dig-eventet genomfördes i oktober 2020 under ledning av ordförande Christine Lagarde och chefsekonom Philip R. Lane. Detta virtuella evenemang samlade 22 företrädare för 18 organisationer i det civila samhället, med verksamhet inom nio olika sektorer, bland annat miljöfrågor, hållbarhet, social trygghet, näringsliv, religion, kultur och transparens.

Deltagarna anslöt sig till diskussionen på distans från sju olika länder. Evenemanget var uppdelat i två olika delar: en som behandlade effekten av ECB:s penningpolitik och kommunikation och en om kommande globala utmaningar. Diskussionerna var öppna och uppriktiga.

Liknande evenemang anordnades av nationella centralbanker i de olika euroländerna och gav ytterligare inblickar om människors oro och förväntningar runtom i euroområdet.

För att få in idéer och synpunkter från många olika berörda parter öppnade ECB även portalen ECB lyssnar på dig på nätet för att få en bättre bild av hur människor ser på euroområdets ekonomi och vad de förväntar sig av ECB. Under 2020 kom det in nästan 4 000 kommentarer om ECB:s penningpolitiska strategi via portalen.

Synpunkter och kommentarer från portalen ECB lyssnar på dig, ECB:s lyssna in-event och de nationella centralbankernas arrangemang kommer att ligga till grund för överläggningarna om strategiöversynen under 2021.

Utöver detta inledde ECB en serie webbinarier med det civila samhällets organisationer. Det första av dessa webbinarier hölls i september 2020 och handlade om hur covid-19 hade påverkat euroområdets ekonomi och om ECB:s policyrespons.

12 Organisatorisk resiliens och styrning

ECB vill inspirera, utveckla och engagera sina medarbetare. Trots att covid-19-pandemin har inneburit utmaningar utöver det vanliga har ECB fortsatt att locka och behålla begåvade människor och hjälpt dem att fortsätta utvecklas under 2020. ECB har också uppnått ytterligare framsteg med flera människoorienterade initiativ och processer. ECB-medarbetare delar med sig av sina upplevelser av de speciella omständigheter och utmaningar de har ställts inför under 2020 i avsnittet ”Träffa våra medarbetare” nedan.

ECB satsar helhjärtat på att hålla högsta nivå i fråga om integritets- och ledningsstandarder. Under 2020 upprättades ett särskilt ramverk för visselblåsning, vilket ytterligare visar hur ECB ställer sig bakom de gemensamma värderingarna och uppmanar medarbetare att i förtroende berätta om vad de känner till.

12.1 Hjälpa människor att göra sitt yttersta under exceptionella omständigheter

Covid-19-pandemin innebar nya utmaningar för ECB. Under 2020 var en högt prioriterad fråga att säkerställa personalens hälsa och säkerhet och samtidigt hjälpa dem att hitta en balans mellan yrkesliv och privata åtaganden för att ge dem förutsättningar att uppnå bästa tänkbara arbetsresultat.

För att skydda personalen och säkerställa att ECB kunde fortsätta att fullgöra sitt uppdrag vidtogs flera försiktighetsåtgärder. I början av pandemin uppmanade ECB sin personal att arbeta på distans, med undantag för anställda med verksamhetskritiska arbetsuppgifter i ECB:s byggnader. Viss personal flyttades också över till områden med verksamhetskritiska funktioner som behövde extra stöd.

ECB anpassade kontinuerligt arbetsmiljö, regler och riktlinjer för att bidra till medarbetarnas välbefinnande, främja deras yrkesutveckling och verka för en inkluderande miljö, särskilt under sådana exceptionella omständigheter som covid-19-krisen utgör. Några exempel på detta är regelbundna kommunikations- och informationsinsatser inom organisationen, ökat emotionellt stöd genom medicinsk och psykologisk rådgivning samt möjligheter till flextid och stöd till barnomsorg. ECB förlängde också tillfälligt vissa kontrakt som var på väg att gå ut. ECB:s nyanställda fick till största delen sin introduktionsutbildning på distans.

Under 2020 fortsatte ECB att arbeta för att stödja karriärutveckling. I januari 2020 infördes ett nytt karriärramverk som gjorde det lättare för personal att byta roller inom organisationen, antingen horisontellt eller genom befordran uppåt. ECB erbjöd även personalen möjligheter till yrkesutveckling på distans, till exempel genom utbildningar och kurser via videolänk. För att utveckla ledarskapskompetensen, som är en viktig del i ECB:s förvaltning av människor, satsade ECB på att coacha och vägleda chefer och teamsamordnare på distans i hur man hanterar covid-19-krisen och leder team som arbetar virtuellt eller i hybridformat (både virtuellt och på plats). Personalen fick även ta del av tips och bästa praxis från andra organisationer, och på ECB:s interna plattformar upprättades en särskild avdelning där medarbetare och chefer kunde utbyta synpunkter och ställa frågor.

ECB strävar efter att vara en arbetsplats som främjar öppenhet, respekt, mångfald och inkludering och fortsatte under 2020 sitt arbete inom dessa områden. ECB arbetade för ett inkluderande agerande bland personalen, vilket är en viktig fråga i en arbetsmiljö som blivit i första hand virtuell. Vad gäller balansen mellan könen införde ECB en ny strategi under 2020. Denna strategi omfattade nya mål för könsbalansen och ett antal åtgärder för att främja spridning mellan könen. För första gången omfattade dessa mål både anställnings- och befordringsbeslut och total andel kvinnliga medarbetare på ECB.

Covid-19-pandemin till trots fortsatte ECB att arbeta för att öka medvetenheten om mångfald och inkludering. Med stöd från personalnätverk uppmärksammade ECB flera viktiga evenemang inom detta område, till exempel den internationella minnesdagen för förintelsens offer, den internationella kvinnodagen och den internationella dagen mot homo-, bi-, inter- och transfobi (IDAHOBIT), internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering och internationella dagen för personer med funktionsnedsättning. Under 2020 välkomnade ECB även ett nytt personalnätverk, det s.k. föräldranätverket som arbetar för att öka organisationens medvetenhet om föräldrarelaterade frågor och inspirera till en organisation vars kultur, policyer och tjänster främjar föräldrars och blivande föräldrars intressen och behov på bästa sätt.

För att följa upp personalens välbefinnande och förstå deras behov och oro under nuvarande exceptionella förutsättningar beslutade ECB att genomföra regelbundna avstämningar inom organisationen. Dessa avstämningar kommer att fortsätta så länge covid-19-pandemin pågår och gör det möjligt för ECB att vidta lämpliga åtgärder för att stödja sina medarbetare, se till så att de fortsätter att må bra och känner sig engagerade samt främja en inkluderande arbetskultur.

12.2 Träffa våra medarbetare

Massimo Antolini, rådgivare, generaldirektoratet för informationssystem

Jag arbetar på avdelningen för slutanvändartjänster som tillhandahåller och administrerar bärbara datorer och telefoner, meddelandetjänster, samarbetsverktyg och videokonferenstjänster till hela ECB. På så sätt säkerställer vi att våra kollegor kan arbeta och hålla kontakten var de än befinner sig. Vi bistår även direktionsledamöterna och deras kontor i IT-relaterade frågor.

Tillsammans med andra arbetsgrupper inom avdelningen för infrastruktur- och driftstjänster tillhandahåller vi fjärråtkomst till ECB:s samtliga IT-tjänster. I och med att ECB:s medarbetare har tillgång till sina datorer på distans var det möjligt att gå över till att arbeta hemifrån rätt så omgående när covid-19-pandemin bröt ut. Detta har minskat risken för smittspridning i våra lokaler. Även om tekniken inte helt kan ersätta fördelarna med att träffas fysiskt och ha direktkontakt, har den bidragit till att vi har kunnat upprätthålla verksamheten och säkerställa organisatorisk resiliens ända sedan coronarestriktionerna infördes.

För de medarbetare som fortfarande arbetar i våra lokaler har vi också ställt i ordning flera mötesrum med avancerad videokonferensutrustning och vi har hela tiden funnits på plats för att kunna ge användarna löpande support. Dessa insatser har redan gett resultat: både medarbetare och direktionsledamöter har lärt sig nya färdigheter och använder nu obehindrat denna moderna infrastruktur för virtuella möten samt för en rad olika videobaserade pressmöten och interinstitutionella evenemang. Färre resor innebär också att det har blivit mer tid för fler evenemang och ECB har nog aldrig varit så öppet och tillgängligt för allmänheten som under den här perioden.

Shani Kopolo, praktikant, generaldirektoratet för personal

Jag fick nyligen min masters-examen efter att ha studerat internationell HR-förvaltning vid Edinburghs universitet. Jag är från Finland och Zambia och har växt upp i Wien, där jag gick i en internationell skola. Eftersom jag har exponerats för så många kulturer såg jag verkligen fram emot att komma till ECB. Jag är praktikant i arbetskulturteamet på avdelningen för talanghantering. Där arbetar jag bland annat med projekt som rör mångfald och inkludering. Våra initiativ syftar till att säkerställa att ECB är en arbetsplats där varje medarbetare känner sig uppskattad, respekterad, inkluderad och har möjlighet att komma till sin fulla rätt i arbetet. Detta är alltid viktigt, men i och med covid-19-pandemin blev det ännu viktigare, vilket jag själv också fick uppleva. Att komma till ECB mitt under pandemin innebar en del utmaningar när det gäller att bli en del av teamet, be om hjälp och lära sig hur saker och ting fungerar, eftersom det inte gick att interagera som vanligt mellan människor. Men möjligheten att kunna tala med mina kolleger via videosamtal i stället för att bara skicka e-post var till stor hjälp när jag kom. Mitt team har också gjort allt för att få mig involverad och detta har gjort det tydligt för mig hur viktigt vårt inkluderingsarbete är för att medarbetarna ska må bra i ett sådant exceptionellt läge som covid-19-pandemin är.

Julia Körding, ledande expert på finansiell risk, direktoratet för riskhantering

Jag kom till ECB 2006 efter en Ph D- och post doc-examen i ren matematik eftersom jag ville få mer kontakt med den verkliga världen och hjälpa människor till ett bättre liv. Min dagliga motivation får jag av ECB:s strävan att arbeta för alla människor i Europa. I början av 2020 arbetade jag på generaldirektoratet för sekretariatet, där jag samordnade ECB-rådets möten och förberedde ECB:s årsrapport 2019. När det behövdes mer resurser för att hjälpa till med ECB:s respons på covid-19-pandemin flyttade jag med kort varsel över till direktoratet för riskhantering i april 2020. Med min matematiska bakgrund hjälpte jag teamet att bedöma nya källor för att utvärdera kreditvärdighet och ta fram lämpliga riskreduceringsåtgärder. Syftet med detta är att göra det möjligt för bankerna att lämna fler lån som säkerhet för penningpolitiska transaktioner och på så sätt säkra finansieringen av den reala ekonomin. Under flera månader träffade jag mina nya kolleger enbart virtuellt. Det var inte alltid så lätt att diskutera komplicerade tekniska frågor via bärbar dator från hemmakontoret, men eftersom jag arbetar i ett väldigt bra team blev det ändå en mycket positiv upplevelse. Jag är stolt över att ha varit med och bidragit till arbetet för att minska pandemins påverkan för människor runtom i euroområdet.

Belén Pérez Esteve, senior expert för kontakter med allmänheten, generaldirektoratet för kommunikation

För att kunna upprätthålla prisstabiliteten behöver inte bara marknadsaktörerna utan även de europeiska invånarna förstå vad ECB gör. Detta gäller särskilt i extrema lägen som under coronapandemin. Som en del av teamet för externa kontakter är jag med och förklarar vad ECB gör för den bredare allmänheten genom att organisera olika initiativ för unga européer. Eftersom ungdomar hör till dem som har drabbats allra mest av pandemins ekonomiska effekter, arbetade vi under 2020 hårt för att hitta fungerande onlinealternativ till de fysiska evenemang som var inplanerade samt innovativa format som lämpade sig för den här målgruppen. Ett exempel på evenemang som hölls virtuellt på grund av pandemin var en onlinedialog för European Youth Event med ordförande Christine Lagarde, där deltagarna kunde ställa sina frågor direkt till henne. Vårt team anordnade också flera intervjuer för Finanzfluss, en YouTube-kanal som vill hjälpa människor att få kontroll över sin ekonomi, samt en kampanj i sociala medier tillsammans med European Youth Forum för att hjälpa unga européer att göra sin röst hörd i ECB:s strategiöversyn. Det är en utmaning att hålla jämna steg med kommunikationstrender och målgruppernas preferenser i den digitala tidsåldern, men det är också otroligt tillfredsställande när man lyckas uppnå målet om att öka medvetenheten om vad vi gör och når ut till nya målgrupper.

Olivier Strube, förste expert för sedelutgivning, direktoratet för sedlar

Jag ansvarar för att planera leveranserna av eurosedlar, framför allt från de nio tryckerier där de produceras, till de 19 nationella centralbankerna, så att de ska vara tillgängliga för EU-invånarna. Normalt planerar jag årets månadsleveranser för samtliga nationella centralbanker flera månader i förväg. Jag utgår då från den prognostiserade kontantefterfrågan och använder ett optimeringsprogram för att matcha utbud och efterfrågan på ett effektivt sätt. I mars 2020 kunde vi dock konstatera en oförutsett hög efterfrågan på sedlar före den första pandeminedstängningen. Därefter stängdes tryckerierna och de kontantcenter som väljer ut sedlar för återdistribuering helt eller delvis ner, vilket ledde till en oväntad nedgång i sedeltillgången. Denna ovanliga kombination av tillgångs- och efterfrågechock innebar att jag fick ta fram en helt ny leveransplan och ta initiativ till över 20 specialleveranser av sedlar genom Europa från våra strategiska sedelreserver. Jag fick noggrant följa upp läget i fråga om sedellager och sedeltillgång och samverka med de nationella centralbankerna för att se till så att det inte uppstod sedelbrist i något av euroländerna. Ett program som utvecklats internt hjälpte oss också att hantera den här utmaningen genom att göra det lättare att ta fram prognoser för olika utbuds-/efterfrågescenarier. Alla 19 nationella centralbanker uppvisade verkligen en sann europeisk anda och hjälpte varandra på ett pragmatiskt sätt under den här svåra perioden så att alla medborgare kunde få tag på kontanter var och när det än behövdes.

Anne van der Graaf, deltagare i graduate-programmet, generaldirektoratet för marknadsoperationer

Under mitt andra år på graduate-programmet kom jag till avdelningen för euroområdets obligationsmarknader. Min huvuduppgift är att hjälpa de nationella centralbankerna att genomföra köp inom företagssektorn som en del av APP-programmet (programmet för köp av tillgångar) och PEPP-programmet (stödköpsprogrammet föranlett av pandemin). Genom mitt arbete bidrar jag direkt till att företag fortfarande kan få gynnsamma finansieringsvillkor, även om läget är extremt på grund av coronapandemin. Jag hade tur som hann få erfarenhet av att arbeta på plats i ECB:s tradingrum. I och med att restriktionerna för hur många personer som får vara på kontoret skärptes, har coronapandemin verkligen förändrat min arbetsdag och jag har tvingats följa euroområdets obligationsmarknader hemifrån. Lägenhetens i och för sig mysiga gästrum har gjorts om till kontor och intill skrivbordet står min lägenhetskompis trummor – en lite annan typ av ”kontorsmöbler”, kan man säga.

Stefan Wredenborg, senior teamledare och sekreterare för kommittén för finansiell stabilitet, generaldirektoratet för makrotillsyn och finansiell stabilitet

En viktig form av samarbete mellan ECB och de nationella centralbankerna och tillsynsmyndigheterna sker genom kommittéstrukturerna. En av dem är kommittén för finansiell stabilitet och under 2020 har vårt arbete där intensifierats i och med pandemin. Vi har oftare haft virtuella möten för att diskutera utvecklingen inom finansiell stabilitet samt makrotillsynsbeslut. Jag tillträdde som kommitténs sekreterare 2020 och fick verkligen en rivstart i min nya roll, men det gick bra tack vare den smidiga överlämningen från min företrädare, de skickliga medarbetarna i sekretariatsteamet och vägledningen från kommitténs ordförande.

Det har varit ett år med en hel del utmaningar, även för ledamöterna, eftersom vi har fått lära oss att arbeta tillsammans på nya sätt samtidigt som vi har behövt hantera en ökad arbetsbörda. Att vi ändå har klarat detta tror jag beror på en väldigt god samarbetsanda, utmärkta analyser från experterna på de nationella myndigheterna och ECB samt supporten från vår IT-avdelning, som har hjälpt oss att hantera den här nya virtuella verkligheten. Paradoxalt nog upplever jag att vi som kommitté har kommit närmare varandra under året, trots att vi inte har träffats fysiskt. Att träffa ledamöterna i videomöten från deras hemmakontor i olika EU-länder och inte runt ett stort bord gav verkligen en känsla av att vi går igenom den här utmanande perioden tillsammans. Men självklart har vi alla saknat att träffas på riktigt då och då och att få en möjlighet att prata lite informellt i mötespauserna!

12.3 Stärkta standarder för integritet och styrning

För att skydda ECB:s integritet och främja god organisationsstyrning infördes under 2020 ett stärkt internt ramverk för visselblåsning och en visselblåsningspolicy. Det nya ramverket omfattar ett internt verktyg där man enkelt och säkert kan göra en anonym anmälan om man misstänker att någon har åsidosatt sina tjänsterelaterade skyldigheter, agerat olämpligt eller begått andra oegentligheter. I linje med senaste standard har visselblåsare och vittnen även möjlighet att begära skydd mot repressalier. Policyn har nu utvidgats till att omfatta alla högre ECB-tjänstemän. Ramverket för visselblåsning kompletterar ECB:s nuvarande mekanism för rapportering av överträdelser, som främst används för extern rapportering av problem i samband med banktillsyn.

Inom ECB har nya initiativ och kommunikationskampanjer tagits fram för att informera medarbetarna om vilka regler och bestämmelser som gäller i fråga om etik. Alla nyanställda måste dessutom genomgå ett obligatoriskt e-lärandeprogram om hur man agerar etiskt. Byrån för efterlevnad och organisationsstyrning svarade på över 1 900 förfrågningar om en rad olika frågor under 2020, med lika stor andel förfrågningar från personal inom centralbanksverksamhet som inom banktillsyn. Nära 60 procent av frågorna gällde medarbetarnas privata ekonomiska transaktioner, följt av frågor om externa aktiviteter och intressekonflikter (se diagram 25). Efterlevnadskontroller, som har genomförts med hjälp av en extern tjänsteleverantör, bekräftade att ECB:s medarbetare och ECB-ledamöter i högnivåorgan i allmänhet följer reglerna om privata finansiella transaktioner.

Vad gäller Eurosystemet och den gemensamma tillsynsmekanismen fortsatte samarbetet med nationella centralbanker och nationella behöriga myndigheter genom arbetsgruppen för etik och efterlevnad (Ethics and Compliance Officers’ Task Force, ECTF), med särskilt fokus på att harmonisera de olika institutionernas gällande etiska riktlinjer.

På internationell nivå antogs ECB till etiknätverket för multilaterala organisationer (ENMO), ett forum som har upprättats för att utbyta information och erfarenhet, främja samarbete om integritetsfrågor av allmänt intresse samt standarder för praxis. Medlemskapet i ENMO visar tydligt att ECB vinnlägger sig om etik och god organisationsstyrning.

ECB:s etikkommitté har i enlighet med uppförandekoden för medlemmar i organ på hög nivå inom Europeiska centralbanken bedömt de intresseförklaringar som har lämnats in av ledamöterna i direktionen, ECB-rådet och tillsynsnämnden för publicering på ECB:s gemensamma webbplatser. Under 2020 kom etikkommittén med ett ökat antal yttranden. Majoriteten av dessa gällde aktiviteter som har bedrivits som privatperson och aktiviteter efter avslutad tjänstgöring.

För att öka transparensen ytterligare beslutade ECB-rådet att etikkommitténs yttranden till nuvarande och blivande ledamöter i direktionen, ECB-rådet och tillsynsnämnden beträffande intressekonflikter och avlönat arbete efter avslutat uppdrag skulle publiceras på ECB:s webbplats.

Under 2020 svarade ECB på 67 förfrågningar från EU-invånare som begärde insyn i ECB-handlingar och banken lämnade ut över 190 handlingar (en del endast till viss del).

ECB:s revisionskommitté^[69] genomförde treårsöversynen av sitt uppdrag och införde fler bestämmelser som respons på krav från Europaparlamentet och icke-statliga organisationer om att ytterligare stärka och skydda ledamöternas oberoende. Revisionskommittén har en rådgivande funktion gentemot ECB-rådet när det gäller viktiga aspekter av organisationsstyrning inom såväl ECB:s centralbanks- och banktillsynsfunktioner som Eurosystemet. Kommittén har regelbundet informerats om ECB:s åtgärder och initiativ för att hantera finansiella och operativa risker i och med covid-19-pandemin och har fortsatt att främja ett snabbt genomförande av öppna revisionsrekommendationer.

Årsbokslut

https://www.ecb.europa.eu/pub/annual/annual-accounts/html/ecb.annualaccounts2020~0508aea2f9.sv.html

Eurosystemets konsoliderade balansräkning per den 31 december 2020

https://www.ecb.europa.eu/pub/annual/balance/html/ecb.eurosystembalancesheet2020~0da47a656b.sv.html

Statistikdel (endast på engelska)

https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/annrep/ecb.ar_annex2020_statistical_section~ae79ac8ab8.en.pdf